Det kaotiska livet

31 maj kl 07:41, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Stress | 2 Kommentarer | Permalink

Livet = kaos blandat med lugn. Så enkelt kanske man kan förklara livet i en enda mening. I alla fall tycker jag att det stämmer till viss del. Det händer saker när jag lever mitt liv. Ibland händer det lite för mycket på en gång så allt känns som ett kaos. Ibland ett litet kaos, som löser sig på en timme eller en dag. Ibland enorma kaos som kanske det tar tio år innan saker och ting lägger sig igen. För det lägger sig, kaoset. Förr eller senare lägger sig alla kaos. Och lugnet, friden och vilan infinner sig. Tills nästa kaos dyker upp.

När man är där, mitt inne i kaoset, kan det kännas svårt att tro att man någon gång ska få vila. Det är just då som det är så viktigt att idissla just det för sig själv; det här kommer att bli bra, det här kommer att lugna ned sig, det här kommer att gå över. Och under tiden ska jag vara snäll och tillåtande mot mig själv. Göra det jag kan för att ha det så bra som möjligt trots omständigheterna. Drömma om hur fint allt kommer att bli och sträva efter att nå dit på något litet sätt, en dag i taget.

Det är i lugnet efter kaoset som man verkligen ska unna sig vilan. Njuta! Ha roligt! Se till att hämta kraft. Ta extra hand om sig. Njuta av att livet just nu är i balans. Får man möjlighet att göra det, då har man kraften när nästa kaos kommer.

Det är när det ena kaoset går in i ett annat kaos hela tiden under mycket lång tid och man aldrig får chansen att vila, att pausa mellan varven, det är då det kan gå så långt att man går in i väggen. Den där stunden när både kroppen och själen bestämmer sig för att "Nu lägger vi av. Nu vägrar vi. Nu strejkar vi. Det här är helt enkelt för mycket."

Alla kaos går över. Det tar bara olika lång tid, beroende på vilket kaos det handlar om. Det har känts trösterikt för mig många gånger i mitt liv att ha med mig den tanken.

« Firat mors dag med... | Hem | Får inte in bilder i... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/det_kaotiska_livet

Kommentarer:

Hej!

Detta tyckte jag var bra skrivet!
Jag känner igen mig eftersom jag nyss "gått in i väggen" och innan dess så har det varit lång lång tid med kaos som avlöste kaos.
Ett tecken jag tycker är tydligt att man är på väg in i väggen är att man inte skrattat från sitt hjärta på lång tid, då tror jag det är extra viktigt att ta hand om sig själv genom att t.ex. ta ett svårt beslut eller annat för att man skall börja må bättre.

Ha en bra dag!
Fredrik

Skrivet av Fredrik den 15 juni, 2010 kl. 12:46 #

Fredrik: Tack för dina fina ord till mig! Det känns riktigt bra att du kan känna igen dig i det jag skriver. Vi som har varit där, utmattade av stress som hopat sig under lång tid, känner ofta igen varandra i processen. Sedan kan man så klart vara i olika stadier, gå ned sig olika djupt om jag säger så.

Jag känner väl igen mig själv i det du skriver till mig, att man inte skrattar från sitt hjärta under lång tid när man är på väg in i väggen. Det stämmer precis, och jag minns hur det kändes den där sista perioden innan jag brast när jag läser dina ord till mig.

Så när skrattet försvinner, det är helt klart en stark varningssignal till mig själv som människa. Jag upptäckte så småningom att jag med hjälp av skrattet kunde bryta stressen. Min hjälp till självhjälp blev att titta på en rolig film eller något annat som på något sätt "lurade" mig att skratta.

En period gick jag på skratt-yoga på Friskis & Svettis. Jag hade inga förväntningar, kan jag säga. Men jag blev positivt överraskad. Till och med detta något "konstgjorda" skratt fick mig att känna mig starkare, jag andades lättare, jag blev piggare och gladare.

Ett riktigt gott skratt om dagen, det tycker jag allt att man kan unna sig. Det är lika viktigt som att äta sin frukost. Och kan man inte skratta av sig själv längre, så får man söka efter något knep som gör att man lockas till skratt.

Och ibland måste man också fatta kanske svåra beslut om livsstilsförändringar för att skaffa sig hälsa och ett bra liv igen efter att ha blivit utmattad.

Tack än en gång för din fina kommentar till mig! Den gjorde mig glad!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av maskroskvinnan den 15 juni, 2010 kl. 20:33 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten