Energitjuven oro

10 maj kl 11:12, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Stress | 6 Kommentarer | Permalink



Så mycket energi jag la förut i mitt liv på att oroa mig för saker! Helt i onödan oftast. För det som jag trodde skulle hända, det hände för det mesta inte. Det som hände och var jobbigt, det hade jag oftast inte oroat mig för. Inte ens i min vildaste fantasi. Jag har ju alltid haft lätt att fantisera, kanske är det också därför jag haft lätt att känna oro.

Jag har fått lära mig olika tekniker för att hantera oro. Det jag själv använder mig av idag, det är:

Alternativ 1: Jag tillåter mig att vara orolig för t ex ett tandläkarbesök. Eller flygresan till Brighton som är aktuell för mig just nu. Men inte hela tiden. Inte varje dag från den stund jag fått en inbokad tid eller resa. Men den dagen jag ska till tandläkaren, eller flyga iväg, då är det helt OK, då får jag känna mig orolig. Och så tar jag det lite lugnt just då. Jag tränar att andas med magen också och att slappna av. Jag mediterar.

Alternativ 2: Jag tillåter mig att vara orolig en liten stund varje dag om jag oroar mig för något. En liten stund. Men sedan släpper jag oron och tänker på andra saker. Jag ser till att inte fastna i oron.

Det kanske låter omöjligt, inte kan man styra sin oro så här. Det var inte så lätt i början, men ju mer jag har tränat mig på det, desto bättre har det blivit. Idag hanterar jag min oro mycket bra. Jag kan slå undan den när jag vill. Och jag kan tillåta mig att känna den när jag vill det.

Jag har tagit kontrollen över min oro. Och därmed fått så mycket mer energi i mitt liv. Som jag använder till att göra roliga och mer nyttiga saker. Till att leva livet som det är i stället för att oroa mig för hur det kanske blir.

« Kate Nash "Do Wah... | Hem | Sätta stopp och säga... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/oro_värsta_energitjuven

Kommentarer:

Hej och tack för dina fina tankar. Jag skall tänka genom det som du skrev ovan en gång till på kvällen. Jag måste nog göra något liknande. Man får gå hellt i botten med sig själv och tänka genom alla känslor. Sortera - en del till skatteskistan och resten till soptunnan. Sedan skall man tänka två gånger om man vill i framtiden gräva i soptunnan eller låta det bara vara :O) Hih hih ... lite coolt detta att fungera som sin egen psykoterapeut och testa sig fram. Jag gillar att vara påhittig :o)

PS. 0+51 ... det gillade jag :o)

Skrivet av Nina den 10 maj, 2010 kl. 12:07 #

Tack Anna-Karin, det ska jag tänka på det som du skriver om. Om Fyra veckor har jag ingen inkomst längre, jag ägnat en liten tid åt det om dagen genom att söka arbete. Mer kan jag inte göra, jag får tänka att Gud kommer att ordna det också, jag litar på honom.
kram

Skrivet av Carola den 10 maj, 2010 kl. 12:42 #

Nina: Tack för att du läser, det gör mig glad!

Du skapar fina bilder med skattkista och soptunna, känner jag. Så där kan jag också tänka, känner jag. Och inte vill jag gräva i soptunnan, nej, hellre väljer jag skattkistan. :)

Ha, ha... jag förstår att du gillade 0 + 51! :))

Och jag, jag fick nyss 0 + 0! Ännu bättre! :))

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 10 maj, 2010 kl. 12:42 #

Carola: Tack för att du läste.

Du har saker att känna oro för, förstår jag. Det är fint att du litar på Gud som du gör. Det tror jag ger enorm kraft att kunna göra det, lita på Gud.

Jag försöker att känna tillit i mitt liv. Sedan kan jag kalla det vid olika namn. Tillit till livet självt, det kan räcka för mig, just nu i alla fall. Tillit till mig själv är också viktigt för mig nu för tiden.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 10 maj, 2010 kl. 12:45 #

Hej Anna-Karin och Carola. Jag tror att allt handlar om att man skall försöka bli sannare mot sig själv. Att vi var och en av oss tar vår egen livsväg på allvar - och inte ifrågasätter andras väg eller livsval. En av grundpelarna att klara av det är just tillit för sig själv. Selma Lagerlöf svarade på frågan "Vad är största lyckan i livet?" - "Det är att tro på sig själf."

Skrivet av Nina den 11 maj, 2010 kl. 00:03 #

Nina: Selma Lagerlöf var en vis kvinna. Och en underbar författarinna, tycker jag. En stark kvinna som jag gärna har som förebild i mitt liv.

Tack för att du berättar hur hon svarade på frågan vad som var den största lyckan i livet! Tro på sig själv, eller att ha tillit till sig själv. Det finns en stor kraft i det. Också lycka.

Tror man på sig själv, då känner man lycka och på så sätt påverkar man människor runt omkring sig också på ett positivt sätt.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 11 maj, 2010 kl. 16:23 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten