Utmattningssyndrom

03 jul kl 12:35, 2011

Skrivet av maskroskvinnan under kategorin Stress | 14 Kommentarer | Permalink



"Blåögda" jag trodde att alla svenskar idag visste vad utmattningssyndrom/utbrändhet är. Till skillnad från då för tretton år sedan när jag själv blev sjuk av stress och läkare trodde att jag fått både MS och hjärntumör när det i själva verket var utmattningssyndrom jag drabbats av.

Men av kommentarerna till mitt inlägg om sjukskrivningsdebatten förstår jag att det fortfarande finns de som inte förstår, eller kanske inte vill förstå, att man kan bli sjuk av stress. Att det blir skador i  hjärnan av långvarig stress. Att det finns ett sjukdomstillstånd som heter Utmattningssyndrom.

Här är två bra länkar för dig som vill veta mer om Utmattningssyndrom/utbrändhet:

Utmattningssyndrom påverkar hjärnan

FASS: Utmattningssyndrom

Samtidigt känner jag att en av mina tankar med min blogg Maskroskvinnan, att sprida information om hur det är att leva med en stresssjukdom, fortfarande är aktuellt. Tyvärr, får jag lov att säga. Jag önskar att vi människor skulle respektera varandra så att vi också respekterar varandras olika sjukdomstillstånd. Såväl fysiska som psykiska. Jag känner mig nu starkt motiverad att ibland här i min blogg fortsätta att berätta om hur det är att ha blivit sjuk av långvarig stress. Och inte minst om vägen mot att bli så¨frisk som möjligt igen.

Trackback URL: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan/entry/utmattningssyndrom
Kommentarer:

Bra skrivet. Så omtalat som det ändå varit så är okunnigheten kring detta stor.

Kraaaam

Skrivet av lis den 03 juli, 2011 kl. 12:42 #

Lis: Tack! :)

Tydligen behöver vi som blivit sjuka av stress fortsätta att dela med oss på olika sätt om våra erfarenheter och upplevelser, tänker jag.

Stor kram!
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 juli, 2011 kl. 15:15 #

Jättebra att du skriver och berättar! Jag "vågar" knappt yttra mig längre om mitt tillstånd (utmattning, fibro, migrän mm. mm) Ingen i min omkrets verkar orka höra o jag har hört kommentarer om gnäll... och att man inte ska vara så negativ.... = ( Jag anser mig inte vara en negativ person - och man måste få ventilera sina erfarenheter. Det blir tungt när man är Ensam... kram

Skrivet av Ancie den 03 juli, 2011 kl. 16:22 #

Det är bra att du skriver om detta. Vi kan alla drabbas av denna sjukdomen för det är så stressiga tider nu.
Tack för att du påminner.

Hoppas att du ska få en härlig semester.

Skrivet av carola den 05 juli, 2011 kl. 09:44 #

Mycket kan man göra med viljans hjälp. Men just detta att ta sig tillbaka från en utmattning går via kroppen. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker och vill då kroppen inte hänger med.
Det finns som sagt allt för många som tycker att man ska ta sig i kragen.

Man kan ju alltid förbättra sin situation genom att ta bort så mycket stress som det går. Hitta vägar som ger vila. Men det är kroppen som bestämmer...

Jag tycker att det är bra att du skriver. Det ger perspektiv. Dessutom börjar du bli/är du en röst som hörs så då är du ännu viktigare.
Även om jag vet så är dina ord ändå läkande för mig eftersom du bekräftar.

Jag tror ju att detta är bara början... så småningom kommer vården/regeringen (när forskningen går framåt, när Sveriges ministrarna går i däck) att inse att de inte kan få människor friska med hot och krav. Att människan har ett värde som måste lyftas för att de ska vara friska och aktiva i samhället.

Vi är inte bara ett nummer...

Allt gott till dig och din resa tillbaka till mer ork!

Skrivet av livluftsfri den 05 juli, 2011 kl. 09:46 #

Ja- vi är lite efter här i Sverige med detta. Samma innan folk förstod att vara storvuxen inte alltid gick hand i hand med osunt leverne, att en smal/mager kvinna faktiskt kan ha högre farlig halt kolestorol än en med 5kg övervikt! Det är bra att du sprider vidare. Det var inte så mycket förståelse men i alla fall påväg när jag prang in i väggen för ca 6år sedan så jag kan ju bara föreställa mig hur det var för dig då!! Stor kram på dig

Skrivet av Jennie den 05 juli, 2011 kl. 14:31 #

Ancie: Det är tungt när man är ensam.. ja, det är det, Ancie. Därför är det så skönt för mig att jag kan och vågar skriva också om det svåra här i min blogg. Här möter jag människor som vet hur det är, som kan förstå som de andra som inte vet hur det är kanske kan.

Tack för dina ord till mig, de är viktiga för mig. Ta väl hand om dig, Ancie.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 juli, 2011 kl. 08:22 #

Carola: Tack, ja, det känns viktigt för mig att göra det, att få berätta hur jag upplever det.

Stor kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 juli, 2011 kl. 08:38 #

Livsluftsfri: Tack för din underbara kommentar till mig som jag sätter stort värde på. Jag skriver under på alltsammans som du skriver.

Och. Vi är så mycket, mycket mer än bara ett nummer. Det är viktigt att kunna känna det i sig själv. :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 juli, 2011 kl. 08:41 #

Jennie: Jag fortsätter att dela med mig av mina erfarenheter här i min blogg. Tack för det du delar med dig av. Kommentarerna är precis lika viktiga som det jag själv skriver här. De bekräftar och de visar att jag inte är ensam om att ha det som jag har det.

Det var tufft då för tretton år sedan. Det ska jag inte förneka. Någon har sagt att bli utmattad/få utmattningssyndrom är som att ha fått en stroke och man får ingen hjälp och ingen, inte ens läkarna, förstår vad det handlar om. Så var det för mig. Jag önskar att det är lite bättre idag i alla fall.

Allt gott till dig! :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 08 juli, 2011 kl. 08:45 #

Hej även jag har skrivit en bok i samma ämne. Förstår dig direkt när du tar upp förståelsen hos andra. Har gjort otaliga utredningar och läkarbesök. Har nu sjukpension sedan 2 år och har vant mig vid mitt nya liv! Var skolsköterska innan och saknar det enorm men har insett att denna jobbiga sjukdom gjort att jag aldrig blir som förr igen. Ha det så gott!

Skrivet av Susanne Bergstedt den 10 juli, 2011 kl. 09:49 #

Susanne: Jag såg att du skrivit en bok. Det har inte jag gjort. Inte ännu. Men jag bloggar om delvis samma ämnen som du har skrivit om i din bok.

Jag är utförsäkrad och önskar ibland att jag hade en sjukpension så att jag fick lugn och ro och fick läka i fred. Men vi sjukskrivna är jagade och pressade hela tiden i dessa dagar, tyvärr. Ingen människa blir friskare av av negativ stress, det är synd att de som bestämmer inte förstår det, tycker jag.

Ta väl hand om dig och allt gott till dig!

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 10 juli, 2011 kl. 11:40 #

Ja det har varit en lång väg. Jag har nu varit hemma i 9 år! Ville bara jobba de första 7 innan jag insåg att min kropp, och hjärna framför allt, inte ville samma sak :) Jag är nog lite trög med att inse att man kan bli så förändrad av att "ha jobbat och gett för mycket!
Men idag njuter jag av det jag kan. Köp gärna min bok så får du läsa hela historien från att bli med barn vid 16 och sedan alla hemska händelser som följde slag i slag! Uj detta blev långt! :) Var rädd om dig! Styrkekramar!

Skrivet av Susanne Bergstedt den 10 juli, 2011 kl. 15:05 #

Susanne: Det tar tid att förstå att man inte orkar på samma sätt som innan man blev sjuk. Det är en individuell process som får ta den tid den tar, tänker jag.

Så fint att du kommit så långt att du kan njuta av det du kan, så känner jag det också. :)

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 11 juli, 2011 kl. 16:30 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten