

21 nov kl 08:21, 2009

Är det så här som ingenting ser ut?
Idag har jag ingenting att skriva om. Så jag tänkte att då får jag leta upp en bild som passar till ett sånt inlägg då. Ett inlägg om ingenting. Redan då kände jag att jag började bli nyfiken. För hur ser en bild på ingenting ut? Det satte igång min fantasi. Den första bilden jag fastnade för var den som är överst här i inlägget. Den visar rätt bra hur jag kände mig när jag satte mig vid datorn. Fast jag har inte skrivit bokstäverna i pannan. Det kanske jag skulle göra? En sån här dag?
Och nej. Jag är inte rakad eller flintskallig heller. Jag ser ut som jag brukar göra. Tror jag. Jag har inte tittat mig i spegeln än, det har jag inte. Jag är ovanligt sen med mina morgonrutiner idag. Det är mörkret på morgnarna som gör att jag sover längre nu. Och det är skönt att få sova ut. Sömn. Gudagåva.
Ja, men, den bilden var inte så dum, eller vad tycker ni? Visst känner man sig sån ibland. Så där som att det bara är ingenting där innanför. Som tur är så brukar jag inte känna den känslan så värst länge. Och inte särskilt ofta.
På sätt och vis är det en rätt skön känsla ändå. Ingenting. Det påminner mig om när jag mediterar. Det är ju egentligen det tillståndet som jag strävar efter då. Att tömma min hjärna på alla tankar och intryck som trängs där inne hela tiden. Att tömma och rengöra tanken för att kunna fylla på med ny bensin. Ny energi.
Det där har jag tänkt på. Vad köper den som har gott om pengar? Den köper tomhet. En större bostad, en rymligare bil, större frys osv. Vi vill ha utrymme, tomhet, rymd. Intighet. Kommer ihåg en jul när det enda jag kunde önska mig var ett hål i garderoben. Den var för full. När vi har lyckats belamra våra hus med pryttlar storknar vi. Det blir liksom förstoppning i systemet. Och hellre är man väl lite tom i bollen än proppfull med tankar som snurrar och bränner, väsnas och pockar på uppmärksamhet. Det är i tomheten rörelsen är möjlig. Det är där det händer. Eller hur?
Allt gott önskar en lisosofisk liten gris!
Skrivet av lilla grisen den 21 november, 2009 kl. 17:49 #
Lilla grisen: Jag får tacka så enormt mycket för din kommentar, lilla grisen. Den värmer mig otroligt. Dina tankar är så fina, och jag känner igen så mycket av det i hur jag själv tänker. Hur många människor köper inte tomheten när de tror att det är något helt annat som de köper?
Du skriver att i tomheten är rörelsen möjlig. Det verkar så. För jag skrev ett inlägg som jag själv blev riktigt nöjd med just när jag kände mig så här tom i huvudet. Det inlägget med sommarminnet. Kanske var det något som sattes i rörelse i tomheten i mitt huvud på morgonen.
Allt gott till dig, du filosofiska lilla gris!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 21 november, 2009 kl. 18:04 #