En "Svensk-Amerikansk" studie - Low carbohydrate-high protein diet and incidence of cardiovascular diseases in Swedish women: prospective cohort study - har fräst runt i mediabruset de senaste dagarna och förorsakat upprörda kommentarer och kanske viss rädsla. Framförallt den lösnummerförsäljningsberoende aftonpressen hakade på med värsta textstorkeken på sina löpsedlar med andemeningen att de som äter lite kolhydrater dör i hjärt- och kärlsjukdomar.
Många gör nog associationer mellan denna "lågkolhydratstudie" och LCHF, men där finns inte många likheter. Att jag ändå skriver om den beror på att den utgör ett utomordentligt exempel på hur människor med onödigt stort inflytande i förhållande sitt omdöme kan kidnappa mängder av journalister och få dem att hoppa i takt under utstötande av dumheter. Nåja, det är inte bara journalister utan även proffs som har instämt, ett exempel är Claude Marcus i TV4 härommorgonen. Ett notabelt och i mitt tycke både förvånande och glädjande undantag finns dock, men det kommenterar jag mot slutet.
Detta är inget nytt, mest att likna vid en ompaketerad vara försett med annat bäst-före-datum. Det började med att man skickade ut enkäter till 96000 kvinnor i Uppsalatrakten i början av 1990-talet. Av dessa var det 43396 som brydde sig om att svara, hälften sket högaktningsfullt i brevet. I studien uttrycker man saken såhär:
"From a random population sample, 43 396 Swedish women, aged 30-49 years at baseline, completed an extensive dietary questionnaire and were followed-up for an average of 15.7 years."
Jaha, "a random population sample"! Och den "omfattande kostenkäten" skedde vid detta enda tillfälle och avsåg att undersöka vad man typiskt ätit under det gångna halvåret. Bara för att jag är nyfiken, vad har du typiskt ätit under första halvan av detta år?
För att undvika störande effekter av sådana som rapporterade extremt låga och höga energiintag så uteslöt man dem med mindre än 441 kcal (1846,6 kJ/dag) och över 2981 kcal (12473,9 kJ/dag). När jag av nyfikenhetsskäl kollar upp Livsmedelsverkets data över energiintag så finner jag att småbarn på 6-11 månader och en medelvikt av 9,1 kilo bör äta 3,2 MJ/dag, alltså över 70% mer än de man uteslöt på grund av underrapportering!
Vid uppföljningen utgår man alltså från vad dessa kvinnor skrev och extrapolerar till att man fortsatt med detta ätande under i medeltal 15,7 år. I tabell 2 anges medelätandet för alla inkluderade till 1562 kcal och den tiondel med lägsta konsumtionen åt 1014 kcal. Men smaka på detta igen, hur troligt verkar det vara? Och om det finns tvivel på totalmängden så finns det självklart tvivel på sammansättningen. Att data därmed med nästan visshet är oriktiga är klart, däremot vet vi inte hur felaktiga de är. Är dom 10% fel? Eller 20-30-40%?
Backa nu tillbaka lite. "Svensk-Amerikansk" beskrivs den som. Samma underlag har använts tidigare men då var det vanligare att den beskrevs som ett "Svensk-Grekiskt" samarbete. Inte konstigt alls då några av författarna både då som nu är just greker. Men i rådande ekonomiska läge har den grekiska kopplingen bleknat och författarnas kopplingar till anrika Harvard i USA profileras mer. Den tidigare studien publicerades 2007 på Blackwell Publishing medan Harvard/Karolinska lyckades bättre, nu är det British Medical Journal. Fast likafullt är det en ompaketering av samma halva av den uppsaliensiska kvinnogrupp som iddes svara på en enda kostenkät som utgör underlaget.
Tabell 3 redovisar utfallet och jag koncentrerar mig på helheten, den redovisade totala förekomsten av förstagångs-CVD. Under de 680745 personår som studien omfattade drabbades 1270 unika kvinnor av någon variant av CVD. Sannolikheten att inte tillhöra den gruppen är alltså 99,81%. Den grupp som hade störst CVD-risk var de som åt under 50 gram protein (tabell 2, första kvartilen), trots allt klarade sig 99,77%. "Bästa" gruppen nådde 99,86% på 74 gram protein eller mer varav 2/3 var animaliska. Skillnaden mellan bästa och sämsta utfall var alltså 99,86 - 99,77 = 0,09%.
0,09% är naturligtvis en skillnad, men för skojs skull kan vi titta lite på andra siffror i tabell 1.
Se till att du är lagom gammal i början av studien. Att vara 5 år för ung (30-34 år) ökar risken med 9,9% medan 10 extra års livserfarenhet (45-49 år) ökar risken med 36,2%.
Var inte obildad. Bara 3 års extra studier minskar CVD-risken med 55%.
Var hyfsat okort. Den som är 160 eller kortare löper 30% större risk än 170+-damer.
Var inte modellsmal. Det mer än dubblar CVD-risken. Fast BMI 30+ är värre ändå med 148% riskökning.
Var fysiskt aktiv. Riskerna minskar kraftigt med upp till 73%.
Var inte absolutist, det är faktiskt aningen värre än att dricka mer än 25 gram alkohol/dag. Bäst är det i intervallet 5 - 25 gram.
Ha inte högt blodtryck. CVD-risken ökar med 150%. (Fast hur du skall gå tillväga är inte lika enkelt att veta.)
Sett i detta perspektiv är en absolut riskskillnad om 0,09% ganska ingenting. (Jo, jag är medveten om att siffrorna närmast ovan är baserade på studiens relativa risker, men jag lämnar omräkningen till ännu större nördar än jag.)
Så var det ju den oväntade som (ännu?) inte klippt till bollen på volley, Livsmedelsverket! Frågan är om detta är en tillfällig lapsus eller del i en trend?
"Livsmedelsverket söker experter till en ny expertgrupp för kost- och hälsofrågor. Expertgruppen ska bland annat vara Livsmedelsverkets rådgivare i frågor inom nutritionsområdet.
Livsmedelsverkets omorganiserar expertgrupperna för kost- och hälsofrågor och pediatrisk nutrition. Därför söker vi experter till den nya expertgruppen för kost- och hälsofrågor."
Postat i: Studier Permalink Kommentarer [5]