Om filmen "Änglavakt"

19 mar kl 22:30, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Kultur/Musik | 6 Kommentarer | Permalink

Det blir enkelt att skriva en liten "recension" om filmen Änglavakt som jag just kommit hem från.

Helt enkelt så här:

Det var en av de mest gripande, berörande och sanna filmer om sorgearbete som jag någonsin sett. Jag kunde känna igen mig så väl i de olika faserna efter en svår chock och hur man gör för att hitta vägen tillbaka till glädjen och lyckan i livet igen.

Också en film som visar på hur viktigt det är att aldrig sluta hoppas.

Att fortsätta tro på livet och kärleken, hur svårt det än är.

Mycket bra skådespelarprestationer av samtliga huvudrollsinnehavare.

Jag grät mig igenom hela filmen. Och jag var inte ensam om att göra det.

Och inte en enda gång tittade jag på klockan.

Betyg: 8 maskrosor av 10 möjliga där 10 är bäst. 

« Trött i benen och... | Hem | Städa »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/om_filmen_änglavakt

Kommentarer:

Tror du jag klarar av den? Eller ska jag vänta till den finns som hyrfilm?

Kram Gunilla

Skrivet av Gunilla den 19 mars, 2010 kl. 23:17 #

Hej!
Roligt höra det du säger. Jag skall nog ta mej en titt på den filmen också. Ibland hamnar man i "onåd" i livet och då är det gott se något som känns bra igen.
Mvh
ruben

Skrivet av ruben den 19 mars, 2010 kl. 23:18 #

Gunilla: Det är svårt för mig att veta om du klarar av att se den på bio eller inte. Jag ska berätta lite mer om filmen för dig här.

Filmen handlar om en lycklig familj med en liten pojke. Pojken kör omkull med sin cykel och blir liggande medvetslös på sjukhus under lång tid.

Det dyker upp en märklig person som visar sig vara en skyddsängel. Han vill visa de förtvivlade föräldrarna hur de ska hitta tillbaka till livet och kärleken hos varandra igen, trots den tunga sorgen. Han visar dem också hur viktigt det är att aldrig sluta hoppas. Läkarna ger upp alltför tidigt, kan jag också berätta. Smärtsamt att se.

Filmen får ett lyckligt slut. Jag ska inte avslöja det, men det är lyckligt.

Jag grät verkligen precis hela filmen. Ibland mer, ibland mindre. Det kändes som att filmen gick väldigt fort, därför att den var så bra.

Det var en mycket vacker film. Om du ser den på bio eller i TV-soffan, spelar nog inte så stor roll. Jag tror att du, precis som jag, kommer att känna igen dig jättemycket i ditt eget sorgearbete. Och tårar är ofta läkande. Inte vid depression, men annars. De lättar på trycket inuti. Tårarna finns som en gåva till oss när livet är för tungt, tror jag.

Allt gott till dig, Gunilla.

Ha en fin helg, det önskar jag dig.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av 90.224.12.230 den 20 mars, 2010 kl. 08:42 #

Hej Ruben!

Jag blev glad att se dig här i bloggen igen. Jag ser att du skriver i "Rysaren" fortfarande och det känns så häftigt för mig. Att du och Recurven håller den vid liv fortfarande. Snart är den uppe i 200 "kommentarer", helt otroligt! Tack!

Ja, jag rekommenderar verkligen den här filmen. Den gav mycket till mig som människa. Många fina tankar och visa ord om livet, kärleken, hoppet och döden.

Ha en fin helg!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 mars, 2010 kl. 08:45 #

Tack för ditt svar Anna-Karin! Det tål att tänkas på det där. Jag tänker mest på att min gråt kanske stör dem som sitter i salongen. Jag vet att tårar är läkande...

Kram Gunilla

Skrivet av Gunilla den 20 mars, 2010 kl. 10:30 #

Gunilla: Nu förstår jag hur du tänker. Ja, så klart att du om någon vet att tårar är läkande.

Ha det bra, Gunilla. Jag tänker på dig.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 mars, 2010 kl. 10:47 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten