Om kärlek

18 jan kl 07:30, 2012

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Kärlek | 5 Kommentarer | Permalink


Jag älskar min trädgård!

Trots att den ofta inte alls gör som jag vill. Trots att den väljer sitt eget sätt att växa på. Självständigt, utanför min kontroll.

Jag älskar min trädgård!

Trots ogräset. Ibland till och med tack vare ogräset. Som den första gången min igenväxta rabatt var full av vita hundkexliknande blommor som inte alls kom från hundkex utan från det ökända ogräset kirskål. Och jag undrade över, vad det var för vackra, nya blommor som dykt upp i min trädgård. Som lyste upp mörkret i den undangömda, glömda delen av min trädgård.

Jag älskar min trädgård!

Trots att den alltid har ställen och hål där något inte känns i balans. Hål som behöver fyllas med något. En ny blomma. Eller en blomma i en helt annan färg. Eller kanske med jord så att jag inte hela tiden går ned mig och snavar i den där gropen.

Jag älskar min trädgård!

Trots att jag inte vet om min trädgård älskar mig tillbaka. Jag skulle väl aldrig komma på tanken att fråga min trädgård "Älskar du mig?". Vi har inte alls den sortens relation, jag och min trädgård.

Kärlek, så märkligt. Ge och ta, sägs det. Kärlek, så märkligt. Till så många. Till så mycket. Till mig själv. Så mycket som jag älskar. Djuren, min trädgård, nära och kära, musiken och orden inte minst. Att skriva.

Tänk om jag slutade fundera över om de människor jag älskar, älskar mig tillbaka? Tänk ... om jag älskade människor och mig själv på samma sätt som jag älskar min trädgård? Släppte dem fria. Älskade dem trots "ogräset", trots håligheterna, trots det icke perfekta, det ofulländade?

Tänk ... om att älska är att aldrig fråga "Älskar du mig?".

Tänk ... om att älska är just att älska.

Och att älska är allt.

Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/om_kärlek1
Kommentarer:

Fin trädgård, fint skrivet, men att tukta trädgård är lättare än människor.
Bättre försöka älska det som finns än att försöka tukta. Fast visst vill vi forma......

Skrivet av liberum-weto den 18 januari, 2012 kl. 10:34 #

Å, vad jag längtar till sommaren. Min trädgård börjar kunna växa igen nu... Jag tycker det är rofyllt med allt sommarpyssel när man väl kommit igång.
Jag gillar din sommarbild!

Jag läste en saga som tog upp problemet att om man säger: Jag tycker om dig! så måste det också medföra att man skulle kunna säga: Jag tycker inte om dig.
Ibland undrar jag om det inte är lättare att säga det än att visa det.

Allt gott till dig!

Skrivet av Livluftsfri den 18 januari, 2012 kl. 22:01 #

Hej Anna-Karin!
Jag heter Vanessa Hollmann och studerar andra året på journalistiklinjen på Tumba Gymnasium. Tumba Gymnasium ligger i Tumba som är en ort söder om Stockholm.
Denna och även kommande månads text skall vara ett reportage som handlar om ett beroende eller någon form av fobi och jag har då valt att skriva om agorafobi.
Efter mycket sökande på internet hittade jag till dig och din blogg och jag har läst ditt inlägg om just agorafobi. Jag tycker att det var ett starkt skrivet inlägg och att du verkar vara en klok kvinna. Därför undrar jag om just du skulle vilja ställa upp på en telefonintervju med mig under nästa torsdag, alltså den 2 februari någon gång mellan kl. 10 -14. Jag skulle även kunna maila frågorna i förväg om du skulle vilja det.
Det skulle göra mig oerhört glad om du ville hjälpa mig med mitt skolarbete som endast kommer att läsas av min lärare och mina nio klasskamrater.
Skicka gärna ett svar till min mailadress; vannu@live.se.
Tack på förhand! :)

Skrivet av Vanessa Hollmann den 26 januari, 2012 kl. 13:43 #

Underbart skrivet om trädgården. Att älska sin yttre fysiska trädgård samt att älska sin inre själsliga trädgård. hör ju lite grann ihop. Underbart foto!

Skrivet av Medvetna Val Mamman den 06 februari, 2012 kl. 20:06 #

Underbar betraktelse! Fint skriven också! =0) Kraaam, Anna*

Skrivet av Anna* den 04 mars, 2012 kl. 22:12 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten