Jobb, jobb, jobb...

08 feb kl 10:23, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 4 Kommentarer | Permalink



Aldrig kunde jag trott det här för ett år sedan! Att jag skulle jobba som jag gör nu med det jag gör just nu.

Jag är så glad och det känns så rätt och jag har så roligt när jag jobbar!

Tänk om jag hade gett upp? Tänk om jag hade stannat kvar i det ideella arbetet som jag höll på med innan? Tänk om jag inte hade vågat gå vidare, när jag väl kände att jag hade viss förmåga att arbeta?

Då hade jag troligen suttit och arbetat ideellt med Kyrkobladet idag också. Det var fint det med. Men det jag gör nu är bara så mycket roligare, så mycket mer givande på många olika sätt för just mig.

Jag är så glad att jag vågade släppa taget och gå vidare i mitt liv. Ännu en gång.

Jag känner mig också, som alltid, så tacksam att jag har fått lyckan att känna att jag själv som människa kommer tillbaka. Blir starkare och starkare för varje dag som går. Det är en gåva som jag kommer att känna stor tacksamhet och ödmjukhet inför under resten av mitt liv.
 

 

« Celine Dion "I´m... | Hem | Blomsterspråket:... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/jobb_jobb_jobb

Kommentarer:

Är det regeringens "jobbpolitik" som gjort detta möjligt?

:-)

Skrivet av Fjäderlös Tvåfoting den 08 februari, 2010 kl. 11:06 #

Fjäderlös: Nej. Ett starkt, tveklöst, rungande nej till din fråga. Tack för att du ställer den.

Det är en kombination av egen ettrig envishet, tur och kanske också ödet som har lett till det här för mig. Definitivt INTE regeringens "jobbpolitik", som jag ser det.

Jag skriver mitt inlägg med all respekt för andra sjukskrivna som inte känner att de orkar. Jag vet hur det känns att inte orka och att bli pressad av myndigheter att ändå arbeta.

Men så småningom råkade jag ut för motsatsen. Att jag faktiskt kände att jag både orkade och ville arbeta till viss del. Och då fick jag KÄMPA för att få RÄTTEN att prova min arbetsförmåga igen.

Jag tror inte man kan generalisera när det gäller sjukskrivna människor. Jag tror att man måste se varje enskild människa som en individ. Jag tror att man måste lyssna mer på den sjukskrivne.

Tyvärr har jag inte upplevt att man lyssnat på mig som sjukskriven från myndighetshåll. Tvärtom. Det har fattats beslut över mitt huvud och man har "bedömt" mitt tillstånd på alla möjliga sätt. Hur jag själv uppfattat mitt tillstånd, det har man väldigt, väldigt sällan lyssnat till.

Men, till slut så kan en liten, liten rädd, skakig, utsliten mus växa sig stark igen och börja rent av pipa med hög och klar stämma och tala om vad hon vill. Och det var det jag gjorde.

Tack, Fjäderlös, för att du ställde frågan till mig. Den är viktig. Därför är jag särskilt glad att du ställde den till mig. :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 februari, 2010 kl. 11:17 #

Så, "Reinfeldteffekten" låter vänta på sig?

:-D

Skrivet av Fjäderlös Tvåfoting den 08 februari, 2010 kl. 12:54 #

Fjäderlös: Ja, åtminstone vad beträffar mitt fall. I mitt fall handlar det om en Anna-Karin Mattsson-effekt, om du förstår vad jag menar.

:-D

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 februari, 2010 kl. 13:10 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten