

03 feb kl 07:37, 2010

Det här motivet hänger på väggen i min mammas kök. Som en stor inglasad tavla. Jag kunde inte låta bli att lägga in det när jag hittade bilden på nätet. Den är vacker, tycker jag.
Jag vet att mamma köpte den, därför att hon föreställde sig att det var jag och min lillebror som satt där på grenen i äppelträdet. Jag, när jag är liten flicka. Och min bror när han är en liten pojke.
Vi är små älvor där vi sitter, jag och min lillebror. Jag tror att jag hade tyckt mycket om den här tavlan när jag var en liten flicka också. Jag hade gärna velat vara den där älvan på grenen. Säkert hade jag tagit på mig en spetsunderkjol och dansat runt, runt i gräset, slängt med mitt långa hår, skrattat, sjungit en påhittad sång, rört mina armar i graciösa rörelser och fantiserat om att jag hade älvvingar. Och om äppelträden hade blommat just då, då hade jag vig som en apa klättrat upp och satt mig där på en gren, högt upp någonstans, mitt i äppelblomsdoften, gömt mig för alla vuxna och drömt mig bort en stund.
Jag minns fortfarande hur det kändes att vara en liten flicka. Ibland på gott. Ibland på ont.
"Jag har alla mina åldrar i mig". Så sa en berömd person i en intervju. Tyvärr minns jag inte namnet på personen som sa det. Men jag kan bara instämma. Jag har också alla mina åldrar i mig. Det är fint. Och idag, just precis idag, så tror jag att jag är si så där fem år gammal. I alla fall i just den stunden som jag tittar på bilden.