David Cassidy "Could it be forever"

05 mar kl 12:00, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Kultur/Musik | 7 Kommentarer | Permalink





Lite mer musik behöver jag för att kunna berätta om den där
kyssen jag egentligen skulle berätta om i min blogg idag.

En särskild hälsning till Bella här också.

Både du och jag hade ju affisch med David Cassidy på väggen som tonåringar.

Och det var genom att lägga in musik med David Cassidy och Donny Osmond,
som Bella och jag började hitta till varandras bloggar.

Det är jag särskilt glad för, Bella.

Minnen kan förena människor.

Musik också.

« Den första kyssen... | Hem | Den första kyssen... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/david_cassidy_could_it_be

Kommentarer:

Hej Anna-Karin!
Nu ska jag berätta något roligt för dig.Jag hade en ungdomsväninna som svärmade för grannpojken.Hon hade en stor bild på Lasse Lönndahl på väggen.Hur kan nu detta komma sig? Jo L Lönndahl var så lik grannpojken till utseendet,så hon låtsades att det var g-pojken.
Ha en bra dag!
Kram Wiola.

Skrivet av WIOLA. den 05 mars, 2010 kl. 12:50 #

Wiola: Så härligt att du berättar om din väninna som hängde upp en plansch på Lasse Lönndahl för att han liknade grannpojken som hon svärmade för! Lasse Lönndahl var en riktig snygging som ung man, det har jag minsann sett på TV. :)

Kärlek har väl varit sig lik i alla tider, tänker jag. :)

Tack för din berättelse!

Ha en bra helg, Wiola!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 05 mars, 2010 kl. 22:04 #

Hej igen Anna-Karin!

Jag önskar alltmer att jag kunde visa korten för dig på hur mitt rum såg ut.
Om jag får tid ngn gång ska jag försöka scanna in en bild och skicka tll dig.

Ha nu en skön Lördags kväll.
Kram

Skrivet av Bella den 06 mars, 2010 kl. 21:44 #

Bella: Det skulle vara hur kul som helst att få se hur ditt tonårsrum såg ut! Kanske att där finns andra gemensamma saker än affischerna för dig och mig.

Det här är ju den tiden i mitt liv som jag hade det som allra mest jobbigt. Då när vi hade blivit vräkta och allt var ett enda kaos. Så de bilder jag har från mitt tonårsrum är "bara" de bilder jag har i mitt huvud. Det fanns inte en tanke på att fotografera. Det handlade om att överleva, att ha mat i kylskåpet. Där var tomt i kylskåpet ibland, under den här tiden i mitt liv. Samtidigt som jag var förälskad och allt.

Jag gjorde det mysigt i mitt rum i alla fall, så gott det gick. Jag målade min bokhylla från rött till 70-tals mörkgrönt. Jag gillade att måla möbler. Och så hade jag en stor äppelgrön plastblomma på väggen, minns jag, som en tavla. De där "plastblommorna" var från Ikea och de har nytillverkats bara för något år sedan.

Jag målade min säng också, i samma gröna färg som bokhyllan.

Jag hade en stor vit rislampa från Ikea i taket minns jag. I min bokhylla hade jag skivspelaren och mina vinylskivor. Jag läste mina läxor antingen i köket eller i min säng. Jag hade böcker och papper och pennor i mitt rum också. Jag läste mycket, böckerna var en livlina för mig. Tur att det fanns bibliotek. Dagböcker hade jag i mitt rum, fast de försvann nästa gång när jag blev akut fosterhemsplacerad och sedan fick flytta en gång till, alldeles för snabbt och oplanerat.

Och så hade jag böckerna "Evas kalender", om du minns dem? Jag brukade önska mig dem i julklapp.

På väggen var där alltså affischer med David Cassidy och Donny Osmond.

Det här är allt som jag minns från mitt rum faktiskt. Det hade varit roligt att ha haft bilder som hjälp för minnet, men det har jag inga.

Det viktigaste är ju ändå att ha sitt minne, eller hur, och jag minns det jag minns väldigt väl.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 07 mars, 2010 kl. 13:18 #

Hej Anna-Karin!

Vad fint du beskriver ditt rum, jag kan riktigt se det framför mig.

Jag har ju läst i din blogg hur din barndom stundvis var traumatisk, det där med din pappa och så, och jag berömmer dig att du ändå lyckades hålla dig själv i shack under de här åren. Det kan inte ha varit lätt att hitta en egen vrå att bli vuxen i när man flyttas runt som du har gjort.

Jag har nog haft det annorlunda på det planet iaf. Jag bodde ensam med min mor i en 3:a. Hade ett eget rum. Men vi hade inte så mycket pengar så möblerna var ganska gamla (det är mina fortfarande!). Tapeterna såg bedrövliga ut så det var nog mycket därför jag fyllde väggarna med bilder. När jag blev äldre och bilderna åkte ner målade jag hela rummet i knallorange, med mörkblått tak! Ja, det såg bedrövligt ut!

I vardagsrummet fick jag ha min stereo, som jag för övrigt hade sparat till alldeles själv. Jag hade hemskt mycket vänner som kom på besök för även om det var slitet hemma så trivdes folk hos oss.
Sen var det ju jag som hade all musik. Hela min veckopeng gick till skivor. Jag köpte nog flera singlar i månaden, vilket många uppskattade, utom grannarna förstås. Än idag retar jag mina grannar med min musik!!

Nej nu får jag sluta....
Kram på dig

P.S Darin är nu hos mig...D.S

Skrivet av Bella den 08 mars, 2010 kl. 16:57 #

Bella: Ha, ha... minsann om vi inte var i varandras bloggar nästan samtidigt nu igen. :))

Tack för att du läste om mitt rum. Här hade jag ändå ett eget rum. Det hade jag sedan inte under kanske 1-2 års tid. Inget rum alls att kalla för mitt eget. Så på något sätt var det min säng som blev mitt rum. För en säng hade jag. Där låg jag och läste och läste. Bland annat Barn 312, om du minns den. Och Love Story. Och jag grät och grät när jag läste mig igenom nätterna ibland. Böckerna räddade mig och musiken och dansen, tror jag, de här åren. Och en väldigt fin vän och hennes familj.

Härligt att få läsa om ditt tonårsrum! Knallorange väggar och mörkblått tak, det var "vågat", kan man säga. Måste ha varit en upplevelse att vistas i det rummet. Och så Donny och David på väggen, som tapeter. :)) Där hade jag velat hälsa på. Jag är säker på att jag skulle trivts där. "Trots" färgerna. :))

Härligt också att du fortfarande "retar" dina grannar med musiken. :) Det är skönt att ha kvar barnet och tonåringen och alla andra åldrar inuti sig genom livet, tycker jag. Att tillåta sig vara lite vild och galen ibland också.

Njut nu av din nya skiva, Bella. Där har du mycket fin musik, tänker jag.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 mars, 2010 kl. 17:25 #

Bella: Ursäkta, jag läste väl lite fort. Jag ser nu att du målade om rummet efter din Donny/David-period.

Det var väldigt roligt att läsa om ditt rum, jag tycker att jag kan se det framför mig när jag läser.

Härligt att folk trivdes hemma hos dig!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 mars, 2010 kl. 17:30 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten