Män som älskar bygger

28 feb kl 11:46, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 2 Kommentarer | Permalink



Den här filmen "Farsan" satte igång tankar hos mig. Alla möjliga tankar kring just män. Fast inga "snuskiga" tankar. Bara tankar kring hur män har det, hur de tänker, hur de är. Vad som skiljer män från kvinnor, om det nu är så.

Under mina tio år som sjukskriven har jag varit med i jag vet inte hur många olika projekt. Olika samtalsgrupper. I en av de där grupperna var det bara kvinnliga deltagare. Jag minns hur vi vid ett tillfälle av en slump kom in på samtalsämnet män och byggande. Det var någon kvinna i gruppen som berättade om hur helt slutkörd hon var på sin man som hela tiden hade nya byggprojekt på gång därhemma och bara byggde, byggde och byggde. Men så hade hon läst, att män som bygger, det är män som älskar sin kvinna.

Jag minns hur hela gruppen, alla utom jag, skrattade hjärtligt, nickade instämmande, myste lite och man hörde "jo, ja, det stämmer, precis så är det. Män som älskar bygger. De är hopplösa, med allt sitt byggande, när de älskar, männen". Fnitter, fnitter...

Men jag. Jag fattade ingenting. Jag förstod inte kopplingen, och hade inget att skratta åt, ingen igenkänning. Det var lite kusligt att sitta där i gruppen just då. Så ensam jag kände mig och utanför. Jag fattade aldrig det där sambandet mellan män som bygger och män som älskar.

Jag fattar det fortfarande inte. Är det så, att män som älskar bygger? Att de är lite som fåglarna, som bygger bo nu när dagarna blir allt längre och ljusare. Är det ett bevis på kärlek, att en man hela tiden bygger, vad än det nu är som han bygger?

« Rekord på rekord i... | Hem | Grattis alla "Maria"... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/män_som_älskar_bygger

Kommentarer:

Hej igen. Det var ju intressanta iaktagelser. Visst finns det en hel del sanning i "män som älskar bygger" har aldrig tänkt på det bara...

Jag minns att jag läste om när din pappa tapetserade ditt rum... Det du beskrev då var kärlek, till dig och familjen. Omtanken.

/christina

Skrivet av christina den 02 mars, 2010 kl. 10:48 #

Christina: Roligt att se dig här igen!

Du kan känna igen det här, förstår jag. Att män som älskar bygger.

Tack, Christina, för att du påminner mig om när min pappa tapetserade mitt rum. Det hade jag inte en tanke på själv. Men nu när du skriver om det så, ja, då får jag ärligt talat en liten tår i ögat, eller två. Tack! Dina ord värmde mig.

Kramar
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 mars, 2010 kl. 07:51 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten