Måns Zelmerlöv och jag

26 okt kl 12:33, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Kultur/Musik | 6 Kommentarer | Permalink



Suddig är bilden, men det är vi, jag och Måns Zelmerlöv.
Det hade jag ingen aning om när jag åkte till Stockholm, att vi skulle träffas så där.
Och jo, han la armen om mig. Kan man tänka. Och jag om honom.
Det kändes som att vi var kompisar, med en gång.
Fast jag glömde autografen, tyvärr.


Jo. Jag gör det. Ni får se bilden. Och höra berättelsen. Så här var det.

När vi sett klart "Hairspray" och kommit ut ur salongen, så sa en av mina vänner till mig:

- Såg du vem som var där inne i publiken?

- Nej, sa jag, vem var det?

- Måns Zelmerlöv, sa min väninna.

Och jag, snabbt som blixten upp med kameran och tillbaka in i salongen igen. Och där var han! Måns Zelmerlöv. På riktigt. Livs levande. Jag som bara hade sett honom på TV förut. Jag tycker att han är en bra artist och var mycket imponerad när han var med i Let´s Dance. Det bara lyste musikal runt honom, redan då. Så hur skulle jag kunna låta bli att titta på hur han såg ut i verkligheten? Det gick ju inte. Jag är nyfiken på människor.

Där var redan småflickor och också vuxna kvinnor som fotograferade honom. Han log glatt och vänligt hela tiden. Var faktiskt mindre till växten än jag föreställt mig honom där hemma i TV-soffan. Det kan bli så konstigt det där, skillnaden mellan vad man ser i TV och vad man får se i verkligheten. Men i övrigt var han sig precis lik.

Jag gick fram till honom och frågade om jag fick ta kort på honom. Det fick jag, sa han glatt. Jag gjorde det och så ville jag ju förstås inte missa chansen att själv bli fotograferad tillsammans med honom. Så jag spanade efter min man och mina vänner. Men de var som bortblåsta. När jag gick till Måns Zelmerlöv, då försvann de till garderoben. Ja, nu hämnas jag lite på er här i min blogg, men just i den stunden kände jag mig faktiskt sviken av er. Jag behövde er hjälp just då. Men jag respekterar att ni inte är som jag, att ni kanske inte vill synas i strålglansen kring en stjärna. Jag tycker sånt är roligt. Jag blir glad av det och jag tycker att det är spännande att tala med människor, antingen de är alldeles vanliga människor som jag själv, eller lite mer offentliga personer som t ex Måns Zelmerlöv.

Så jag pratade lite med Måns Zelmerlöv. Berättade om min blogg här på Passagen. Frågade om jag fick lägga in bilden på honom och mig där och även andra bilder som jag tog på honom. Han lyssnade, såg lite nyfiken ut, log glatt och svarade vänligt att det var helt OK, det fick jag visst göra. Så jag har hans tillstånd, kan man säga.

Sedan fanns där tack och lov en vänlig okänd människa som tog kortet på mig och Måns Zelmerlöv. Tack, du okända människa. Så fint det är när man kan hjälpa varandra, när man tar sig tid för en annan människa.

Jag bjuder på två bilder till på Måns Zelmerlöv. Lite ivrig var jag nog, för jag glömde minst en inställning på kameran, så bilderna är som de är. Men det är ändå Måns Zelmerlöv. En härlig och ödmjuk människa och artist, så som jag uppfattade honom den här kvällen.




Måns Zelmerlöv på China-teatern i fredags.





Bilden är väldigt suddig (skakade jag så?). Men det är Måns Zelmerlöv.
Och jag säger bara, han har verkligen lärt sig hur man tittar rakt in i kameran.
Övning ger färdighet.




 

« Ska jag eller ska... | Hem | Måns Zelmerlöv "Cara... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/måns_zelmerlöv_och_jag

Kommentarer:

Du och Måns Anna-Karin. Vilken rolig händelse.

Själv har jag suttit bredvid Leif Zilbersky när Galenskaparna hade en show i Stockholm.

Måns överträffar det ;-).

Kram / Suss

Skrivet av fuschia den 26 oktober, 2009 kl. 16:15 #

Ha Du är busig, och modig. Så fina bilder du fick iaf. Förstår att du var nervös, det där en en pojk med mycket charm. Duktig på att sjunga är han också..
Bra med Idol ibland.

Skrivet av Carola den 26 oktober, 2009 kl. 18:37 #

Häftigt Maskrosen!

Vilket minne du fick med dig där.

Måns är ju hur charmig som helst.

Såg ett till inlägg..

Kram

Skrivet av Bella den 26 oktober, 2009 kl. 23:19 #

Suss: Måns vs Leif Silbersky. Då får Leif Silbersky ursäkta lite, även om han också är en mycket intressant människa, men här håller jag med dig, Suss. Måns tar priset. Att jag skulle träffa på honom, tänka sig. Det var kul!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 oktober, 2009 kl. 07:26 #

Carola: Busig och modig. Tack för de fina orden. Och ja, de stämmer väl in på mig, i alla fall vid sådana här tillfällen. Så är det. Fast jag är inte särskilt nervös, det är säkert. Däremot så kan jag bli upprymd och ivrig och då kan händerna skaka när jag håller kameran.

Och du tyckte bilderna var fina. Tack igen! Svårt att misslyckas när man har en så glad människa som motiv. Han var verkligen en glad kille, smittande glad. Nyfiken och han lyssnade verkligen på vad jag sa. Och så kan han ju sjunga också, jag höll på honom hela tiden just den Idol-hösten när han var med. Jag önskade honom all lycka i sitt yrke och då sken han upp ännu mer.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 oktober, 2009 kl. 07:31 #

Bella: Det blev ett fint minne där, det har du helt rätt i. Måns var precis lika charmig i verkligheten som i TV-rutan. Om inte ännu charmigare. En mycket varm och ödmjuk människa med glimten i ögat, kände jag det som.

Jag ångrar bara en enda sak, att jag inte bad honom sjunga lite för mig också. Jag kunde ju spelat in honom på min nya mobiltelefon. Jag tror han hade gjort det, absolut.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 oktober, 2009 kl. 07:33 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten