Efter mötet med FK och AF

02 mar kl 16:26, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Glädje | 10 Kommentarer | Permalink



Jag kom i god tid till mötet på AF idag och satt en stund i väntrummet. Där hörde jag andra människor som var i rehabiliteringsåtgärder av något slag prata om hur meningslöst de tyckte att det var. Att de ville ha en helt annan sorts hjälp än den de fick. Hur de fick sitta timme efter timme med onda ryggar och delta i den här åtgärden och att de bara kände att de blev sämre av det i stället för bättre.

Jag och mina båda handläggare är lika glada alla tre. För att det har gått bra så här långt för mig att jobba. För att jag både ser piggare ut och känner mig friskare av att jobba de 25 % som jag gör. Så jag ska bara köra vidare i samma spår. Och när jag känner att jag orkar, så kan jag prova att jobba lite mer. Funkar det inte, då kan jag backa och jobba mindre igen. Jag får tid på mig. Jag hade en bra stund med mina handläggare. Precis som jag tänkte mig mötet på förmiddagen. Ett respektfullt möte.

Jag känner stor tacksamhet över det som har hänt mig det här året. Jag ser det som antingen ödet eller rena rama turen. Jag känner att jag hade precis lika gärna kunnat vara en av de andra där i väntrummet. Som deltog i en åtgärd som man var tvingad att delta i. Har man redan med sig muskelspänningar, då vet jag att de blir inte precis mindre eller gör mindre ont av att man tvingas göra något som man egentligen inte vill. Eller som man tycker känns meningslöst.

Jag hade kunnat vara en av dem. Eller, rättare sagt, jag har varit där. Jag vet hur det är. Men jag har kommit vidare. Och jag vet inte vem jag ska tacka riktigt. Men tacksam är jag. Ödmjukt tacksam. Det är långt ifrån alla långtidssjukskrivna som har sådan tur som jag har haft.

 

« Möte med FK och AF | Hem | Olivia Newton John... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/efter_mötet_med_fk_och

Kommentarer:

Om du inte vet vem du skall tacka, så tacka dig själv för slumpen som du använde rätt.
Slump finns kanske, men att ha tur är ofta något man själv arbetar ihop. Det gäller att våga vinna för att skriva (säga) det på annat sätt. Grattis och du gör ett bra jobb för dig - och andra samtidigt. Grattis - för att du vågar.

Skrivet av liberum-weto den 02 mars, 2010 kl. 17:03 #

Det var roligt att höra A-k, jag har varit orolig här idag att de skulle säga att du måste ut och jobba på heltid fast du inte känner att du kan det ännu. Så det var en glad nyhet. Nu kan vi andas ut.
Ja jag får väl tacka Gud då ;)

Skrivet av Carola den 02 mars, 2010 kl. 17:26 #

Grattis till dej .

Kram

Skrivet av Marianne den 02 mars, 2010 kl. 19:24 #

Liberum: Tack för dina ord som värmer och peppar mig.

Ja, för att vinna måste man våga. Och där hamnade jag till slut. När det kändes som att jag inte längre hade något kvar, som att allt var slut. Precis i den stunden så insåg jag, att då hade jag heller inget att förlora. Och då är det bara att köra. Att chansa, att våga. Kanske, kanske till och med vinna. Om inte annat, så erfarenheter.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 mars, 2010 kl. 08:04 #

Carola: Jag skulle aldrig gått med på heltid, vad de än hade sagt. Därför att jag orkar inte det. Skulle man idag hota med att dra in pengarna för mig, som man gjorde för tio år sedan och några gånger till, då skulle jag lämna rummet och bli marknadsknalle. Eller något annat. Eller leva på luft. Det finns en del människor som säger att man kan leva på luft, på allvar. :)))

Tack för att du tänkte på mig. Tack för att du tackar Gud. Ibland tackar jag Gud, och ibland så vet jag inte vem jag ska tacka. Jag pendlar.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 mars, 2010 kl. 08:08 #

Marianne: Tack för att du tänkte på mig.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 mars, 2010 kl. 08:09 #

Ja så där tänker jag också, jag hade också knallat iväg och levt på luft. Fast jag brukar säga att jag ska leva på gräs :)

Skrivet av Carola den 03 mars, 2010 kl. 17:51 #

Carola: Så du tänker knalla iväg och leva på gräs du. :) Och jag, jag tänker knalla iväg och leva på luft. :) Hellre det än att bli kvävd av någon annan, känner jag.

Vi tänker lika den här gången också, du och jag, det är ju för märkligt, Carola. :) Vi måste träffas. Jag hade tänkt fråga dig om den här torsdagen, på Ikea som du föreslog. Men nu har jag fått så mycket att göra så jag skjuter på det lite till. Jag återkommer. Jag har inte glömt det. Vi ska nog ta en fika ihop, du och jag. :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 mars, 2010 kl. 20:32 #

Hej
Det glädjer mig att läsa. Vad jag har förstått av det jag läst i din blogg så har du jobbat mycket med din egen rehabilitering så sträck på dig och känn dig stolt.

Fortsatt lycka till

Skrivet av E-K den 03 mars, 2010 kl. 21:33 #

E-K: Tack för att du läste och delar min glädje!

Jag har jobbat mycket med mig själv men jag har också tagit emot hjälp från andra hela tiden som jag har varit sjuk. Jag tror inte att jag hade varit där jag är idag utan den hjälp som jag fått på olika sätt. Särskilt när jag var som sämst.

Jag har fått vägledning, så kan jag säga. Och sedan har jag fått göra arbetet själv. Därför att just det arbetet är det ingen annan än jag själv som jag göra.

Tack för ditt lycka till och jag önskar dig allt gott tillbaka.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 04 mars, 2010 kl. 14:35 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten