Sätta stopp och säga nej

11 maj kl 07:55, 2010

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Stress | 6 Kommentarer | Permalink



Jag har sagt nej idag. Satt stopp. Markerat var gränsen går. Det är något som jag bara blir bättre och bättre på att göra. Det har långt ifrån alltid varit så för mig. Förr var jag mera säga ja; "ja gärna", "visst ska jag fixa det", "så klart jag gör det", "jag gör det", "jag fixar det"... tills jag inte fixade något alls.

Idag säger jag; "ja", "ja gärna", "ja, det gör jag"... när det är något jag känner att jag verkligen vill och som jag också har krafter för. Det är skillnad mot att säga ja till precis allt. Också sånt som egentligen är andra människors ansvar.

Ibland, upptäckte jag i efterhand, hade alla mina ja och all min hjälp rent av varit stjälp i stället för hjälp för en annan människa. Det gäller att tänka till ibland innan man säger ja till att hjälpa en annan människa. Ibland kan det vara bättre för människan att få klara att göra saker själv, att känna att jag kunde ju själv, jag behövde inte hjälp. Det blir man starkare som människa av, att känna att man kunde själv. Man får självförtroende.

Idag säger jag både ja och nej. Och jag ber om hjälp ibland också, när jag behöver det. Det är en tillgång i livet att ha lärt känna sig själv så pass väl nu, att jag vet ungefär hur min kraft är just idag och var mina gränser går. Och vad jag verkligen behöver be om hjälp med. Det betyder för den skull inte att jag aldrig utmanar mig själv och mina gränser. Det gör jag också. Hela tiden.

Ibland önskar jag ju att jag kunde få börja om... med det jag vet nu... så annorlunda allting hade kunnat bli.

Men då hade jag missat så mycket annat, så det är bra som det är. Jag lever för att lära. Och jag lär så länge jag lever.

Idag är en härlig dag! Den började med frost. Men solen smälte snabbt frosten och himlen är klarblå därute.

« Energitjuven oro | Hem | Lisa Nilsson "Säg... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/sätta_stopp_och_säga_nej

Kommentarer:

Hej igen, du skriver så bra. Här är igen en sak som jag jobbar på med. Som jag ÄR dåligt med! Att säga nej - hur svårt kan det va? :O) Eller att be om hjälp ... jag måste tänka genom detta ordentligt och ta tag i det. Det har blivit en vana att säga "JA" på det mesta. Hur lätt som helst att fylla sin kalender utan att ta tag i dessa saker som har egentligen prioritet 1. Tack för dina kloka ord Anna-Karin! Du har gott en bra bit den vägen som jag har börjat. VAMOS!

Skrivet av Nina den 11 maj, 2010 kl. 09:41 #

Hej Anna-Karin, det är så viktigt att veta sina gränser och avböja det man egentligen inte vill göra. Inte ha något sorts dåligt samvete och behöva uppfylla andras förväntningar hela tiden. Vi är nog många som kommit från det, fostrade i det från starten. Så bra att man kan välja något annat, bättre nu!
kram
Sanna

Skrivet av Sanna Ehdin den 11 maj, 2010 kl. 11:25 #

Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver.....och jag har också lärt mig att säga NEJ! Det är en otrolig lättnad av att ha lärt sig det! Jag var alltid den som ställde upp för familj och vänner och glömde bort mig själv...så totalt att jag gick ner mig i krafter. Detta är nu några år sedan och med åren har jag nu lärt mig otroligt mycket och bland annat att säga NEJ...jag hjälper fortfarande familj och alla andra men det är lite mera på mina villkor, kanske låter det konstigt, det går jättebra att kombinera detta. Och som sagt har det blivit bättre med åren och jag hade gärna viljat lärt mig det tidigare men det är min tid nu och det är nu som jag själv skapar mitt liv.
Ha en riktigt bra dag
Kram

Skrivet av MariLou den 11 maj, 2010 kl. 15:09 #

Nina: Ja, jag har gått en lång bit på en lång och periodvis smärtsam väg. Men det har blivit allt lättare. Också det här med att säga ja och att säga nej. Jag kan känna inifrån mig själv idag på ett helt annat sätt än förut vad jag vill och orkar. Och jag följer min känsla för det allra mesta.

Jag önskar dig allt gott på din väg. Det är det första steget som är det största. Kanske att just själva insikten om det här är just det första steget? Jag tror det.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 11 maj, 2010 kl. 16:39 #

Sanna: Ja, det är jätteviktigt! Och precis som du skriver så är vi ju många som har varit fostrade till att säga ja och ja och ja. Utan att ifrågasätta eller lyssna till vårt inre, vårt hjärta.

Men sedan jag blev medveten om det och började ändra mitt beteende har mitt liv blivit så mycket rikare. Det är viktigt att bli medveten om sina gränser för att orka leva på ett bra sätt och för att kunna känna glädje och ge till andra.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 11 maj, 2010 kl. 16:45 #

MariLou: Tack för att du läste och för det du delar med dig av.

Och jag känner igen mig i det du skriver. Det är skönt att unna sig att säga nej ibland. Ett nej till något brukar betyda ett ja till något annat. Ofta för mig ett ja till mig själv som människa.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 11 maj, 2010 kl. 16:52 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten