Utförsäkrad - Men jag är en maskros

26 apr kl 06:49, 2011

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 8 Kommentarer | Permalink



Tänk dig att du kvaddar din bil. Motorhuven är intryckt, dörrarna är bortslitna, bromsen är ur funktion, däcken har punkterats men du lyckas ändå ta dig till Bilprovningen på något sätt. Där undersöker man din kvaddade bil, ser dig bestämt in i ögonen och säger: "Men du kan ju köra den, då är det inget fel på den. Kör!".

Den här liknelsen mellan en kvaddad bil och en "kvaddad" människa hörde jag igår i ett av talen från Påskuppropet. Det var en mycket bra liknelse, tycker jag, som pekar på det absurda i att sjuka människor tvingas till Arbetsförmedlingen för att söka arbeten som inte finns i stället för att få läka i lugn och ro och få rehabilitering i tid.

Alla berättelser från Påskuppropet sätter igång känslor i mig. "Uppropet hördes över hela landet". Jag följde manifestationen från Medborgarplatsen i Stockholm direkt via Aftonbladets webb-TV. Det var många bra tal och jag är glad för de människor som klivit fram och visat sitt stöd för oss som är utförsäkrade. Samtidigt är jag besviken på politikernas härskarteknik osynliggörande, inte en kommentar gav de igår trots att medierna bad om det.

Jag ska säga ärligt som jag känner det nu. Jag har som liten varit med om att ofrivilligt få lämna mitt hem, huset som vi bodde i. Jag mår grymt dåligt av berättelser om människor, inte minst de som har barn, som idag får lämna sina hem för att de blivit sjuka och blir utförsäkrade, jag har lätt för att leva mig in i det.

Att jag dessutom själv nu har papper på att jag är utförsäkrad, att jag inte är arbetsför till 100 %, ger mig magknip, oro, mardrömmar och sömnsvårigheter till och från. Aldrig i mtt liv trodde jag att jag en gång till skulle få känna oro för att lämna mitt hem ofrivilligt. Jag skulle ju jobba, vara frisk och aldrig någonsin mer behöva leva på bidrag, vara ekonomiskt oberoende, inte ens beroende av en mans inkomst. Jag jobbade hårt för att utbilda mig för att jag ville ha ett bra jobb som jag skulle trivas med. Jag jobbade så hårt att jag slet ut mig i förtid. Jag jobbade och sparade från min allra första lön för att skaffa mig ett hem. Jag har ett hus med en trädgård som jag älskar, som har betytt så mycket för mig inte minst när det gällt att hitta tillbaka till hälsan igen. Min trädgård som är min oas i livet.

Så blev jag sjuk. Jag sörjde länge att jag inte längre kunde arbeta. När jag äntligen hittat till ett hyfsat välmående, trots mina besvär, trots saknaden av arbetet och i mig kände ett lugn att jag trots allt har min ersättning, då tar man också ifrån mig min ekonomiska ersättning. Det är bara för mycket. Det rycker och sliter i mig, jag brottas för att inte hamna i en ny sorgeprocess, gamla rädslor vill skrämma mig. Jag har ju börjat min nya väg, startat eget, fått tillbaka 25 % arbetsförmåga, känt glädje över det. Jag vill inte gå ner mig i något träsk igen. Jag försöker tänka att den här gången är jag vuxen. Men det finns stunder när jag känner mig som en liten mus som hamnat i en stor råttfälla och bara väntar på att bli uppäten.

Idag är det fyra veckor sedan jag fick mitt brev om att jag blivit utförsäkrad. Det stod i brevet att jag "inom kort" skulle bli kontaktad för ett möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Än har jag inte hört något från dem.

Jag vägrar att lämna mitt hem ofrivilligt en gång till i mitt liv. Jag kommer att göra vad som helst för att det inte ska gå så långt. Jag kommer att be för att det inte ska bli så. Jag kommer att hitta på finurliga sätt att överleva på små inkomster om nu det skulle bli så.

För jag har redan varit där, jag har varit fattig som en kyrkråtta och jag har överlevt.

Jag är en överlevare. Jag är en maskros.

Ingen eller inget ska få knäcka mig.

Någonsin.

« Påskuppropet - Jönkö... | Hem | Helle Kleins tal... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/jag_är_en_maskros

Kommentarer:

Giv aldrig tappt!!!

Dessutom har du visat att du ger järnet på dina 25%. Hur många har startat eget företag i den situationen? & dessutom fixat kunder? & fixar sina kunduppdrag on schedule & m god kvalitet? Du är en förebild!
För fullt friska & arbetsföra till 100% kan det ändå vara svårt att ha tillräcklig täckning m kunder & uppdrag, så kan hålla sig flytande ekonomiskt.
Individuell bedömning & att se till helheten vill jag faktiskt påstå att jag är övertygad om att nuvarande regering har hjärnkapacitet att inse & förhoppnvis oxå åtgärda innan för sent. Vi medmänniskor stöttar varandra när svårt.

