Toabesöket jag aldrig glömmer

16 okt kl 07:03, 2009

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Blandat | 4 Kommentarer | Permalink



Ibland händer de mest märkliga ting i livet.
Det är ofta just det som vi minns längst och skrattar mest åt.
Långt efteråt.



Det var sommar och jag var stressad småbarnsförälder och hela familjen skulle på semester till Skåne. Min mamma var också med och hon var väl i den åldern när man kan behöva stanna många gånger för att gå på toaletten innan man kommer fram till Skåne. Jag var uppskruvad, hade inte släppt jobbet än, och varje gång mamma bad om att vi skulle stanna för att hon behövde gå på toaletten, så blev jag lite mer frustrerad. Är man stressad är det inte alltid så lätt att vara så snäll som man egentligen vill vara. Men vi stannade bilen så klart, så ofta som det behövdes.

Så småningom hamnade vi vid en rastplats halvvägs till Skåne. Det var en bra rastplats. Ungarna kunde rusa av sig, hoppa på stenar och vi köpte godis och en tidning. Medan mamma gick på toaletten. Det tog tid. Ovanligt lång tid. Vi satte oss i bilen för att vänta på henne.

Där kom hon till sist. Jag kunde se på hennes kroppshållning att hon var irriterad, på gränsen till arg.

Väl i bilen berättade hon mycket upprörd.

- Jag kan inte begripa att de ska ha så höga, besvärliga toaletter nu för tiden. Varför ska de ändra på allting? Jag kunde ju knappt ta mig upp. Det var jättesvårt att komma upp på toalettstolen. Och när jag väl var klar, fanns där inget toalettpapper.

Mamma fräste så arg var hon. Och jag tittade bort mot toalettdörrarna. Som såg ut som vilka toalettdörrar som helst.
 
Utom en av dem.

- Mamma, sa jag försiktigt eftersom hon fortfarande var mycket upprörd. Vilken av toaletterna var du inne på?

- Den längst till vänster, sa mamma utan att tveka.

Det var då jag fick se skylten på toaletten längst till vänster.

Det var inte skylt om toalett.

Det var en skylt om "Latrin". En plats för att tömma septitanken till husvagnen eller bilen.

Mamma hade inte varit på toaletten. Mamma hade varit på latrinen.

Undra på att hon hade haft svårt för att komma upp på stolen.

Att hon klarade det överhuvudtaget!

Undra på att där inte fanns något toalettpapper.

Det var ju ingen toalett.

Min mamma har en härlig humor. Så när hon förstod vad hon hade gjort, då skrattade vi HELA vägen till Skåne. Vi nästan dog av skratt. Det var tur att det inte var jag som körde bilen. Det hade jag aldrig klarat i det skrattkrampiga tillstånd som jag var i just då.

Det finns toalettbesök som man aldrig glömmer.

« Miss Li "Good mornin... | Hem | Dolda glädjeämnen »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/toabesöket_jag_aldrig_glömmer

Kommentarer:

Vilken prestation av din mamma!..Att komma upp på den höga "toastolen"...hihihii..

Skrivet av Anne-Sofie den 16 oktober, 2009 kl. 12:31 #

Hej!
Återgäldar ditt besök hos mig med ett besök hos dig. Vilken härlig historia. Vilken prestation av din mamma.

Du undrade om min historia. Jag har fibromyalgi, är hyperkänslig för beröring, musklerna spända som fiolsträngar, artros i hela ryggraden och nästan alla leder, opererats för spinal stenos en gång.

Det kommer att bli minst en gång till inom en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag.

Förrsöker att hålla humöret uppe. För det mesta lyckas jag men inte alltid.

Jag är också mycket ensam men det som tar värst på mig är värken.

Ha de gott!/Starry-eyes

Skrivet av Starry-eyes den 16 oktober, 2009 kl. 19:38 #

Anne-Sofie: Ja, visst var det en prestation! Och hon är bara en och en halv meter lång, min lilla mamma.:) Men hon är envis som bara den. Som sin dotter, skulle jag kanske tillägga. Lite gener efter henne har jag allt i mig, det har jag. Tur för mig det. Och så har hon en sån härlig humor sina bra dagar, så jag vet att hon skulle bara vara glad att jag skrev om det här.

Tack för att du tog dig tid att läsa! Det gjorde mig glad!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 17 oktober, 2009 kl. 08:54 #

Starry-eyes: Välkommen hit! Det var verkligen roligt att du tog dig tid att läsa min berättelse. Tack!

Du berättar att du har fibromyalgi. Det är ett svårt tillstånd att leva i. Jag har mött många under min tid som sjukskriven som har haft den diagnosen. Smärta som ibland gör det omöjligt att sova, eller att bli rörd vid. Så har jag förstått att det kan vara.

Det är starkt av dig att försöka skaffa dig ett så bra liv som det är möjligt för dig, trots din smärta. Smärta tröttar så otroligt. Och ensamhet kan göra att man känner sig ledsen.

Jag önskar dig allt gott av hela mitt hjärta.

Vi hörs igen!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 17 oktober, 2009 kl. 08:58 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten