

10 nov kl 10:43, 2009

Jodå, jag minns mycket väl hur den kunde kännas förut, den där "prestationsångesten".
Den var minsann inte att leka med alla gånger.
Igår gjorde jag en intervju i Habo med en för mig helt okänd man.
Jag fotograferade honom också.
Jag minns hur nervös jag kunde känna mig inför en sådan uppgift när jag var i 25-årsåldern.
Hur jag brukade försöka klura ut "smarta" frågor, ibland i förväg, för att vara förberedd.
Idag känner jag att det är så mycket som har hänt med mig som människa.
Jag var inte det minsta nervös igår.
Mera nyfiken, på ett positivt sätt.
Intresserad.
Mer fokuserad på den andra människan än på mig själv.
Och jag har förstått med åren, att för att göra ett bra jobb vid en intervju, det handlar inte om att ställa "smarta" frågor.
Det handlar om att kunna konsten att lyssna.
Den tror jag att livet och alla de år jag har med mig lärt mig ganska så bra.
Inte minst småbarnsåren lärde mig mycket om konsten att lyssna.
Också bloggandet skulle jag vilja säga har gett mig kunskaper i konsten att lyssna.
Yogan och meditationen tror jag också har bidragit till att jag idag är bättre på att lyssna, både på mig själv och på andra människor som jag möter.
Det handlar om fokusering.
Var jag lägger mitt fokus.
På mig själv eller på en annan människa.
Det är härligt att inte vara 25 år längre!
Det är härligt att hitta den här tryggheten i mig själv som jag gör nu.
Jag älskar att möta människor i olika sammanhang, att lyssna och att få lära mig nya saker genom dem.
Det är otroligt att jag får möjligheten att göra det i ett arbete också just nu.
Jag njuter av det varje dag.
Jag önskar att jag får bli riktigt, riktigt gammal och leva väldigt länge till.