

12 aug kl 17:45, 2009
"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din".
Håkan Hellström kan konsten att sätta ord på den förvirring som finns i en ung människa.
Och i oss lite äldre också, om sanningen ska fram. I alla fall i mig.
Visst undrar vi alla ibland vilka vi är, egentligen?
När man är ung får man söka sig fram för att upptäcka det.
Man testar olika roller.
Ibland blir det fel. Kanske lär man sig något av det.
Ibland blir det full pott. Och hela livet känns härligt och fantastiskt och alldeles, alldeles underbart.
Tills det kraschar igen...
Så där är ju livet. Upp och ned. Fram och tillbaka.
Men det vet man inte när man är ung. För man har inte varit med så länge.
Därför kan fallen bli så hårda.
Då är det fint att det finns "tröstare" för de som är unga.
Sådana "tröstare" som t ex Håkan Hellström. Som kan konsten att sätta ord på alla förvirrade känsor i ett levande och fullt pulserande tonårshjärta.
Vi behöver alla hjälpas åt med att vara "tröstare" och "lyssnare" för de unga människor vi möter runt omkring oss. Det är inte alltid mamma och pappa som får lov att vara den tröstare eller lyssnare som man så gärna vill vara. Unga människor söker efter andra vuxna. Som vill dem väl.
Lyssna på en ung människa idag. Lyssna på vad hon/han säger till dig. Lyssna på hur hon/han har det.
Ställ gärna frågor.
Men lyssna framförallt.
håkan är bäst :)
Skrivet av rebecka den 16 januari, 2012 kl. 10:52 #