Detta läste jag på ett forum:
Hmm, jag skulle inte vara så extrem åt någondera hållet. Snarare är det viktigt att äta mångsidigt.
Att äta mångsidigt är en omhuldad åsikt, inte tu tal om det. Men antag att vi ser det ur en helt annan synvinkel. (Resonemanget bygger på att människan är ett djur bland tusentals andra, de som godtar den åsikten kan fortsätta.)
Blunda och fundera en stund. Hur många djurslag äter "mångsidigt" räknat på en tidsmässigt begränsad tid, typ dagligen eller liknande? Med "mångsidigt" i detta fall menar jag liknande det som t.ex. dietister och liknande yrkesgrupper avser.
Skulle tro att det blir svårt att räkna upp särskilt många, i vart fall i våra trakter. Älg äter rätt ensidigt, liksom ren, varg, björn, räv, bisamråtta, bäver, ja, listan blir rätt lång. Förmodligen så lång att motsatsen utgör en försvinnande liten andel.
"Vi" förväntas äta både ditten och datten, tomater från Spanien, apelsiner från Israel, Kiwi från Australien, Mango från här och morötter från där.
Sett ur den synvinkeln är en "mänskligt mångsidig kost" utomordentligt extrem.
Postat i: Allmänt Permalink Kommentarer [2]
"Den svenska maten är för salt. Nu kommer kritik mot att myndigheterna inte gjort tillräckligt för att minska saltintaget.
Det är EU som i en rapport kritiserar Sverige för att inte vidta tillräckliga åtgärder för att minska förekomst i salt i livsmedel, skriver Svenska Dagbladet."
Källa: ATL
Saltet byggs av ämnen i gruppen elektrolyter, fria laddade joner som kroppen använder på olika sätt, t.ex. för att transportera vatten. Salt är nämligen mycket starkt hygroskopiskt, vattensugande, och det är den egenskapen som gör jobbet.
Vatten är vårt överlägset viktigaste näringsämne. Vi kan överleva helt utan mat i bortåt två månader men utan vatten ligger gränsen betydligt närmare, kanske någon vecka. I stark värme nedåt något dygn. Detta unika beroende av vatten beror på att det dels är en processkemikalie, transportmekanism och kylmedel. Metabolismen är tungt beroende av H2O då uppbyggnad och nedbrytning av näringsämnen innebär att enzymer plockar bort eller lägger till en eller flera vattenmolekyler. Om vatten då saknas i eller nära en cell så kan den inte delta i ämnesomsättningen och vi börjar snabbt tyna bort och dö.
Vi kan komma ihåg att det inte finns så många direkta kanaler att transportera vatten ut i minsta skrymsle. Visserligen är blodkärlens sammanlagda längd inte mindre än 100 000 kilometer, men majoriteten av kroppens celler har ändå en bit till närmsta "vattenåder".
Nu till elektrolyterna, fria laddade joner från t.ex. salt. När kroppen skall transportera vatten från en blodåder till en cell en bit bort så "knuffas" en jon i rätt riktning och den "drar med sig" vatten. Tänk på det nästa gång du svettats ett tag och slicka på huden så känner du den lätt salta smaken. Det är även detta salt som svider i ögonen när svetten rinner dit.
All denna saltbaserade transport skulle innebära ett gigantiskt saltberoende om vi inte hade njurarna som kan återvinna det mesta, säkert mer än ett kilo per dygn. Att då ett eller ett par extra gram salt per dygn i maten skulle vara avgörande negativ för folkhälsan känns lite oförståeligt.
Om vi ändå är oroliga för en överkonsumtion av salt så kan det vara värt att fundera vad som kan driva upp den i vårt samhälle: Bristande matkvalité!
Ju bättre råvaror vi använder desto mindre salt behöver vi som krydda, eller, vänd på saken: Ju sämre råvaror dess mer kryddor.
Så matindustrin kan nog betraktas som huvudmisstänkt. Så här försvarar dom sig i ATL-artikeln:
Läs mer om salt i Dagens Medicin"Hittills har livsmedelsindustrin, enligt Livsmedelsverket, menat att det är svårt att sänka saltmängden i maten eftersom konsumenterna förväntar sig en viss smak."
Postat i: Diabetes Permalink Kommentarer [3]