- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
18 mar kl 19:12, 2010
Jag har ju känt det lite väl tungt i ryggsäcken när det gäller jobbet ett tag nu. Det har fyllts på med den ena tidningen efter den andra som jag ska skriva artiklar till. Och idag kände jag att jag får helt enkelt inte ihop det. Det var för mycket.
Hade det här varit för tolv år sedan, då hade jag öst på för fullt. Gett järnet. Satsat allt. Jobbat snabbare och snabbare och snabbare. Ända tills jag blev yr. Och ännu längre. Ända tills jag gick rakt in i den berömda väggen.
Så gör jag inte längre. Istället så åkte jag in till min chef och sa hur jag kände det och bad honom om hjälp med att planera jobbet. Vi kom fram till en bra lösning, som dessutom blev bra för inte bara mig själv, utan också för andra inblandade personer.
Jag är så glad att jag gör just så här idag. Och att jag gör det utan att tveka. Utan att känna mig rädd för att förlora jobb, status eller känna mig rädd att inte vara omtyckt.
Jag tror att vi skulle våga säga nej lite oftare, där ute i arbetslivet. Ifrågasätta när ryggsäcken känns för tung. Kanske hitta en bättre lösning.
Jag tror att alla skulle bli vinnare på det. Vi skulle må bättre. Vi skulle få mer tid för att ta hand om både oss själva och varandra. Det är min starka övertygelse.
Våga säga nej när du känner att din ryggsäck är för tung att bära.
Våga be om hjälp.
Våga vara lite mindre flitig.
Våga ta bättre hand om dig själv.
18 mar kl 11:02, 2010
Ja, jag säger det igen. Stackars ni läsare av min blogg. För jag är ju en maskros. Och det vet ni väl, hur de sprider sig. Ja, just det. Som ogräs. Dyker upp där man minst anar det.
Just nu så är jag igång igen och bloggar på Passagen till och från. Lite då och då. Och lite då och då så bloggar jag i min blogg på Blogspot, Maskroskvinnans Tankefrön.
Sån är jag. Det är bara att acceptera. Jag gillar att vara sån som jag är. Jag gillar att hoppa mellan olika ställen känner jag. Så jag fortsätter med det, tänker jag. Jag sprider mig lite varstans. Som värsta ogräset.
Den som vill får leta efter mig, alltid har jag fått mina ord på pränt någonstans under dagen. Antingen här. Eller på Blogspot. Eller på båda ställena på samma dag.
18 mar kl 10:14, 2010
"Tiden är den mest rättvist fördelade resursen.
Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn."
(okänd)
Jag kunde inte sagt det bättre själv... jag har faktiskt tänkt just de här tankarna många gånger i mitt liv de senaste åren. Så jag häpnade lite när jag hittade dem i min fickkalender. Där fanns någon mer som hade tänkt samma tanke som jag.
18 mar kl 08:10, 2010
Det är så lite tvätt här hemma nu för tiden. Jag går ned i tvättstugan och där ser så tomt ut. Strumpkorgen är bara fylld till en fjärdedel. Den stora tvättunnan för påslakan och handdukar är inte ens halvfull.
Jag minns en annan tid. När barnen var små. Jag minns kanske framförallt tygblöjetiden. Den tiden när jag knappt kom in i tvättstugan för all tvätt och alla vattenfyllda hinkar med tygblöjor. Tygblöjor, för att spara pengar och för att det var miljövänligt och för att min första dotter hade fruktansvärda blöjeksem. Eksemen läkte tack vare tygblöjor och ullbyxor som jag stickade själv.
Det är skönt att ha mindre tvätt nu, det är det.
Fast det finns också stunder när det känns tomt.
Det pågår en stor omställning i mitt liv.
"
title=""
class="rBookmark0">Jag vill förhindra självmord
Copyright © 2008 Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
