

21 okt kl 07:26, 2009

Den stumma lyckan
De sutto tysta
i morgonsolen
och sågo bara
varandras ögon.
Och luften lyste
som eld omkring dem,
och deras hjärtan
av jubel värkte,
men deras läppar
darrade bara.
De ville fatta
tag i varandra,
skratta, snyfta,
med heta händer
pressa sig samman,
men lama av lycka
händerna lågo.
De böjde sig stumma
i gränslös ömhet
mot varandra
och ögonen fylldes
av strålande tårar.
(Erik Blomberg)