- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
01 feb kl 12:47, 2010
I väntan på våren så tittar jag på vackra bilder av blommor.
Penséer tycker jag är underbara! Violer också. För att inte tala om äkta små doftvioler.
Det har jag i min trädgård, alldeles fullt. Små, små äkta doftvioler. De luktar precis som sådana där violkarameller i lila tablettask, om ni vet vilka jag menar. Det räcker med två eller tre små doftvioler, kanske 4 cm höga, för att fylla ett helt rum med violdoft. Det är en sagolik liten blomma! Jag bara älskar den och jag låter den få växa hejdlöst fritt i min trädgård. Allra bäst trivs den under buskar och i lite mörka skrymslen av trädgården. Den är marktäckande och det är en gåva att få sitta på gräset intill den vildväxande doftviolen en tidig försommarmorgen eller en sen försommarkväll.
Det är inte den äkta doftviolen som är på bilden. Jag ska ge mig ut i nätträdgården igen och se om jag hittar en bild på just den violen som jag har i min trädgård. Ett ögonblick bara...
Det gick ju snabbt... här är den! Så här ser den ut! Den lilla, lilla näpna och väldoftande doftviolen. En av de allra minsta och vackraste blommorna i min trädgård, tycker jag. Jag kan känna doften av den när jag tittar på bilden. Det är fint att ha minnet. I väntan på själva blomman.
01 feb kl 10:56, 2010
Februari. Det är den första dagen i den månaden idag. Februari. Vad ska vi ha den månaden till? Jag har alltid tyckt att det är en seg månad. Längtan efter våren blir bara allt starkare. Samtidigt så kan jag känna mig allt tröttare i kroppen och själen efter vintermörkret som har varat så länge nu.
Det finns ju Alla Hjärtans Dag förstås. 14 februari är det väl. Om man firar Alla Hjärtans Dag, då är ju den dagen en anledning att ha kvar februari månad i kalendern. Om man inte har någon att fira just den dagen, då kan Alla Hjärtans Dag kännas som en börda. Fast det går väl alltid att hitta någon att göra glad, eller ge en kram, om man vill det.
Sedan finns ju sportlovet också. För alla barn och för föräldrar med i alla fall yngre skolbarn. Det är en positiv sak för vissa. En dyr sak för andra. För mig gör det inte så stor skillnad längre, med eller utan sportlov. Mina ungar klarar att ta hand om sin fritid själva alldeles utmärkt nu för tiden. Det är jag stolt över, som mamma.
Fast visst skulle det vara rätt så skönt att bara få riva bort februari-bladet ur kalendern idag? Och hoppa rätt in i mars månad. Det tycker i alla fall jag, om jag ska vara ärlig.
Det är allt tur att februari är årets kortaste månad.
"
title=""
class="rBookmark0">Jag vill förhindra självmord
Copyright © 2008 Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
