Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Filmen "Trubbel i paradiset" kunde jag lika gärna varit utan. Det roligaste i hela filmen var den lille femårige killen som gick på toaletten i badrumsbutikens toalettutställning. Den övriga handlingen gick ut på ett antal par som for till en anläggning i söderhavsmiljö för att genom olika terapier reda ut sina äktenskapliga problem. Det blev lyckligt slut för alla paren, alla blev så där overkligt lyckliga på en enda vecka.

Det kändes som att filmberättelsen i slutet helt enkelt var tvungen att knytas ihop på något sätt i brådskan, och man valde att göra det den lättaste vägen av alla. Alla hittade tillbaka till varandra som över en enda natt. En banal historia, tycker jag. En berättelse som jag knappast kommer att minnas om en månad eller två.

Jag hade sovit en stund innan jag åkte iväg på filmen, så det var inte min trötthet som gjorde att filmen var seg. Redan en halvtimme innan filmen var slut satt jag och tittade på klockan. Är det så, då är det inte en bra film för mig. Men tonåringen är nöjd. Hon har haft sin lilla förfest här hemma med sina kompisar och nu är hon på disco.
 
Det turkosa vattnet, sommarstämningen i filmen och den glada musiken kändes ändå värmande i novembermörkret.

Och det är alltid värmande att vara tillsammans med andra människor i en biosalong.



Film: Trubbel i paradiset

Betyg: 1/2 maskros (5 maskrosor är högsta betyg)

Det får bli bio ikväll, så att tonåringen får föräldrafritt ett par timmar.

"Trubbel i paradiset" heter filmen som jag bokat.

Då har jag något som jag kan rescensera sen i min blogg.

Om jag orkar hålla ögonen öppna hela filmen.

Jag är trött nu, efter dammsugningen.

Skönt att ha städningen klar i alla fall.




 

Nu börjar jag känna mig som kvinnan på bilden.

Och då har jag det stora vardagsrummet kvar att dammsuga.

Bara golvet.

Alla hyllor, fönsterbrädor, fåtöljer, stolar och bord är klara.

Bara golvet kvar.

Bara....

När jag känner mig så här seg.

Det där DÅ som jag ska ta en längre paus från dammsugningen.

Jag funderar på att ta en mikrosömn.

Eller mikrovila i alla fall.

Eller ska jag ta en liten promenad?

Solen skiner och det är svag, sydlig vind.

Det får nog bli promenaden.

Frisk luft och dagsljus, det behövs i knopp och kropp.

Sedan får jag nog ny kraft igen.

Så att jag kan bli färdig.

Det är härligt att känna att man blir färdig.

Avslutade kapitel är bättre än oavslutade.

Eller?

Bildtext till den här bilden känns överflödig.



Här sitter jag i min sköna fåtölj och tar en liten fika i städningen.

Ja, jag har inte börjat dammsuga än, det har jag inte.

Men jag har tagit fram dammsugaren ur städskåpet, det har jag gjort.

Det lovar gott.

Och så har jag kört igång en tvättmaskin.

Jag känner att jag håller på att tappa fokus.

Det är så lätt hänt och det är inte alls bra, det är det inte.

Fokuserar jag på för många saker så blir det inget vettigt gjort till sist.

Nu ska jag fokusera på dammsugningen idag.

Så var det ju.

Det kanske blir bio ikväll.

Eller att jag hälsar på vänner.

Nu ska jag träna mindfullness = medveten närvaro när dammsuger.

Har ni testat det?

Att vara fullkomligt närvarande i t ex själva dammsugningen.

Inte tänka på absolut något annat än dammsugningen. Bara vara. Låta känslor komma och gå. Bara vara. Dammsuga.

Det är inte lätt, alltid.

Men det går om jag tränar.

Det är avstressande.

Att vara närvarande i det jag gör just för stunden. Medveten närvaro.

Tack för fikat!

Det finns dammsugare. Och så finns det dammsugare...



Idag ska jag dammsuga har jag tänkt.

I alla fall damma med dammsugaren.

Hyllor, bord, stolar, fönsterbrädor och svåråtkomliga utrymmen.

Jag har inte gjort det på länge nu och så är det ju advent nästa helg.

Om jag dammar noga nu, så behöver jag inte göra det igen förrän till jul.

Idag är dammsugaren min vän.

Det är den inte alltid.

Men idag är den det.

Det har jag bestämt mig för nu på morgonen.

Efter dammsugningen så skulle jag vilja ha en annan dammsugare.

En av de här:





Visst är de klassiker?

När jag var tonåring kallade vi dem Hugin.

Efter dammsugaren Hugin.

Så ofta jag hade pengar så blev det en sån på eftermiddagen när jag gick i gymnasiet.

Jag hade hög ämnesomsättning och behövde aldrig tänka på att låta bli sött då.

Det behövde en del av mina kompisar, tyckte de själva i alla fall.

De satt där och tittade på när jag åt min Hugin.

Ibland bad de om att få smaka en liten bit.

Och då fick de det.

Tänk vad en bild kan väcka minnen!

Jag minns precis nu hur det kändes då, att sitta där i skolans café och äta Hugin.

Jag kan också få starka minnen av den här tiden om jag äter en dammsugarkaka.

Hjärnan är fantastisk!

Fast det sägs att minnet är bedrägligt.

Jag vet inte.

Någon som vet?