Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

"Var dig själv. Det finns redan så många andra."

(Loesje)

Idag är det Dymmelonsdag. För mig betyder det att då får man göra bus. Det är den enda dagen på året som jag vet att det är fullt tillåtet att gå omkring och sätta fast post-it-lappar, eller andra lappar, på ryggen på folk med roliga ord och meningar.

Man kan t ex sätta en lapp på ryggen på sin man där det står "Idag har jag inga kalsonger på mig". På hans ytterjacka när han går iväg till jobbet. Till exempel.

Eller, så kan man sätta en lapp på ryggen på tonåringen där det står "Jag är 7 år och har precis börjat i skolan". Till exempel. Fast då tar man en stor risk, det ska man vara medveten om. Risk att det följer med aggressivitet med den där lappen.

Eller, så kan man sätta en lapp på ryggen på sin chef på jobbet där det står "Jag är en idiot". Till exempel. Fast då ska man också vara medveten om att man tar en risk. Att kanske förlora sitt jobb och så. Bara så att man är medveten om det, när man sätter dit lappen.

Eller, så kan man sätta en lapp på ryggen på sin arbetsförmedlare där det står "Jag vet ingenting om det jag jobbar med". Till exempel. Fast då ska man vara medveten om att där finns en risk att man utsätter någon för en kränkning. Bara så att man tänker igenom det innan man sätter dit lappen. Gör en riskbedömning.

Men idag är det faktiskt tillåtet. Allt det här. Att sätta fast pinsamma, roliga, skrattframkallande lappar på ryggen på folk. Snälla, fina lappar också för den delen. Fast helst roliga lappar. Som sprider glädje, härliga leenden runt omkring dem som kan läsa lapparna och den som har lappen på ryggen fattar ingenting av vad folk ler åt.

Idag är det nämligen Dymmelonsdag.

Vem ska jag sätta lapp på idag då?

"Om någon pussar dig på din vänstra kind, vänd då också högra kinden till".

(Loesje)

Jag känner att det händer stora saker inuti mig just nu. Det är bland det mest känslomässigt omtumlande jag varit med om på mycket, mycket länge. Det handlar om insikter, förståelse, acceptans. Bland annat. Bitar som håller på att falla på plats. Tankehärvor som jag burit inom mig länge som är på väg att redas ut.

Det är som att öppna en dörr från min vinter mot sommaren där utanför.

Det är så det känns.

Det händer stora saker inuti mig just nu.

Det finns så mycket kärlek här i världen.

Jag mötte den idag igen. Först inuti mig själv, på väg förbi kyrkan som lät en stilla ringning strömma in genom mina öron till min själ. Sedan i fåglarnas så intensiva, förväntansfulla kvitter trots frosten som fallit under natten som ett vitt täcke igen över marken.

Sedan när jag möter mina arbetskamrater. Jag får leenden, jag får klappar på axeln, uppmuntrande ord, vi kramar varandra. Kärlek. Arbetsglädje.

Kärlek... när vi sitter tillsammans och planerar arbetet. Inser att vi måste planera om igen, göra det lättare för var och en, så att alla orkar utan att stupa. Kärlek...

Kärlek... i påskägget som låg där på bordet framför vars och ens plats vid bordet. Ett litet påskägg som någon fyllt med en påse mandelägg, en bit mörk choklad och en dröm... varsin trisslott till alla, en trisslott som kanske, kanske innebär en miljon... kärlek, drömmar... kärlek.

Kärlek... i ögonen, i leenden, i skrattet kring bordet. Denna kärlek som kan verka så liten men som är så ofantligt stor. Så stor för mig att hela jag känner mig överfull av den. Känner mig som en uppblåst stor blå badboll, uppblåst i kärlek, med kärlek. Överfylld, sprickfylld av kärlek.

Kärlek... när jag hör skogsduvorna kuttra i parken intill kyrkan på väg från jobbet till bilen. Jag ser ett litet barn lyfta sina armar mot himlen, se upp i det blå och skratta... kärlek...

Kärlek... finns överallt... i mig... i dig... i alla jag möter... i allt jag ser runt omkring mig... kärlek... min kraftkälla... det som gör mig till en levande människa i ett oändligt och hisnande universum. Ett universum av kärlek.



 

Får jag bjuda på lite påskgodis, kanske? Så här i förväg?

Det säljs väl massor av påskgodis i affärerna just nu, tänker jag.

