Löven släpper taget

14 nov kl 12:35, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 2 Kommentarer | Permalink



Släppa taget, eller bita sig fast vid grenen, det är frågan?



Det var rått i luften trots den sydliga vinden när jag gick min promenad idag.

Nu ligger de flesta löven på marken.

Träden ser kala ut.

Som svarta statyer mot det gråvita diset.

Ett och annat löv vägrar fortfarande att släppa taget.

Biter sig fast i grenen och darrar när vinden ruskar i det.

Jag undrar hur det är att vara ett löv?

Skulle jag vara ett sådant löv som släppt taget och låg där på marken nu?

Eller skulle jag vara ett av de löven som fortfarande envisas med att sitta kvar på grenen?

Ända tills det bittra slutet kommer.

Tills den sista förgörande höststormen tvingar mig att släppa allt.

Släppa taget.

Jag önskar att jag skulle vara ett av de löv som släppte innan den värsta stormen kom.

Inte ville jag vara ett så envetet höstlöv som höll sig fast till varje pris.

Om nu löv kan bestämma sig för sånt själva.

Jag vet inte.

Det är så otroligt mycket här i livet som jag inte har den blekaste aning om.

Och som jag troligen heller aldrig kommer att få veta.

Så är det att vara människa.

Ibland är det bra.

Ibland är det mindre bra.











 

« Ögonblick | Hem | Fler platsannonser? »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/löven_släpper_taget

Kommentarer:

Hej Maskroskvinnan!
Här kommer det bara lite fjun än så länge för sambon sa igår att det hade kommit lite men inget som blev liggande.
Hur nmånga grader vio har har jag inte tittat på ett par dagar.Du är ihärdig,jag tycker inte det är så roligt att gå när det är mörkt.
För ska man gå nu så måste västen åka på och likaså pannlampan.Hade vi haft en lusspår här hade det varit roligare att gå.
Nej jag tror folk sitter inne och kurar.
Ja träden börjar bli kala det är ju något jag inte tycker om,men man kan ju inte påverka hur
de tappar sina löv.
Jag önskar dej en trevlig Lördag.
Kramar.

Skrivet av Agath den 14 november, 2009 kl. 15:42 #

Agath: Jag mer eller mindre tvingar ut mig själv, Agath. För jag vet hur viktigt det är att jag får dagsljus. Det är bra för humöret och för aptiten och för hela mig. Jag bara gör det. Som när jag borstar tänderna. Som en rutin. Jag är tacksam att det är barmark fortfarande. Det är svårare att komma ut och gå när det är isgata. Då får jag skaffa motion på annat sätt.

Jag har nyss varit ute igen. Idag var det mer mörkt än igår. Det känns som att regnet hänger i luften. Och jag mötte inte en kotte idag heller. De kanske kurar inne, som du säger. Eller så är de och shoppar på A6.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 15 november, 2009 kl. 12:04 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten