Söndag morgon i november

01 nov kl 07:44, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 2 Kommentarer | Permalink

 

Lönnlöven ska klippas ned i gräset idag.



Ett grådis sveper in över min trädgård denna första morgon i november i år. Flaggan visar svag sydlig vind. Gräsmattan syns nästan inte för alla brungula lönnlöv som täcker den. Idag ska löven klippas med gräsklipparen. Det blir fin näring för gräset och allt därunder. Det är sista gången i år som gräsmattan klipps. Så är det. Allting har en ände. Och allting har en början.

När gräset klipps och löven klipps för sista gången i år, så börjar långsamt naturen sin process för att sätta fart på alltsammans igen. Jag tycker att det är lika fascinerande varenda gång jag tänker på det. Hur allt går i samma trygga lunk, år efter år. Årstiderna som följer på varandra. Träden som vilar samtidigt som de har knopparna färdiga där, bara väntande på att få slå ut när solen och värmen kommer tillbaka hit till Norden igen.

En liten fågel ser jag därute också i min trädgård. Jag tror att det är en pilfink. Snart kanske jag ser domherrar. Eller koltrastarna med sina gula näbbar. Kanske till och med sidensvansarna dyker upp. Rödhaken, min älsklingsfågel. Jag kan börja mata fåglarna snart. Då blir det massor att titta på från mitt fönster. Ett nytt skådespel, en ny föreställning varenda dag. Precis utanför mitt fönster. Jag tycker om att mata fåglarna. Jag tycker mycket om fåglar. Hur skulle livet vara utan fåglar? Jag vill inte ens tänka tanken.

Det är en lugn och stilla söndag morgon, den här allra första november i år. Jag frågar mig som vanligt sådana här lugna morgnar, om jag är den enda som är vaken här i kvarteret. Det lyser inte i ett enda hus vad jag kan se. Kanske att de bara sparar ström, vad vet jag. Jag har i alla fall tänt upp i huset. Det är viktigt för humöret att dra igång ljuset för fullt direkt på morgonen. Så att hela kroppen kommer igång. För mig är det viktigt. För någon annan är det kanske viktigt att ha det mindre ljust på morgonen. Att vakna långsamt. Vi är lika, vi människor. Och vi är också olika. Så är det.

« Tomas Ledin "500... | Hem | Laleh "November" »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/söndag_morgon_i_november

Kommentarer:

Så rätt du har. Vi är lika och olika. Samtidigt. Olikheterna sitter nog på ytan. Alla vill bli älskade och respekterade och få vakna på sitt sätt. Hälsa fåglarna från mig.

Allt gott!

Skrivet av lilla grisen den 01 november, 2009 kl. 18:08 #

Lilla grisen: Längtan efter att bli älskad och respekterad, ja, det har vi nog alla gemensamt, det tror jag också.

Ja, jag lovar att jag ska hälsa fåglarna från lilla grisen, absolut!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 01 november, 2009 kl. 18:28 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten