"Curlingföräldern" säger upp sig

20 okt kl 08:02, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 4 Kommentarer | Permalink



Att vara snäll är ibland att välja att säga nej.



Jag har varit hemma och funnits mycket tillgänglig för mina barn i tio år.

Det har jag varit lycklig för, mitt i allt annat som varit jobbigt under de åren.

Nu börjar en ny tid i mitt liv, med arbetsträning och nya möjligheter att utvecklas för mig som person.

Det blir en omställning här hemma.

Idag på morgonen hade tonåringen missat bussen och ville att jag, så som jag brukat göra de senaste kanske sex åren, skulle släppa allt jag har för händer och kasta mig i bilen för att skjutsa in henne till skolan i stan. Det är halvbra förbindelser in till stan härifrån, så jag har ställt upp för det mesta. Det har känts som meningsfullt för mig, eftersom jag haft alldeles för mycket fri tid här hemma de senaste åren.

Men idag, när hon frågade, sa jag nej. Så det blev en konflikt. Hög röst från tonåringen. Lite skit över mamma.

Det är ju inte konstigt alls, hon är van vid att jag alltid ställer upp. Nu är det successiv avvänjning som gäller.

Precis som när jag slutade amma henne för kanske 16 år sedan.

Det är tufft att bli vuxen. Att förstå att nu är det jag själv som får ta ansvaret mer och mer. För mina handlingar.

Det är tufft att vara mamma också. När jag så gärna vill, men känner att jag måste ge mig själv en chans. Skaffa mig ett eget liv. Det gör jag både för mig själv och för mina döttrars skull. Det är inte roligt att vara vuxen dotter och ha en mamma som inte har något eget liv, för sig själv. Då är det stor risk att döttrarna, barnen, blir hela livet, hela glädjen för mig som mamma. Och kanske blir jag då en person som tynger i stället för lyfter mina underbara döttrar som jag är så stolt över.

Idag sa jag nej.

Jag går steg för steg in i mitt nya allt mer självständiga liv som vuxen kvinna.

Det känns hur bra som helst.

« Leona Lewis "Footpri... | Hem | Med nya "glasögon" »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/curlingföräldern_säger_upp_sig

Kommentarer:

Måste fnissa lite..vet ju hur det är..min dotter hade också surat..

Skrivet av Carola den 20 oktober, 2009 kl. 09:40 #

Carola: Skönt när man kan fnissa åt det.:))

Ja, du, är man tonårsförälder så förstår man nog hur sånt här fungerar.

Nu fnissar jag själv här vid datorn, för att du fnissade. Härligt! Glädje smittar!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 oktober, 2009 kl. 09:57 #

Ja jag passar på och fnissa nu innan, min andra dotter hamnar i tonåren...alltså hon är inte lätt att tas med. Hon kallar mig redan för FETA KOSSA när hon är arg..Hur ska det bli sen ? :)))

Skrivet av Carola den 20 oktober, 2009 kl. 10:51 #

Carola: Passa på att fnissa du, det låter som att du behöver passa på med det just nu.;) Feta kossa, men det kan väl ALDRIG vara DIG hon menar då, Carola?:))

Ja, se de små liven. Först är de det gosigaste man kan tänka sig och plötsligt över nästan en natt är de i stället som små monster. Ibland. Inte alltid. Det kommer och går. Frigörelsen.

Kramar
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 oktober, 2009 kl. 19:29 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten