Sömnig eftermiddag

10 okt kl 15:57, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 2 Kommentarer | Permalink

Nyss satt jag i köket och åt stuvad potatis med isterband till middag. Det var gott och jag är lycklig att jag både kan äta och har mat på tallriken. Det är något att vara tacksam över varje dag. Det är ingen självklarhet. Det är en lycka. Vardagslycka för mig.

Särskilt tycker jag om att äta middag på helgerna. För då äter jag tillsammans med andra. Och då smakar maten bättre än när jag är ensam. Så tror jag att det är för de allra flesta av oss människor. Mat och gemenskap, det hör ihop på något sätt. Det är mänskligt. Men hur många människor sitter inte ensamma vid sina bord när de äter? Unga. Gamla. Sjukskrivna. Arbetslösa. Frånskilda. De som aldrig hittat någon att leva tillsammans med. Många är det. Alltför många.

Dammsugaren står mitt på golvet. Den råkade vara där när det var dags att äta. Nu står den där. Tyst och den ser nästan vacker ut, nu när jag tittar på den, på avstånd. Nästan som en skuptur. Nu är jag nog trött. När dammsugaren ser ut som en skulptur. Det är väl magen som smälter maten.

Jag tror att jag läst någonstans, att det går åtta liter blod från kroppen till magen för att ta hand om maten när man ätit. Kan det stämma? Åtta liter blod? Och att det är därför som man blir så dåsig på eftermiddagen. Kroppen tar hand om maten och sorterar den, skickar den åt olika håll. En fantastisk apparat, min kropp. Ett mirakel. Jag är tacksam för den. Att den fungerar som den gör.

Det är gråväder ute idag. En liten lätt bris i de alltmer oranga lönnlöven. Kanske att det blir regn ikväll? Nästan att det ser ut så. Visst kan jag känna i kroppen ofta vilket väder som är på gång. Det är också märkligt. Det måste vara något som är nedärvt sedan många generationer tillbaka i oss människor. Det där att man känner i luften att nu, nu blir det oväder. Eller nu, nu kommer snart regnet. Märkligt. Och ändå inte.

Diskmaskinen brummar i köket med ett rogivande sövande ljud. Jag blir bara mer och mer sömnig. Kanske skulle jag unnat mig en liten tupplur så här efter maten? Men jag känner mig rätt pigg ändå, så jag håller mig uppe. Snart har nog kroppen jobbat färdigt med isterbandet och den stuvade potatisen. Och då flödar energin ut i min kropp igen. Så att jag reser mig ur fåtöljen, släpper datorn och går fram till den där skulpturen dammsugaren. Och börjar dammsuga igen.

Det är inte mycket kvar nu. Jag är snart klar med dammsugningen för idag. Och egentligen, dammsugaren, jag har varit arg på dig idag. Men egentligen. Förlåt mig för det. För du är ju rätt bra att ha när jag tänker efter. Det finns banne mig värre saker här i livet än en dammsugare. Så är det.

Nu har fåglarna försvunnit från trädgården. Jag kan fortfarande inte fatta att det var så många talgoxar där idag på morgonen. Var kom de ifrån? Vad åt de för något?

Det är lugnt och stilla i huset. Alla är lite trötta efter maten. Också katten och kaninen. Det är skönt. Vilsamt. Vi människor behöver de där små andhämtningarna för att orka med att leva. Så är det, känner jag. Om man tar sig en paus en gång i timmen, och bara försöker släppa allt man har för händer och helst också det man har i huvudet, då blir man lugnare, gladare och mer kraftfull sedan. Det är när vi glömmer de där pauserna, som stressen stiger oss åt huvudet. Det är då vi blir griniga och övertrötta som små ungar som inte klarar att koppla av till slut utan bara skriker rätt ut. Vi är likadana, fast vi är vuxna, som de små barnen. Vi får inte bli övertrötta. Övertrötta människor är ofta ganska tröttsamma människor, tycker jag. Nej, det är bra med små pauser. Det är det. Unna sig en paus i vardagen, det är att ge sig själv och också andra, en riktigt stor och vacker gåva.

 

« Dammsugaren en hund? | Hem | Gunilla bad mig... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/sömnig_eftermiddag

Kommentarer:

Fastnade för din första mening:Isterband med stuvad potatis - Det är ju så jääättegott.

Personligen pausar jag ofta när jag gör något,då går allt lättare.

Kram / Suss

Skrivet av fuschia den 10 oktober, 2009 kl. 16:12 #

Suss: Det är supergott! Verkligen! Och nu var det länge sedan jag åt just stuvad potatis. Därför var det extra gott. Jag gillar stuvad potatis till lax också, förresten.

Du är klok du, Suss, att du pausar. Då blir man inte utbränd som jag blev. Bättre att förebygga än att bota.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 10 oktober, 2009 kl. 17:26 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten