Traditionell diabeteskost 

Det finns vetenskapligt stöd för att traditionell diabeteskost baserad 

på svenska näringsrekommendationer (SNR) har en positiv inverkan 

på långtidsblodsocker (HbA1C), främjar viktnedgång samt 

förbättrar blodfetter.

Måttlig lågkolhydratkost 

Det finns vetenskapligt stöd för att måttlig lågkolhydratkost har en 

positiv inverkan på långtidsblodsocker (HbA1C), främjar viktnedgång 

samt förbättrar blodfetter. 

Medelhavskost

Det finns vetenskapligt stöd för att Medelhavskost har en positiv 

inverkan på långtidsblodsocker (HbA1C), främjar viktnedgång samt 

förbättrar blodfetter. 

Traditionell diabeteskost med lågt glykemiskt index (GI)

Det finns vetenskapligt stöd för att traditionell diabeteskost med 

lågt glykemiskt index har en positiv inverkan på långtidsblodsocker 

(HbA1C) och förbättrar blodfetter

Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma effekten av extrem 

lågkolhydratkost vid diabetes. Det saknas också studier för att bedöma 

eventuella risker över längre tid. Ett flertal studier pågår och kunskapen 

väntas öka de närmaste åren.

 Nästan inget transfett kvar i margariner

 Halten transfett i margariner har minskat och är i dag mindre än en procent. Det visar en analys som Livsmedelsverket har gjort av tio margariner och en matfettsblandning.

-  Det är mycket positivt att tillverkarna lyssnat på konsumenterna och Livsmedelsverket och sänkt halterna av transfett i sina produkter, säger Anna Karin Lindroos på Livsmedelsverket.

Källa: Nyhetsutskick från Livsmedelsverket. (SLV)

Under många år brydde sig SLV föga, till och med förnekade man aktivt transfetternas negativa inverkan under tiden som den adjungerade *) professorn Bengt Vessby fortfarande hade inflytande över verkets fettpolicy. I själva verket användes transfetterna indirekt i SLV:s kamp mot naturliga animaliska fetter genom att de nästan alltid hänvisade till de negativa hälsoutfallen för de som konsumerade förhöjda mängder av "mättade fetter och transfetter".

Transfetter är inte, läser och skriver inte, ett mättat fett. Det är onaturliga "stelopererade" enkel- eller fleromättade fetter (egentligen fettsyror). Varför gör man då på detta viset?

Naturliga animaliska fetter i form av t.ex. smör har mängder av goda egenskaper för matlagning, men lämnar inte så stor ekonomisk avkastning och produktionen har många flaskhalsar. Det passar därför dåligt in i storindustriella sammanhang.

Detta har lett industrins kemister till att skapa processer där man utgår från billiga vegetabiliska oljor från tropikerna och ur dessa skapar fasta "hitte-på-fetter", margariner. Detta sker genom att man "mättar" fettsyrorna med vätgas under mycket högt tryck och hetta i kombination med en katalysator i form av nickelspån. Detta gör att antalet så kallade dubbelbindningar i kolkedjan (de som benämns omättnader) minskar i antal. Om processen körs fullt ut blir slutprodukten fullhärdad och identisk med ett naturligt mättat fett med samma fettsyralängd. Så när som på att slutprodukten alldeles säkert innehåller föroreningar från alla de kemikalier som direkt eller indirekt berör oljan från skörd via transporter och lagring fram till och med härdningen.

Då de lättflytande oljorna till stor del byggs av långkedjiga enkel- och fleromättade fettsyror så förblir de lika långkedjiga även när de härdats. Låt oss som exempel ta den fleromättade linolsyran och den mättade stearinsyran. Båda har 18 kolatomer i sina kedjor och är alltså lika "långa". Förutom sina övriga skillnader har de väldigt olika smältpunkter, linolsyran smälter redan vid temperaturer under - 5C, medan man måste höja temperaturen till nära 70C innan stearinsyran smälter.

De praktiska konsekvenserna av detta är att ett fullhärdat vegetabiliskt fett blir (närapå) osäljbart. Ingen skulle bre en rostad macka med en sådan produkt. Man måste alltså avbryta härdningen när fettblandningen är lagom fast. Men då har det hänt något annat med fettsyrorna, det som gör att de kallas "trans", och med egenskaper som gör dem farliga för människan.

Den absoluta majoriteten av naturliga enkel- och fleromättade fettsyror är mjukt böjda beroende på att de väteatomer som finns på vardera sidan av dubbelbindningen finns som nära grannar. Då de är lika elektriskt laddade stöter de bort varandra vilket böjer kedjan. Den formen kallas "cis". 

Vid de mycket höga temperaturer som råder under härdningsprocessen når man en energinivå där dubbelbindningarna just börjar tappa taget med varandra och kolkedjans olika beståndsdelar kan börja rotera inbördes. När temperaturen sedan sjunker är det slumpen som avgör hur kedjans beståndsdelar åter hakar samman i en dubbelbindning. Om det sker i cis-läge är det oproblematiskt, men så är inte fallet om det sker i trans-läget.

Det som kännetecknar en trans-bindning är att kedjan just där blir nästan rak, den närsynte kan notera att den fått en liten "knick" och dessutom blivit lite kortare. Detta beror på att de sammanhållande krafterna i en dubbelbindning är något högre än enkelbindningen i en enkelbindning (mättad-).

Till det yttre förefaller fettsyran vara en god kopia av en mättad fettsyra, men minst två saker skiljer dem åt: 

• Transfettsyran är stelare än motsvarande mättade fett. (därav stelopererad)
• Transfettsyran är kortare än motsvarande mättade fett. (den blir låghalt där den tvingas in) 

Dessa två egenskaper gör att ett transfett inte passar in i kroppen och där de ändå tvingas in kommer att ställa till med bevisade skador. 

Om man nu i studier kombinerar förbrukning av en del i naturliga animaliska fetter (de mättade) och direkt hälsoskadliga transfetter får man självklart ett negativt hälsoutfall i den gruppen. Det visste man alldeles säkert inom SLV men utnyttjade det i sina egna syften, nämligen kampen mot naturliga animaliska fetter.

Det hela är djupt tragiskt då det med all säkerhet skadat hälsan hos många tiotusen människor och sannolikt tagit livet av flera tusen. Siffrorna kan mycket väl vara underdrivna med en eller ett par tiopotenser.

Att då SLV försöker ta åt sig äran av att ha påverkat industrin till denna självsanering är bara för mycket. Orsaken till förbättringen ligger i en massiv folklig protestreaktion där man dels hackade på tillverkarna och dels röstade med plånboken genom att förkasta produkter med transfetter.

Nu är transfetter nästan historia i svensk kost, men för den som läser studier där "mättade och transfetter" ingår som parameter är de fortfarande viktiga att känna till. I praktiken i alla studier som påbörjats före 2011, även där begreppet inte längre redovisas. 

Konsekvenserna av den adjungerade margarinprofessorn Bengt Vessby inflytande kommer att hänga över oss under många år ännu, i vart fall till dess att hans lärjungar tappat inflytande eller avgått av naturliga skäl.

*) I klartext innebär adjungerad att någon (i detta fall fettindustrin) helt eller delt bekostar en "hitte-på-professor". H*n behöver inte ha utmärkt sig akademiskt på något forskningsområde, det räcker långt att finansiären är nöjd.

Two new studies into the potential health benefits of eating almonds have supported evidence that they can help people with type 2 diabetes to maintain their blood glucose and cholesterol levels....

Källa: Diabetes In Control 

Karen Lapsley, chief science officer for the Almond Board of California, commented "Those with diabetes are faced with many challenges with their disease management, which is why we are always energized when new research is published that supports our understanding of almonds' role in helping alleviate some of the difficulties."

According to a new study, people with diabetes appear to be at a significantly increased risk of developing dementia and the study also found that risk of developing dementia significantly increased for those with pre-diabetes....

Källa: Diabetes In Control

The study found that people with diabetes were twice as likely to develop dementia as people with normal blood sugar levels. Of the 150 people with diabetes, 20 developed dementia compared to 51 of the 559 people without diabetes who developed dementia.

The results remained the same after the researchers accounted for factors such as high blood pressure, high cholesterol and smoking. The risk of dementia was also higher in people who did not have diabetes, but had impaired glucose tolerance, or were "pre-diabetic." 

Alla skäl i världen alltså att försöka motverka diabetesutvecklingen i tid. Det gör man med LCHF.

Alla former av diabetes kännetecknas av en nedsatt förmåga att hantera glukos i blodet. Genom att undvika kolhydrater i maten minskar betydelsen av denna förlorade egenskap. Svårare än så är det inte att förbättra sina chanser till ett gott liv.

Det pågår ett fettuppror i Sverige. Många diabetiker har börjat äta fet mat som den etablerade sjukvården säger är livsfarlig. Men upprorsmakarna säger sig må bättre än någonsin. Vi granskar vetenskapen bakom kostråden.

Inslaget var huvudnumret i kvällens sändning (Inslaget börjar ungefär 18.30 in i programmet), mycket väl utformat och genomfört. Jag tänker inte kommentera alla detaljer utan koncentrerar mig på tre av de "konventionella experter" som försvarade gammeltänket.

Två av dem tillfrågades om de skulle kunna tänka sig att fylla i de uppenbara vetenskapliga kunskapsluckorna vad gäller LCHF som behandlingsmetod. 

Mai-Lis Hellenius svarade att hon ansåg det viktigare att fortsätta med det arbete som hon redan sysslade med. Hmmm.... 300 000 diabetiker typ 2:s hälsa är mindre viktigt än det hon redan gör? Vad kan det vara?

Bengt Vessby ansåg att det bör falla på de positivt inställda att genomföra studierna. Han ville inte forska på något han inte ansåg gynnade patienterna. Indirekt betyder det att han redan tagit ställning i frågan, ytterligare studier är överflödiga.

Christian Berne var påtagligt imponerad av Helena Hesselmarks blodsockerkurva efter omläggningen till LCHF och nästan förstummad när han konfronterades med hennes kolesterolvärden. 

Mai-Lis Hellenius hävdade dessutom att Helena Hesselmarks värden var avvikande från normalutfallen. 

Christian Berne var utredare som på Socialstyrelsens uppdrag utredde bakgrunden till de kostråd som Njurundaläkaren Annika Dahlqvist anmäldes för av ett par Värmlandsdietister. Efter lång tid och grundlig litteraturgenomgång fällde hans ord till hennes förmån, det fanns vetenskapligt grundade skäl för henne att ge de kontroversiella kostråden.

Utmärkt jobbat, alla som gjort programmet. Jag vill speciellt hälsa till Helena Hesselmark och Monique Le Roux Forslund och tacka för utmärkta insatser.

På diabetesportalen.se finns en artikel som helt berättigat kommenterar debattnivån i LCHF-sammanhang. Med anledning av detta har jag sänt följande mail till författaren, Tord Ajanki. Skulle jag händelsevis få ett svar kommer jag att publicera det.

Hej Tord

Jag tillhör de som förespråkar LCHF av många anledningar, bland annat för att motverka diabetes typ 2. Jag försöker hålla en balanserad debattnivå och uppträder alltid under mitt eget namn. Inte heller jag uppskattar den låga nivån som kännetecknar vissa debattörer, ibland enstaka inlägg. 

Däremot förstår jag amatörer och autodidakter som blir frustrerade över den monumentala trögheten hos den etablerade medicinen när man själva når anmärkningsvärda förbättringar på egen hand, ofta efter att ha handlat tvärtom mot råden från sin vårdgivare.

"Undersökningen om varför fetmakirurgi så snabbt botar diabetes handlar inte ens om kost."

Nej, just det. Man inser inte att det är fruktbart (ur patientens synvinkel) att angripa den största källan till ett förhöjt blodsocker, nämligen kosten.

Att den etablerade vården istället lägger fokus på symtombehandling samt livslånga och kostsamma terapier kan misstänkas bero på att de gynnar nuvarande och/eller framtida karriärer och plånböcker. I vissa fall skulle nog en åsiktskantring leda till smärtsamma korrigeringar av tidigare åsikter, framför allt bland de som är läroboksförfattare och lärare.

Med vänliga hälsningar / Erik Edlund / MatFrisk Blogg 

Being obese might up the chance of developing Type 2 diabetes, but the true risk factors may lie in how much someone is overweight and how long they've been that way. This is crucial information because we are seeing more obesity in young children....

Källa: Diabetes In Control

Min tolkning: Att vara fet kan öka sannolikheten att utveckla diabetes typ 2 (åldersdiabetes, sockersjuka), men de verkliga riskfaktorerna kan bero på hur mycket övervikten är och hur länge den varat. Detta är avgörande information då vi ser mer fetma hos unga barn.

Detta är baserat på en konventionell tolkning av uppkomsten av diabetes typ 2, nämligen att fetma i sig är en orsak. Jag accepterar att det finns en koppling mellan övervikt/fetma och förhöjd förekomst av dt2, men föreslår en annan hypotes hur sambandet kan tolkas.

Kroppen kan använda glukos (blodsocker) som energiråvara, men redan ett varaktigt överskott på ett par gram i blodomloppet ger fysiologiska skador på blodkärlen vilket bland annat resulterar i förhöjt blodtryck. Samma lilla förhöjning ökar dessutom sannolikheten för att proteiner som kommer i kontakt med blodet kommer att glykeras, försockras, glukosmolekyler klibbar fast och förstör proteinets funktion. Detta sker i viss utsträckning hos alla, såväl friska som diabetiker, men hos de senare ökar sannolikheten betydligt och man har funnit att personer med förhöjt HbA_1c (glykerat blodprotein, "långtidsblodsocker") har en betydligt större risk för typiska följdsjukdomar.

Givet allt detta är det logiskt att den friska kroppen har bildat strategier att minska halten av blodsocker till fysiologiskt acceptabla nivåer.

Dels kan insulin signalera till kroppens muskelceller att exponera fler GLUT4 vid cellytan, små passiva insläpp för glukos löst i vatten. Där finns emellertid kraftiga begränsningar, dels tar varje glukosmolekyl med sig 190 vattenmolekyler in i cellen och skapar på så vis trängsel och dels krävs att muskelcellen har något att göra med glukosen. Dels kan glukosen kopplas samman till glykogen, långa stärkelseliknande kedjor som inte kräver lika mycket vatten, dels kan ju muskeln utföra arbete och glukosen kan då använda som råvara för mitokondrierna, cellernas "kraftverk". 

I praktiken tillförs glukos stötvis, dessutom ofta via "snabba kolhydrater". Muskelarbete av påtaglig betydelse utförs i dagens samhälle i form av rätt kortvarig "fysisk träning". Resultatet blir då att blodsockret under rätt lång tid kan höjas avsevärt, särskilt då SLV:s kostråd resulterar i dagliga kolhydratmängder på 300 gram eller mer, den allra mesta mängden i form av glukos. Detta blir ett påtagligt problem då blodomloppet inte skall innehålla mer än 5 - 6 gram glukos samtidigt, mindre än 1/35 - 1/30 av dagsintaget.  

Till all lycka finns ytterligare ett effektivt sätt att sänka blodsockret, dessutom med ytterst stor kapacitet, nämligen att bilda fettsyror som kan bindas till väldigt kompakta fettmolekyler. Dessa kräver dessutom inte vatten som lösningsmedel och tar därför mycket lite plats. 2000 kcal, mindre än en dagsförbrukning av energi i form av glykogen kräver ett lager som väger knappa 2 kilo inklusive vatten, medan samma mängd kan lagras som 200 gram fett.

Fettet är normalt ingen slutstation utan hos den friska personen utgör det ett tillfälligt lager som tar emot energiöverskott varifrån det än kommer för att en stund senare utgöra det energilager som kroppen använder mellan måltiderna.

Hos en person som är på väg att utveckla en diabetes typ 2 blir förmågan att använda glukos som energiråvara med tiden allt mindre och behovet att lagra undan energi som fett alltmer viktig. En följd av detta är att insulinsystemet arbetar hårdare och sänker blodsockerhalten alltför snabbt och till så låga nivåer att man blir hungrig i förtid. Tyvärr fylls denna hunger inte ut av fettvävens energi utan man kompensationsäter vilket i sin tur gan ge ytterligare uppbyggnad av fettlagret.

Under den första tiden av diabetesens utveckling klarar insulinsystemet i samarbete med fettinlagringen att undvika skadliga blodsockernivåer, men förr eller senare orkar inte bukspottkörteln avge tillräckliga mängder insulin och musklerna sägs bli "insulinresistenta"*. Märkligt nog inträffar inte det för fettcellerna, i vart fall inte i samma omfattning. Det är därför mycket vanligt att en diabetiker typ 2 fortsätter att öka i fettmassa.

Nå, denne person hamnar hos en läkare som ser en överviktig eller fet person samtidigt som labbrapporten formligen skriker att patienten har diabetes typ 2. Då all konventionell kunskap säger att övervikt och fetma ofta leder till diabetes så krävs det lite extra nytänk av läkaren för att inse att orsaken är en nedsatt förmåga att använda glukos som energiråvara i samband med en kolhydratrik kostmodell vilket resulterat i fettmassa och till slut en fullt utblommad diabetes typ 2.

Om man dessutom redan i unga år lever, äter och verkar på ett sätt som gör att kroppen använder sitt fettlager för att kompensera är det inte underligt om risken för diabetes typ 2 ökar avsevärt.

*) Jag gillar inte uttrycket "insulinresistens", tror att effekten snarare består i att muskelcellerna inte längre klarar att använda glukos som energiråvara. Trots att muskel- och fettceller använder samma insulin/GLUT4 för att leverera in glukosen så minskar förmågan påtagligt för muskelcellerna medan den verkar kvarstå hos fettcellerna, patienten bygger ju med lätthet mer fettmassa.

Möss kan skydda katter mot diabetes

Precis som människor kan katter drabbas av diabetes. Störst risk löper de som är överviktiga. Men sjukdomen går att behandla. Framför allt bör man se över kattens matvanor. Bäst är att utgå från ursprungsdieten – möss.

Källa: UNT.se Husdjur

En katt är av naturen en utpräglad jägare och köttätare. På menyn står framför allt möss och småfåglar.

Så rätt, en artriktig mat är hälsosam på många olika sätt. Så snart den avviker från det djuret skulle välja att äta i naturen motreagerar kroppen och i längden får det negativa följder. 

För sällskapskatten kommer tillgänglighet och ekonomi in i bilden. Spannmålsbaserad mat blir billigare att framställa, är lättare att förvara och har längre hållbarhet än ett gäng möss eller liknande.

En frisk och sund katt som jagar sitt eget byte är en synnerligen effektiv jägare som tar cirka dussinet möss per dygn. Katten är en suverän musdetektor och hittar dem utan större problem. Själva jakten är kort men intensiv och innebär inga större energiutgifter. 

Så följer en kort och korrekt beskrivning på tre meningar som sammanfattar konsekvenserna av att äta spannmålsbaserad mat, överskottsenergi omvandlas till fett. I detta sammanhang påpekas, helt korrekt, att kattens förmåga att ta hand om kolhydrater är låg.

Friska människor har inga problem med detta, tvärtom behöver vi kolhydrater i lagom mängd för att må bra.

Till och med detta håller jag med om, men med ett förbehåll. Uppfattningen om vad som är "lagom mängd" skiljer kraftigt mellan en Hard Core LCHF-are och SLV:s kostråd. De förra siktar ner till eller under 20 gram CHO per dygn (<5E%), medan SLV föreslår att mer än hälften skall komma från kolhydrater. Av detta kan upp till 1/5 vara raffinerat socker. LCHF:are undviker gärna raffinerade kolhydrater som socker och stärkelse.

Enligt den amerikanska forskaren och veterinären Deborah Greco löper överviktiga katter fyra gånger så stor risk att utveckla diabetes som normalviktiga.

– Det är som Atkins fast för katter och utgår från ursprungsfödan – möss. En mus består av ungefär hälften protein och hälften fett. Bara tre, fyra procent är kolhydrater. Precis vad en katt behöver. 

Dietisten Eva Kullenberg argumenterar med obruten frenesi för s.k. SNR-kost och i alla lägen mot LCHF. Nu senast har hon med stolthet och högburet huvud hjälpt till att avslå en motion om "s.k. LCHF-kost i sjukvården". 

Under den följande diskussionen på hennes blogg blottlägger hon en allvarlig kunskapsbrist, följ hennes egna ord:

"norpan, kroppen behöver kolhydrater. Du KAN leva utan, men det är inte bra och kan ge upphov till livsfarliga tillstånd, som ketoacidos."

Om "brist" på kolhydrater kan resultera i ketoacidos så bör ketoacidos hos en diabetiker typ 1 kunna hävas med kolhydrater. Var finns stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet för en sådan behandlingsmetod?

För de som inte känner till grundläggande fysiologi: Ketoacidos är ett livshotande tillstånd (kudos för den kunskapen, Eva) hos diabetiker typ 1 som inte har tillräckligt insulin i kroppen för att hålla leverns egen produktion av ketoner och blodsocker i schack. Att i detta läge ge extra kolhydrater är så osmart det kan bli.

Ketos och ketoacidos är olika begrepp. Ketos är en normal och reglerad metabol process, medan ketoacidos är en "metabol härdsmälta". Ännu har jag att uppleva en dietist som på ett pedagogiskt sätt kan förklara skillnaden. 

Lunginflammation, bråck, fortsatt övervikt och sju operationer i stället för en - hittills. En misslyckad fetmaoperation på Lycksele lasarett blev ett utraget lidande för Per-Ola Åberg.

Källa: Västerbottens-Kuriren 

Gemensamt för fetmaoperationer är att de avser tvinga patienten att äta begränsade mängder mat, förhoppningsvis näringsrikt och någorlunda fritt från "tomma kalorier".

Ett naturligt alternativ är då LCHF, dessutom helt fritt från de risker som en eller flera operationer innebär. Dessutom är de flesta operationer irreversibla vilket innebär att de inte kan göras ogjorda. Den som provar LCHF och inte blir nöjd med resultatet kan ändra sig när som helst.

Särskilt upprörande är det när operationerna görs på barn och ungdomar som Claude Marcus (Stockholm) och Tolsten Olbers (Göteborg) förordar. 

Jag har inte diabetes men ligger ibland lågt i mitt blodsocker. Vanligtvis beror det på att jag slarvat lite med maten. De gånger jag kollat så har det legat mellan 3,0 och 3,6. Brukar känna mig rätt skakig då. 

...

Jag vet fler friska som ibland ligger lågt i sitt blodsocker. Dessa har inte känt av det alls utan har blivit mkt förvånade av värdet (när vi mätt).

Har vi glömt bort hur diabetiker ska äta

 

En av de första insulinflaskorna från början av 1920-talet. Insulin är ett livsnödvändigt hormon, utan det dör vi.

En läsare undrar om kunskapen om bäst mat vid diabetes har glömts bort. Så här skriver han: ”Redan i början av 1900 talet visste man Precis hur en diabetiker skulle äta och dricka för att få ett bra och stabilt blodsocker. Har denna kunskap fallit i glömska? Var kan jag finna uppgifter om denna kost." 

Källa: Diabetesportalen.se / Lunds Universitet

Fysisk träning anses allmänt vara bra för diabetiker, men i vilken utsträckning?  

Regular exercise improves glucose control in diabetes, but the association of different exercise training interventions on glucose control is unclear.  

Källa: Physical Activity Advice Only or Structured Exercise Training and Association With HbA1c Levels in Type 2 Diabetes - A Systematic Review and Meta-analysis

Det är alltså en metaanalys, en sammanställning och utvärdering av studier som fyller gemensamma villkor, för att finna den fysiska aktivitetens inverkan på HbA1c.  

RCTs of at least 12 weeks duration that evaluated the ability of structured exercise training or physical activity advice to lower HbA1c levels as compared with a control group in patients with type 2 diabetes.  

Av 4191 artiklar användes 47 randomiserade studier med 8538 deltagare. Bland dessa identifierade man flera motionsmönster med olika utfall i HbA1c-förbättring, varierande mellan några få tiondels procent(enheter) upp till 0.84%. (Finns många alternativ där emellan)  

Avslutningen är diskret men intressant.  

Combined physical activity advice and dietary advice was associated with decreased HbA1c (-0.58% 95% CI) as compared with control participants. Physical activity advice alone was not associated with HbA1c changes.  

Läs den sista meningen igen! Det krävdes kostråd (av för mig okänt slag) för att ge ens denna beskedliga effekt, dock statistiskt säkerställd.   

Conclusions Structured exercise training that consists of aerobic exercise, resistance training, or both combined is associated with HbA1c reduction in patients with type 2 diabetes. Structured exercise training of more than 150 minutes per week is associated with greater HbA1c declines than that of 150 minutes or less per week. Physical activity advice is associated with lower HbA1c, but only when combined with dietary advice.  

Som jämförelse föreslår jag att du läser den japanska studie på måttligt sänkt kolhydratandel jag nyss har kommenterat ur en annan synvinkel där man under en lika lång studietid sänker genomsnittliga värden från 10,9% till 7,4% för att efter 6 månader nå 7,4%. Utan att för den skull påstå att studiernas utfall är jämförbara rakt av så gav kolhydratreducering ett 6 (sex) gånger bättre utfall än den aktuella metaanalysens kombination av (konventionella?) kostråd och fysisk aktivitet.  

Motionera gärna, det har många goda effekter, men räkna inte med några spektakulära förbättringar i HbA1c.

Sänkt kolhydratandel i kosten, däremot, ger rejäla förändringar. 

HbA_1c, glykerat hemoglobin, kallas slarvigt för "långtidsblodsocker" men är i själva verket andelen av ett speciellt blodprotein som förstörts genom "klibba ihop" med glukos, blodsocker. Detta sker hos alla, även friska, men hos diabetiker sker det i högre grad och är i sig en hälsorisk samtidigt som nivån kan användas som en förutsägelse om framtida diabeteskomplikationer. 

Drar du in på någon del av maten ändrar du alldeles säkert en eller flera andra saker samtidigt. Den som tror på gammaltänk ("...det är antalet kalorier som räknas, oavsett källa.") hävdar med emfas att slutsumman av energiintaget ändå blir lika.

Vår erfarenhet är att detta inte stämmer, med en lågkolhydratkost minskar den totala matförbrukningen tydligt. Vi ser det på matkassarnas storlek, antal och kostnader, även att kastade matrester mest rör sig om kaffesump numera. 

LCHF-motståndarna menar att vi "glufsar" i oss fett i otillständiga mängder. Ordvalet kan variera, från subtilare till ännu mer beskrivande. Mot detta står vår anekdotiska berättelse som väger fjäderlätt i jämförelse med deras förförståelse. Som tur är finns visst stöd även för våra åsikter.

Beneficial effects of a Paleolithic diet on cardiovascular risk factors in type 2 diabetes: a randomized cross-over pilot study är en randomiserad pilotstudie från Lunds Universitet, publicerad här. Den jämför en s.k. paleolitisk kost ("stenålderskost") med en gammaldags diabeteskost baserad på betydligt kolhydratrikare råd, jämförbara med det diabetiker typ 2 fått och fortfarande får i vårdsammanhang.

Rapporten är mer än dussintalet sidor lång och jag tänker inte gå igenom den närmare även om den i och för sig är värd det. Slutsatserna är mycket tydliga:

Based on the results of this 3-month randomized cross- over study in subjects with type 2 diabetes, a Paleolithic diet improves glycemic control in association with improvement of several cardiovascular risk factors com- pared to a conventional diabetes diet. The study supports the initiation of a large scale study on the effect of Paleo- lithic diet in subjects with type 2 diabetes.

Fritt tolkat: En paleolitisk kost förbättrar blodsockerkontroll samt flera kärlrelaterade riskfaktorer när den jämförs med en konventionell diabeteskost. Studien stöder igångsättande av en storskalig studie av paleolitisk kost hos diabetiker typ 2.

I text och tabeller som leder fram till denna slutsats finns även annat roligt, så är det nästan alltid i studier, bra som dåliga.

I tabell 5 framgår att paleokostarna ätit i genomsnitt 300 kcal mindre per dag och enligt texten i övrigt framgår det tydligt att detta är statistiskt säkerställt* och dessutom helt frivilligt, man åt mindre helt enkelt.

Proteinmängden räknat i gram skiljde knappt alls mellan de två kostmodellerna, däremot var skillnaden i kolhydratintag mycket väl statistiskt säkerställd. Den var i genomsnitt 125 g/dag hos paleoliterna mot 196 g/dag.

Något som roar mig alldeles fantastiskt är raden med fettförbrukning. Där finns ingen statistiskt säkerställd skillnad, men i genomsnitt 68 g/dag hos paleoliterna samt 72 g/dag hos kolhydratätarna. Med ett vetenskapligt synsätt kan man hävda att det inte finns stöd för att denna paleolitiska kost ger upphov till ökad fettkonsumtion.

*) Det finns ett "fint" ord för detta, signifikant, vilket jag ofta och gärna använt, detta eftersom det i statistiska sammanhang är tämligen väl definierat. Nu har jag förstått att den vanliga tolkningen för detta ord snarare är "viktig" eller "betydelsefull", något som i dessa sammanhang kan vara långt från vad statistikern bakom studien menade. Därför kommer jag att i fortsättningen försöka använda uttrycket statistiskt säkerställt, även om detta också har brister.

Ibland finns det väldigt intressanta uppgifter i studier som ingen verkar bry sig om trots att de berättar en hel del. Japanerna Haimoto, Sasakabe, Wakai och Umegaki har rapporterat följande i Effects of a low-carbohydrate diet on glycemic control in outpatients with severe type 2 diabetes som du kan hämta hem i sin helhet här.

Konventionella kunskaper (ofta = gammaldags) säger att den som blir/är överviktig eller fet riskerar diabetes typ 2 och kan undvika detta genom att omgående gå ner i vikt. Jag delar inte den tolkningen utan menar att övervikt kan tolkas som en följd av sjukdomsutvecklingen och bara skall ses som en markör, en flagga att något olämpligt är på gång, inte en orsak.

Låt oss nu titta lite närsynt i den japanska undersökningen. Avsikten var att studera hur en måttligt kolhydratreducerad (30E%) kost skulle påverka HbA_1c, de skador som drabbar ett speciellt blodprotein på grund av förhöjt blodsocker. Deltagarna valdes med ett HbA_1c på 9% eller högre, ungefär dubbla värdet hos friska och närmast en garanti för framtida problem. De bedömdes ha "severe T2DM", allvarlig diabetes typ 2.

Vid försökets inledning var deltagarnas medel-BMI 23,8 med en medelvariation på +-3,3 för att när försöket avslutades vara nere på 23,5 med samma variation. Inte för att det saknades feta, maxvärdet var 33,8, men minimivärdet under hela försöket var å andra sidan utomordentligt låga 17,1. 

Detta tyder på att högt BMI inte är avgörand för om man kan ha allvarlig diabetes typ 2. Åtminstone inte bland japaner.

Fat Head-skaparen Tom Naugton har lagt ut sitt föredrag från LC-kryssningen i maj 2011 på sin blogg.

Klicka här för att se videon som är lite drygt 45 minuter. 

"Han (en diabetessköterska) sa att cellerna i kroppen MÅSTE ha socker och kolhydrater. Får de inte det så måste de omvandla fett till bränsle, alltså socker och detta SKADAR kroppens organ, framförallt njurar.....

Han sa också att nu med LCHF kost så har leverskador, njurskador och hjärtinfarkter äkat igen…."

Källa: Diabetes.ifokus 

Svaret är intressant då den återspeglar en allvarlig förenkling och/eller ren okunskap om energianvändningen i människokroppen. 

New Mechanism Identified That May Provide Potential Cure for Diabetes

Researchers from UCLA's Larry L. Hillblom Islet Research Center have discovered the underlying mechanism that could convert other cells in the body into insulin-making cells, which could provide a potential cure for diabetes....

Källa: DiabetesInControl.com

Diabetes typ 1 och typ 2 (åldersdiabetes, "sockersjuka") skiljer sig dramatiskt även om de delar en del av namnet och de flesta långtidskomplikationer. Hos "ettor" slår det egna immunförsvaret ut de insulinproducerande betacellerna, helt eller delvis, det är en autoimmun sjukdom. Hos "tvåor", den överlägset vanligaste diabetesvarianten, är det kroppens oförmåga att reagera på insulinsignaleringen för att handskas med högt blodsocker som är problemet.

People develop diabetes because they don't have enough pancreatic beta cells to produce the insulin necessary to regulate their blood sugar levels. While the current standard of treatment for diabetes -- insulin therapy -- helps patients maintain sugar levels, it isn't perfect, and many patients remain at high risk of developing a variety of medical complications.

Replenishing lost beta cells could serve as a more permanent solution, both for those who have lost such cells due to an immune assault (Type 1 diabetes) and those who acquire diabetes later in life due to insulin resistance (Type 2).

"These are precisely the patients in whom more aggressive lifestyle interventions are often applied," the researchers note.

"For every extra 2.3 grams of sodium in their urine, their risk of dying during the study dropped by 28 percent -- even after accounting for kidney disease, age and other factors likely to be important."

"This is unexpected," Dr. Ekinci, who also worked on the study. "It raises the possibility that in people with Type 2 diabetes, low salt intake is not always beneficial."

Diabetesdoc, Anders Tengblad, skriver ett vasst inlägg om kost vid diabetes på sin blogg under rubriken Mode-diet eller modern vetenskap?.