

05 nov kl 08:01, 2009

Nu har jag upptäckt att tonåringar kan bli väldigt sura när mamma börjar säga alltmer nej.
Det tuffaste med att börja jobba efter tio års sjukskrivning är inte att börja jobba.
Det tuffaste är att jag måste säga nej fler gånger här hemma.
Till tonåringen.
Det är tufft.
Stentufft.
Idag har jag redan före klockan halv åtta fått heta så "vackra" saker som tjurig, j-vla skitkärring och.... nej det sista glömde jag direkt. Bäst så.
Jag har varit så mycket mamma när jag varit hemma.
Och nu ska jag släppa en del på mamma-rollen.
Jag måste det.
För annars får jag inte ihop mitt nya liv.
Var sak har sin tid.
Jag vill ha ett mer självständigt liv nu än vad jag haft de senaste åren.
Jag tror, i längden, att det är bra också för mina döttrar.
Så jag får ta de där sura "morgon-komplimangerna".
Slänga dem över axeln och sikta framåt.
Var sak har sin tid.
Klart att det blir en stor omställning för hela familjen nu när du också börjat jobba. Men som du själv skrev... Var sak har sin tid.
Ha en bra dag!
Kram Gunilla
Skrivet av Gunilla den 05 november, 2009 kl. 11:10 #
Gunilla: En omställning är det. Men det är säkert nu i början som det blir så här. Sedan kommer det bara att bli bättre och bättre och bättre. Det vet jag. Jag har inte mått bra av att vara så mycket ensam hemma. Jag behöver fler människor omkring mig, då blir jag pigg och glad! Vi är flockdjur, vi människor. Så tänker jag.
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 06 november, 2009 kl. 07:35 #