En "Svensk-Amerikansk" studie - Low carbohydrate-high protein diet and incidence of cardiovascular diseases in Swedish women: prospective cohort study - har fräst runt i mediabruset de senaste dagarna och förorsakat upprörda kommentarer och kanske viss rädsla. Framförallt den lösnummerförsäljningsberoende aftonpressen hakade på med värsta textstorkeken på sina löpsedlar med andemeningen att de som äter lite kolhydrater dör i hjärt- och kärlsjukdomar.
Många gör nog associationer mellan denna "lågkolhydratstudie" och LCHF, men där finns inte många likheter. Att jag ändå skriver om den beror på att den utgör ett utomordentligt exempel på hur människor med onödigt stort inflytande i förhållande sitt omdöme kan kidnappa mängder av journalister och få dem att hoppa i takt under utstötande av dumheter. Nåja, det är inte bara journalister utan även proffs som har instämt, ett exempel är Claude Marcus i TV4 härommorgonen. Ett notabelt och i mitt tycke både förvånande och glädjande undantag finns dock, men det kommenterar jag mot slutet.
Detta är inget nytt, mest att likna vid en ompaketerad vara försett med annat bäst-före-datum. Det började med att man skickade ut enkäter till 96000 kvinnor i Uppsalatrakten i början av 1990-talet. Av dessa var det 43396 som brydde sig om att svara, hälften sket högaktningsfullt i brevet. I studien uttrycker man saken såhär:
"From a random population sample, 43 396 Swedish women, aged 30-49 years at baseline, completed an extensive dietary questionnaire and were followed-up for an average of 15.7 years."
Jaha, "a random population sample"! Och den "omfattande kostenkäten" skedde vid detta enda tillfälle och avsåg att undersöka vad man typiskt ätit under det gångna halvåret. Bara för att jag är nyfiken, vad har du typiskt ätit under första halvan av detta år?
För att undvika störande effekter av sådana som rapporterade extremt låga och höga energiintag så uteslöt man dem med mindre än 441 kcal (1846,6 kJ/dag) och över 2981 kcal (12473,9 kJ/dag). När jag av nyfikenhetsskäl kollar upp Livsmedelsverkets data över energiintag så finner jag att småbarn på 6-11 månader och en medelvikt av 9,1 kilo bör äta 3,2 MJ/dag, alltså över 70% mer än de man uteslöt på grund av underrapportering!
Vid uppföljningen utgår man alltså från vad dessa kvinnor skrev och extrapolerar till att man fortsatt med detta ätande under i medeltal 15,7 år. I tabell 2 anges medelätandet för alla inkluderade till 1562 kcal och den tiondel med lägsta konsumtionen åt 1014 kcal. Men smaka på detta igen, hur troligt verkar det vara? Och om det finns tvivel på totalmängden så finns det självklart tvivel på sammansättningen. Att data därmed med nästan visshet är oriktiga är klart, däremot vet vi inte hur felaktiga de är. Är dom 10% fel? Eller 20-30-40%?
Backa nu tillbaka lite. "Svensk-Amerikansk" beskrivs den som. Samma underlag har använts tidigare men då var det vanligare att den beskrevs som ett "Svensk-Grekiskt" samarbete. Inte konstigt alls då några av författarna både då som nu är just greker. Men i rådande ekonomiska läge har den grekiska kopplingen bleknat och författarnas kopplingar till anrika Harvard i USA profileras mer. Den tidigare studien publicerades 2007 på Blackwell Publishing medan Harvard/Karolinska lyckades bättre, nu är det British Medical Journal. Fast likafullt är det en ompaketering av samma halva av den uppsaliensiska kvinnogrupp som iddes svara på en enda kostenkät som utgör underlaget.
Tabell 3 redovisar utfallet och jag koncentrerar mig på helheten, den redovisade totala förekomsten av förstagångs-CVD. Under de 680745 personår som studien omfattade drabbades 1270 unika kvinnor av någon variant av CVD. Sannolikheten att inte tillhöra den gruppen är alltså 99,81%. Den grupp som hade störst CVD-risk var de som åt under 50 gram protein (tabell 2, första kvartilen), trots allt klarade sig 99,77%. "Bästa" gruppen nådde 99,86% på 74 gram protein eller mer varav 2/3 var animaliska. Skillnaden mellan bästa och sämsta utfall var alltså 99,86 - 99,77 = 0,09%.
0,09% är naturligtvis en skillnad, men för skojs skull kan vi titta lite på andra siffror i tabell 1.
Se till att du är lagom gammal i början av studien. Att vara 5 år för ung (30-34 år) ökar risken med 9,9% medan 10 extra års livserfarenhet (45-49 år) ökar risken med 36,2%.
Var inte obildad. Bara 3 års extra studier minskar CVD-risken med 55%.
Var hyfsat okort. Den som är 160 eller kortare löper 30% större risk än 170+-damer.
Var inte modellsmal. Det mer än dubblar CVD-risken. Fast BMI 30+ är värre ändå med 148% riskökning.
Var fysiskt aktiv. Riskerna minskar kraftigt med upp till 73%.
Var inte absolutist, det är faktiskt aningen värre än att dricka mer än 25 gram alkohol/dag. Bäst är det i intervallet 5 - 25 gram.
Ha inte högt blodtryck. CVD-risken ökar med 150%. (Fast hur du skall gå tillväga är inte lika enkelt att veta.)
Sett i detta perspektiv är en absolut riskskillnad om 0,09% ganska ingenting. (Jo, jag är medveten om att siffrorna närmast ovan är baserade på studiens relativa risker, men jag lämnar omräkningen till ännu större nördar än jag.)
Så var det ju den oväntade som (ännu?) inte klippt till bollen på volley, Livsmedelsverket! Frågan är om detta är en tillfällig lapsus eller del i en trend?
"Livsmedelsverket söker experter till en ny expertgrupp för kost- och hälsofrågor. Expertgruppen ska bland annat vara Livsmedelsverkets rådgivare i frågor inom nutritionsområdet.
Livsmedelsverkets omorganiserar expertgrupperna för kost- och hälsofrågor och pediatrisk nutrition. Därför söker vi experter till den nya expertgruppen för kost- och hälsofrågor."
Postat i: Studier Permalink Kommentarer [5]
Vi blir allt äldre och dör numera av helt andra orsaker än för ett eller ett par århundraden sedan. Nu är det cirkulationssjukdomar (infarkter och stroke), allvarliga följdåkommor till diabetes, och andra moderniteter som dominerar, förr knappt kända. Förändringen är påtaglig och har skett mycket snabbt och kan därför inte bero på genetiska orsaker utan måste rimligen sökas i vår livsstil. Det är välkänt att att när gamla traditionella kulturer konfronteras med "modern västerländsk livsstil" så följer närmast lagbundet en mängd sjukdomar med bara några få års eftersläpning.
Det finns många vittnesbörd om denna utveckling från läkare, antropologer och upptäcktsresande som på nära håll fick möjlighet att följa utvecklingen. En av dem var tandläkaren Weston A. Price och hans hustru. De kom med tiden att besöka ett stort antal kulturer som fortfarande levde efter gamla traditioner och på de resurser som stod till buds och noterade att de genomgående hade bättre tandhälsa. Med tiden vidgade han intresset till att studera nutrition och dess inverkan på den allmänna hälsan. Numera är i stort sett alla dessa möjligheter till grundläggande studier försvunna då knappt någon längre lever efter liknande "primitiva" premisser.
Hjärtläkaren William Davis från Milwaukee i Wisconsin har i sitt yrke noterat att det kan finnas en gemensam bakgrund till de flesta av den försämrade västerländska hälsans orsaker och den mat vi äter och att denna finns i produkter som framställs av vete.
Davis beskriver utvecklingen från Enkorn, vetets ursprung för cirka 10000 år sedan, fram till den svindlande utveckling med dagens mer än 25000 olika sorter beroende på den målmedveten satsning på högavkastande sorter som gick igång på 1950-talet. Denna utveckling är inte helt i genom av godo då den till stor del beror på att man prioriterat vetesorter med tålighet gentemot diverse bekämpningsmedel. Resultatet har blivit att den storskaliga och kemikalieberoende veteproduktionen nästan helt har slagit ut de småskaliga och traditionella metoderna vilket i praktiken innebär att även utvecklingsländer numera tvingas köpa på den globala marknaden.
Förutom hög avkastning önskar man att vetet skall ha förstklassiga bakningsegenskaper, degen skall vara smidig, hålla samman, vara lätthanterlig och kunna jäsa ordentligt. Allt detta beror på vetemjölets innehåll av gluten, en blandning av diverse proteiner där vetet lagrar kol och kväve som behövs för att gro och växa till en ny planta. I den gruppen proteiner finns gliadiner, ämnen som är den främsta orsakerna till de immunologiska reaktioner som uppkommer vid celiaki, glutenintolerans. Frekvensen av denna har ökat på senare tid och man har funnit att celiaki uppträder nära associerat till magkramper, diarré, viktförlust p.g.a dåligt näringsupptag, blodbrist, migrän, ledinflammationer, neurologiska symtom, infertilitet, depressioner, kronisk trötthet samt att den ökade celiakiförekomsten följer en ökning av diabetes typ 1, multipel skleros, Crohns sjukdom samt allergier. Listan är betydligt längre än så och skrämmande nog kan allt detta ha sitt ursprung i att man medvetet strävat att öka gluteninnehållet för att underlätta för bagerinäringen.
Davis bygger bokens innehåll på egna erfarenheter från tusentals patienter samt på studier som redovisas i en referenslista som fyller inte mindre än 19 sidor. Jag skulle önska att kapitelnamnen, som förtjänstfullt återges nedtill på varje sida, skulle åtföljas av dess nummer, detta underlättar jämförelser mellan text och referenslista.
Jag saknar en ordlista med begrepp som inte kan förutsättas vara kända av läsaren och som återkommer i olika sammanhang, dessutom ett register.
Mina små anmärkningar är marginella i jämförelse med bokens betydelse för att öka medvetandet om den negativa hälsopåverkan från en råvara som globalt står för 1/5 av matens energi. Läs den och tänk efter om mackan är värt det hälsopris du kanske betalar.
En bra bok skall bära spår av läsaren, det gör denna i rikt mått.
Brödberoende - Hur vetet gör dig fet och skadar din hälsa.
William Davis, läs även på wheatbellyblog.com
Originalets titel Wheat Belly i översättning av Per och Katarina Wikholm
ISBN 978-91-7241-240-8
Postat i: Allmänt Permalink Kommentarer [2]