

19 okt kl 08:30, 2009

Den som en gång varit mobbad glömmer aldrig känslan.
Jag har själv varit utsatt för mobbing som barn.
Som förälder och vuxen har jag, tyvärr, sett många andra unga drabbas av mobbing.
Som vuxen har jag också sett mobbing bland andra vuxna, på arbetsplatser.
I samtliga fall anser jag att det är mobbaren som ska tas bort ur gruppen där mobbing förekommer.
Inte den som är utsatt för mobbingen.
Tyvärr är verkligheten inte alltid sådan.
Det är inte alls ovanligt att det är den mobbade som t ex flyttas från skolan.
Ibland kanske det också är den bästa lösningen.
Jag vill inte generalisera.
Men för mig gäller i första hand detta:
Det är mobbaren som ska bort.
Inte den som mobbats.
Det är mobbaren som har problemet.
Inte den som mobbats.
För mig gäller nolltolerans vid mobbing.
Jag tycker det är konstigt att tex skolor inte tar tag i det här med mobbing så mycket. För den som mobbar mår ju inte bra, utan projicerar sina känslor på sina offer..
Skrivet av Carola den 19 oktober, 2009 kl. 09:30 #
Jag håller med dig om nolltolerans vid mobbing.
Det var bra skrivet och det är så tragiskt att det även finns på arbetsplatser bland vuxna.
kram
Skrivet av Jag vill sjunga dig milda sånger den 19 oktober, 2009 kl. 10:34 #
Det är tragiskt att vi inte kommit längre idag då det gäller mobbing. Hur ska vi agera för att komma vidare i detta. Har själv sökt en kurs om just detta, så jag letar litteraturen just nu.
Skrivet av Jennie den 19 oktober, 2009 kl. 11:14 #
Carola: Kanske beror det på stressen som så mycket annat, att man inte tar sig tid eller inte orkar ta tag i problemen. Jag tror också att det till stor del handlar om projicering. Någon mår dåligt och tar ut det på någon annan.
Vi behöver se barnen i skolan. Där behövs fler vuxna, tänker jag.
Kramar
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 19 oktober, 2009 kl. 17:10 #
Milda: Tack för att du gillade det jag skrev. Visst är det väldigt tragiskt att det också förekommer bland oss vuxna. Vi ska ju vara förebilder för barnen. Inte konstigt att barnen mobbar varandra om vi vuxna också gör det.
Nolltolerans för mobbning. I hela vårt samhälle.
Massa kramar
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 19 oktober, 2009 kl. 17:12 #
Jennie: Så härligt att läsa att du skaffar dig mer kunskap om mobbing. Det tror jag absolut är en väg att gå.
Sedan tror jag att det handlar om att det ska finnas fler vuxna bland unga än vad det gör idag. Att vi ska våga bry oss, våga fråga om vi misstänker något. Vara uppmärksamma. Det är en väg, tänker jag.
Kramar
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 19 oktober, 2009 kl. 17:14 #