

12 nov kl 06:42, 2009

Dundee - så här ska det tydligen se ut där. Dottern är tillbaka i London från sin Skottlandsresa nu.
- Dundee var fint, sa dottern till mig sent igår kväll från London. Det gick bra att åka fram och tillbaka med buss den elva timmar långa resan mellan London och Dundee. Allra vackrast var det när jag kom dit på morgonen, vid sju-tiden, och jag såg allt vatten. Det var fullt av älvor som dansade över marken.
De där älvorna. Vet ni vad det är? När fukten liksom svävar fram över marken och bildar vita slöjor. Som älvklänningar. Tydligen finns det sådana "älvor" också i Skottland.
- Och språket då, undrade jag som nyfiken mamma. Hur klarade ni det, du och kompisen?
- Inga problem, sa dottern. Det var så trevliga människor där. Det gick hur bra som helst.
- De hade egna sedlar också, fortsatte hon. Det var kul.
Mycket mer fick jag inte veta. Allt berättar man ju inte för mamma om vad man har varit med om i Dundee. Inte när man är 21 år gammal. Det är jag glad för. Huvudsaken är att hon låter pigg, frisk och glad. Och det är hon. Jag är så glad för det. Och nu är det inte så länge kvar tills hon kommer hem över julen. Jag anar att det blir studier i Brighton för henne sedan. Det som hon drömmer om. Och jag kan inte annat än att vara glad för hennes skull då. Fast att hon "försvinner" bort från Sverige igen. Då får jag ta tag i min flygrädsla och flyga till henne. Det har jag bestämt mig för.
Hon följer sina drömmar så som jag pratat med henne om att det är viktigt att göra. Det är härligt att få uppleva.
Och vad beträffar mig själv, så är jag förbluffad att jag har klarat att släppa iväg henne som jag har gjort. Jag har ju varit en riktig hönsmamma. Men det har gått, och nu känner jag att hon är vuxen, hon klarar sig bra och jag är så stolt över henne.
Riktig kärlek är kanske just den kärlek som vågar släppa taget om den man älskar.
Riktig kärlek kanske är att släppa fri.
Jag tror att det är så.