Jag var och handlade en jättestor påse full med påskgodis i lösvikt igår. Det är det godiset som jag, eller mera påskharen, ska gömma i trädgården i påskägg, på påskaftons morgon.

Då tror jag att min dotter i Brighton har lite, lite hemlängtan, just påskaftons morgon. Att hon skulle vilja vara hemma och samla godisägg i trädgården. Nu får tonåringen ensam ta hand om allt godiset och det är hon så klart glad för.

Jag minns en påskafton när jag bet sönder en tand när jag åt påskgodis. Det var inte roligt alls.

Så nu för tiden köper jag mest mjukt godis, sega skumharar, chokladägg och godis som smälter i munnen.

Den här dagen gick väldigt fort, tycker jag.

Det är redan kväll.

Och jag har inte ätit kvällsmat än.

Jag åt en semla idag igen.

Det var nog den sista för den här säsongen, tror jag.

På påskafton är sista dagen de säljer semlor, sa de på caféet där jag köpte semla.

"När jag var liten trodde jag att jag skulle vara stor nu".

(Loesje)

... är det kanske inte riktigt än, men snart, snart, snart... är det Glad Påsk.

Fullt upp den här veckan. Fullt upp med jobbet, så det blir inte påskpyntat hos mig i år. Jag tror att jag skippar det helt och hållet faktiskt. Jag tror att jag köper en massa påskliljor, tulpaner, pärlhyacinter, riktigt frossar i vårblommor och så struntar jag i att pynta.

Vill tonåringen ha fram lite harar och kycklingar, så kan hon rota i påskpyntslådan och sätta fram dem när hon har lust. Ibland så får man välja bort vissa saker i sitt liv för att andra ska få plats. Eller be om hjälp av andra.

Jag ska köpa massor av påskgodis, i alla fall. Som jag ska lägga i påskägg och gömma äggen lite varstans i trädgården. För det har jag lovat tonåringen och jag håller mina löften.

Jag håller löften nästan in absurdum. Ibland får man ju också lov att berätta om man lovat något, att, tyvärr, jag missbedömde, jag klarar inte att hålla det jag lovade att göra. Så där är det lite på jobbet nu, faktiskt. Jag är inte säker på att jag hinner att göra det som jag lovat. Jag får kanske backa ännu lite mera, för att det ska bli lagom för mig. Eller hitta nya lösningar, tillsammans med min chef, på hur vi ska få tiden att räcka till för det som ska göras.

Jag väcktes av fågelsång idag på morgonen. Det var underbart!

Då var klockorna omställda då, här hemma. Till sommartid.

Ute är det nästan sommar nu. Det är bara solen, värmen, grönskan och blommorna som fattas. Om det var soligt, varmt, grönt och blommigt därute, så skulle det vara sommar nu. Inte bara enligt klockan, utan på riktigt.

Jag ser mera grönt i naturen för varje dag som går. Det känns bara hur underbart som helst! Jag tror nästan aldrig förr att jag känt mig så glad över att se gräs, mossa och jord igen som i år. Vilken lång vinter vi fick i år. Men nu är den över. Nu är det sommartid. Jag önskar att vi får en lika lång vår och sommar som vintern vi fick. Det behöver vi, allesammans.

ÄNTLIGEN! Idag ska det komma in en ny laptop i huset. Det har ju funnits planer på det länge. Just nu är "inköparna" på väg till affären.

Fast det blir en ny laptop till tonåringen. Inte till mig, som det var tänkt från början. Jag ska ha kvar den gamla, än så länge. Den som surrar och den som tonåringen tycker är seg och långsam.

Jag störs varken av surret eller känner att den gamla laptopen är långsam. Kanske att den passar min egen hastighet, vem vet. Jag kanske är långsam av mig, jag kanske passar bra tillsammans med en lite långsam laptop.

Jag kommer i alla fall hädanefter att få ha min gamla laptop ifred. Och ibland, sa tonåringen, får jag låna hennes nya.

YES!!!

Earth Hour ikväll

En märklig kväll

Släcka alla ljusen

Mörkt det blir i husen

Undrar vad alla kommer göra?

Där i husen, när ljuset inte ska störa?



Sedan blir det sommartid i natt

Det gillar inte min katt

Och inte jag heller

Det blir så konstigt ljust

När det blir kväller

Och mörkt igen

när det är morrn


(Jag ber om ursäkt om detta var dåliga rim eller inga rim alls, men jag hade i alla fall roligt när jag skrev det). :)