

08 feb kl 07:26, 2010

Ska man känna sig så här när det är måndag? Som att själva måndagen tar struptag på en själv? Bilden ger mig den känslan och visst finns det måndagar som börjar så i mitt liv. Lite, lite gör just denna måndagen det för mig. Jag har en hel del att fixa den här veckan på jobbet. Ovana, nya saker som jag handlöst ska kasta mig in i.
Jag har, om jag tittar bakåt i mitt liv, ofta gjort så. Kastat mig in i ovana saker. Gett mig ut på isar som jag inte vetat skulle bära eller brista. Jag förstod det inte alltid när jag gjorde det. Jag sa bara ja, eller så bara gjorde jag det. Fast jag kände mig rädd och skakig och osäker inuti många gånger.
För det allra, allra mesta så bar isen mig. Jag ramlade ned i en del vakar också. Men för det mesta gick det bra. Och även om jag ramlade i vaken, så hade jag på något konstigt sätt med mig isdubbar så att jag kunde kravla mig upp igen, kanske drypande blöt och genomfrusen, men ändå levande med ett bultande hjärta.
Ibland är det bra att bara handlöst ge sig in i saker. Jag ångrar inte de gånger jag gjort det. Jag har fått med mig massor av nya erfarenheter varendaste gång.
Så, jag gör det den här veckan också. Jag ger mig med lätta steg ut på den snötäckta isen. Bär den så bär den. Är där strömmar under så brister det väl. Då kravlar jag mig upp igen. Och går vidare över sjön till den trygga stranden.
Ja du är modig. Är det en liknelse eller har du verkligen gått över isen sådär. Det har jag nog aldrig gjort.
kram
Skrivet av carola den 08 februari, 2010 kl. 08:12 #
Carola: Det är en liknelse. Jag skulle ALDRIG i livet ge mig ut på en riktig is på en sjö. Möjligtvis på en mosse. :) Där har jag åkt skridskor när jag var liten flicka, på isen på en mosse.
Jag är livrädd för att dras ned i mörkt, kallt vatten. Jag ryser vid blotta tanken. Så modig är jag inte.... där är jag en riktig, riktig fegis. :)
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 08 februari, 2010 kl. 08:29 #