Skrivet av Marie Charlotte Gren den 26 april, 2011 kl. 13:04 #

Kära du tänker på dig i dina blommiga klänningar (som du berättade om i vintras att du köpt).Du känns så stark samtidigt som jag vet att du vaknar med mardrömmar osv. Jag är själv i en besvärlig situation - HJälp mig ber jag dagligen och jag tror att det måste lösa sig på något sätt för oss båda. kram

Skrivet av cathrin- den 26 april, 2011 kl. 15:16 #

Hej Maskroskvinnan
Allt gott i världen till dig
Tryggad arbetsro.

Så skamligt det blev
En bidragsberoende
högerregering!

Skrivet av Kalle den 26 april, 2011 kl. 18:19 #

Hej Anna-Karin!

Jag gjorde allt jag kunde för att komma in till Göteborg i tid, men tyvärr svek mig styrkan. Hade så gärna velat stå där och skrikit högt mot alla orättvisor.

Surfar nu runt lite bland bloggar och kommentarer från gårdagen och upptäcker att din blogg finns länkad hos en känd bloggare som skriver mycket om just sjukförsäkringen.

Läs själv: http://ilsemarie.wordpress.com/2011/04/26/kampen-mot-utforsakringarna-fortsatter/

Kämpa på du med Ann-Karin och låt dig inte nedslås av beskedet.

Jag har den sista tiden upprepat för mig själv när allt känns hopplöst:
Det ordnar sig!

För det gör det - på något vis!

Ha nu en fin vecka i vårsolen.
Kram

Skrivet av Bella den 27 april, 2011 kl. 01:15 #

Marie Charlotte: Tack för dina stöttande ord till mig, det känns gott i mitt hjärta. :)

Att jag kan arbeta de 25 % så som jag gör, känner jag är för att jag är helt fri att styra min tid som jag vill. Jag kan arbeta de stunder när kraften är där, om det så är en lördag. Och så kan jag ta en helt ledig dag mitt i veckan om jag behöver det. Jag fungerar helt enkelt mycket bättre som min egen än som anställd med de sviter jag har kvar efter utmattningsdepressionen. Dessutom tycker jag om det jag gör när jag arbetar och det ger mig kraft. Jag gör det också av egen fri vilja, det finns inget tvång från någon annan bakom att jag har startat eget, jag har själv valt det.

Jag vill också tro att regeringen har den hjärnkapacitet som du skriver om, men tyvärr tvivlar jag på det så som läget är just nu. Empatin och medmänskligheten saknas, tyvärr. Det är verkligen stentufft för oss som är sjukskrivna idag. Man behöver i princip ligga inne på sjukhus för att få bli sjukskriven. Och det är jag långt ifrån, att ligga på sjukhus. Men jag är också långt ifrån att kunna jobba 100 % i det vanliga arbetslivet. Så, var hör jag då hemma?

Allt gott till dig, Marie Charlotte.

Kramar
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 april, 2011 kl. 08:41 #

Cathrin: Jag blir rörd när jag läser att du minns mina ord om blommiga sommarklänningar som jag skrev i vintras. Just nu sitter jag här och skriver, i en blommig sommarklänning. Barbent! :)

Jag är starkare än någonsin förut i mitt liv, eftersom jag gör det jag gör trots allt. Och eftersom att jag lever överhuvudtaget. Men så klart att oron kring min utförsäkring och också hur den framkallar gamla rädslor, svarta minnen och mardrömmar får mig att tappa kraft, att läka långsammare, tyvärr.

Jag är ledsen att du också är en av dem som har det tufft just nu, Cathrin. Jag önskar av hela mitt hjärta att du inte ska låta slås dig ned. Minns att du, precis som jag, är exakt lika mycket värda som någon som helst annan. Visst ska det ordna sig för dig och mig på något sätt, vi ska stötta varandra, Cathrin, vi som har det tufft nu. Stötta varandra så att vi orkar våra liv.

"Allt har ett pris. Men människan har ett värde". (Kant)

Många kramar
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 april, 2011 kl. 08:47 #

Kalle: Skamligt var ordet. Det är minst sagt skamligt att ett så rikt land som Sverige säger sig inte ha råd att ta hand om människor som blir svaga, antingen det är en period i livet eller för resten av deras liv.

Allt gott till dig! Hälsa maskrosen från mig! :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 april, 2011 kl. 08:50 #

Bella: Stort tack för länken, oj, så hedrad jag kände mig när jag fick se att jag stod med där, med min blogg, i den skaran, knappt att jag tror det. Men så bra att mina och andras ord och berättelser sprids för fullt här i cyberrymden just nu. Och jag önskar att det fortsätter så tills vi har fått ett humant och medmänskligt trygghetssystem igen.

Det ordnar sig.. ja, så småningom gör det nog det, det vill jag också tro. Jag tänker de orden gång på gång när det känns för tungt ibland.

Många kramar
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 april, 2011 kl. 08:53 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten