Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Det blir enkelt att skriva en liten "recension" om filmen Änglavakt som jag just kommit hem från.

Helt enkelt så här:

Det var en av de mest gripande, berörande och sanna filmer om sorgearbete som jag någonsin sett. Jag kunde känna igen mig så väl i de olika faserna efter en svår chock och hur man gör för att hitta vägen tillbaka till glädjen och lyckan i livet igen.

Också en film som visar på hur viktigt det är att aldrig sluta hoppas.

Att fortsätta tro på livet och kärleken, hur svårt det än är.

Mycket bra skådespelarprestationer av samtliga huvudrollsinnehavare.

Jag grät mig igenom hela filmen. Och jag var inte ensam om att göra det.

Och inte en enda gång tittade jag på klockan.

Betyg: 8 maskrosor av 10 möjliga där 10 är bäst. 

Jag tror att jag har haft inne den här fina bilden en gång förut, men det kvittar, den tål att tittas på en gång till. Ungefär så här känner jag mig just nu, som den lilla söta kissen på bilden. Trött. Orkar inte hålla ögonen öppna alltför länge. Vill helst ligga på rygg en stund. Hungrig. Men det rättar sig snart till. Lite paus, lite mat, lite blunda med ögonen, så känns det bättre igen.

Det gick bra på mässan. En panikattack fick jag, där i den stora mässhallen. Men bara en. Det är därför jag är så trött just nu. Det gick att göra det jag skulle i alla fall, det gick bra. Jag fixade jobbet tillsammans med den hjälpsamme fotografen jag hade med mig. Tänk, en kille i 22-årsåldern, tror jag, som SER när man behöver hjälp att bära. Han bara räckte ut handen och bar kassarna med alla broschyrer åt mig. Av sig själv, värsta gentlemannen. Säg inte ett ont ord om ungdomar till mig. De är hur fina som helst, tycker jag. Fina bilder blev det också, till reportaget. Och mycket folk var där, massor av människor.

Det blåste kallt där uppe vid Elmia. Och när jag väl tagit mig till bilen och skulle hem, så ville den inte. Det är ju så med bilar ibland som med trotsiga småbarn. Plötsligt så bara vill de inte. Den betedde sig hur konstigt som helst. Surrade och lät fast jag hade dragit ur nyckel och allt. Länge.

Så småningom tystnade den och jag kunde köra hem. Då hade jag passat på att blunda där en stund i bilen, så kanske var det en mening med att den krånglade, jag fick en liten oväntad och välbehövlig paus där. Men det är något skumt med bilen. Det känns som att den vill rusa ibland, när jag bromsat in och ska svänga. Fast hem kom jag ändå, i rusningstrafiken. Utan att bilen rusade.



 

Här ska minsann inga tonåringar få styra min fredagskväll inte.

Nu har jag bokat biobiljetter till filmen "Änglavakt" ikväll.

Bra platser fick jag tag i också.

Nu har jag något att se fram mot.

Fast först till mässan.

Jobba... jobba... jobba...

Sen ska jag roa mig, ikväll!

Jaha. Så var det ändrade planer då.

Jag fick nyss veta att tonåringen, hennes kille, och två av tonåringens kompisar ska ha gillestugan och TV:n ikväll.

Så då blir det som vanligt för mig ikväll då. Läsa i en bok eller blogga.

Eller så blir det något helt, helt annat. Kanske bio?

Men räkmacka, det ska jag ha i alla fall, tänker jag.

Ikväll, när jag jobbat klart, ska jag sätta mig i TV-soffan. Det är inte ofta som jag tittar på TV nu för tiden. Jag gör andra saker på kvällarna. Bloggar, läser böcker, gärna dikter. Eller träffar vänner.

Men ikväll ska jag bara slappa. Troligen titta på "Så ska det låta". Musik är avkopplande.

Det är skönt att se fram mot det nu när jag känner mig lite trött just idag.

En helt vanlig lugn fredagskväll. Där i TV-soffan. Kanske med en räkmacka, ja, det tror jag att det blir. Räkmackor kan jag inte få för många av.

Idag ska jag till Elmia i Jönköping för att göra ett reportage från mässan "Gör Ditt Boende Bättre". Det är en mässa för privatpersoner som är intresserade av allt som har med boende att göra. Allt från inredning och trädgård till hur man bäst hushåller med sin energi. Ja, inte den där energin som jag själv brukar prata om i min blogg. Utan den där energin som gör att man håller sitt hus varmt eller får ljus inomhus när det är mörkt ute.

Jag har inte gjort mässreportage på väldigt många år. Det är kanske 18 år sedan sist. Då brukade jag varje år besöka bland annat Underleverantörsmässan på Elmia och göra reportage därifrån. Så jag minns på ett ungefär hur det brukar kännas. Hur man får gå på magkänslan bland alla de där montrarna, för att leta efter det som kan vara intressant att skriva om. Det finns ju ett sådant överutbud av allting på en mässa. Bra skor ska man ha på sig också. Gärna gympaskor.

Då, för 18 år sedan, brukade jag både fotografera och skriva när jag gjorde mässreportage. Idag ska jag ha med mig en fotograf. Det känns skönt. Så att jag kan fokusera på att leta efter intressanta saker att skriva om och på att tala med olika människor.

Jag är lite smånervös idag. Det blir många intryck, det vet jag. Och så är det fredag, slutet på veckan. Jag är småtrött.

Då är det så himla skönt att jag, tillsammans med Carola här bland Passagens bloggare, just nu intensivt tränar mig i att tänka "Skit samma". Det hjälper mig idag när jag drar iväg till Elmia. Jag ska tänka det för mig själv många gånger idag, när tanken och nervositeten inför mässbesöket dyker upp. "Skit samma".