

31 jan kl 16:32, 2010

Knoppen min är tydligen ung. Kroppen känns tung och stel idag.
Träningsvärk. Lite massage skulle vara gott.
Jag gör som idrottsmännen gör.
Äter mycket och nyttigt. Dricker mycket. Vilar mycket. Slappar.
"Röra-om-i-grytan"-rörelsen från yogan känns i magen.
Särskilt när jag skrattar.
31 jan kl 15:52, 2010

Jag hamnade av en slump på en sida som heter "Allvetare.se" när jag googlade för en stund sedan. Nyfiken som jag är, så kunde jag inte stå emot när där fanns ett test för att se hur gammal min hjärna är.
Efter att ha gjort testet, fick jag till svar att min hjärnas ålder är densamma som hos en 20-åring. Jag hade 12 av 20 rätt vilket var ett högre än medel. Fast jag tror att jag kunde haft högre poäng. Jag slant med fingrarna vid ett tillfälle.
Hur ska jag nu tolka detta? Vill jag ha en hjärna som en 20-åring när jag är 50 år egentligen? I så fall så är ju min hjärna bara tre år äldre än min yngsta dotters hjärna. Och ett år yngre än min äldsta dotters? Är det bra? Eller är det dåligt? Eller är detta bara ytterligare en bekräftelse på att jag blir yngre och yngre för varje dag som går?
Det är i alla fall roligt att göra tester, tycker jag. Så länge det inte handlar om blodprover.
31 jan kl 14:55, 2010

Jag fryser om dina händer
Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min.
(Bo Bergman)
31 jan kl 08:56, 2010

Jag gick ut i nätträdgården och plockade en gammeldags ros för jag längtar så efter sommaren idag när det är 16 minusgrader igen.
Gammeldags rosor. Bara namnet är berusande. För att inte tala om doften.
Jag skulle vilja fylla min trädgård med bara gammeldags rosor.
Jag har två stycken idag. En vit mormorsros som blommar kring midsommar. En stor buske som är översållad med crèmefärgade, ljuvligt doftande rosor just då. Den blommar över på två veckor. Men när den blommar, och jag sitter nära den, så känner jag det som att jag får smaka på paradiset en stund. Särskilt vacker är den i sommarskymningen. Vita buskrosor i sommarnatten.
Sedan har jag en till, en liten ynklig stackare, som egentligen ska vara en livskraftig sort och blomma hela växtsäsongen. Den heter Louise Odier. Det är en gammeldags ros med många, många starkt rosa blad och den doftar som den allra godaste parfym. Ofta får den bladlöss. Då häller jag såpvatten över den. Louise Odier, vilket vackert namn. En vacker kvinna är hon, i min trädgård. Om än ynklig. Det är ett tufft klimat där jag bor. Växtzon 5.
Nu är det risk att Louise Odier kommer att stryka med den närmaste veckan. Vi ska göra om dräneringen kring vårt hus. Det blir många växter som kommer att försvinna. En del kommer att klara sig. Louise Odier står väldigt illa till och dessutom är hon så ynklig. Det blir den största förändringen i vår trädgård sedan vi fick lyckan att ta hand om den. Det känns inte så bra för mig just nu. Jag älskar växterna i min trädgård. Fast det kommer att bli bra sedan. När allt är klart. Jag ska plantera nya gammeldags rosor. Och andra växter också. Mycket lavendel. Nepeta. Blommor åt fjärilar.
Förändringar är möjligheter. Både för växter och människor.