Claude Marcus, professor och vetenskaplig chef för Rikscentrum för överviktiga barn på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge gör ett helfestligt men samtidigt skrämmande, uttalande i Allt om barn:
"- Vi vet att fetma och övervikt är ärftligt. Därför vill vi hjälpa överviktiga föräldrar att förbättra sin livsstil och sina rutiner redan innan barnen själva riskerar att ärva problemen..."
I och för sig är han inte professor i vare sig genetik eller, som Stephan Rössner, någon beteendevetare, men hur hur han kan påstå "...redan innan barnen själva riskerar att ärva problemen..." är en gåta. Barnen kan inte ärva någonting i efterhand, lika lite som att undvika de gener de redan fått.
Rimligen måste han mena att föräldrar med dåliga kostvanor tenderar att föra över dem på sina barn, men det är inte fråga om ärftlighet. Det Claude Marcus påstår liknar Trofim Lysenkos tankar om att förvärvade egenskaper kan ärvas till nästa generation.
Karln måste lära sig att vårda sina idéer och vakta sin tunga. Han är uppvuxen före Internet och har kanske inte primär förståelse för dess genomslagskraft, men efter att ha hamnat i blåsväder några gånger så borde han ha lärt sig.
Han är för övrigt sedan några månader svaret skyldig angående sitt tvärsäkra påstående om att det finns studier som bevisar de naturliga animaliska fetternas farlighet. Kostdoktorn påminner med ojämna mellanrum om detta och har till och med startat en omröstning om hur hans bloggläsare tror att det eventuella svaret kommer att lyda. Om det nu kommer, vill säga.
Postat i: Reportage Permalink Kommentarer [8]
Prof. Marcus måste väl vara ett fall för prof.kollegan Dan Larhammar som med "finess" brukar utse Årets förvillare!
Skrivet av Zonen den 06 maj, 2008 kl. 15:34 #
Att Voffarna skulle utse en professorseminens på ett universitetssjukhus till förvillare betraktar jag som i det närmaste uteslutet. Föreningen har ju prof Åke Bruce, som expertråd.
För en Voffare bestäms vetenskaplighet i första hand av titel och arbetsplats.
Erik: Angående Marcus - har du tänkt på att han kanske syftar på de sociala arvet? Det har inget med genetik att göra men kan ändå påverka en persons beteende. Sen finns det ytterligare en dimension att lägga till. Socialt beteende kan nämligen påverka genetiken - då talar vi om epigenetik. Och då snuddar vi vid de tankar som Lamarck hade på sin tid. Har en mycket spännande artikel om detta ifall du är intresserad.
Skrivet av Bosse den 06 maj, 2008 kl. 19:47 #
Zonen och Bosse: Avsikten med rubriken var medveten, men jag trodde ändå inte att den skulle missuppfattas mer än för några ögonblick.
För mig är en förvirrare ett flera grader mildare omdöme än förvillare. Det förra är närmast omedvetet, kanske mest beroende på slarv eller oaktsamhet, medan det senare är medvetet och troligen förenat med viss ansträngning.
"...det sociala arvet." Jo, det var därför jag skrev "...tenderar att föra över dem på sina barn, men det är inte fråga om ärftlighet."
Artikeln tar jag gärna emot, tack.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 06 maj, 2008 kl. 22:08 #
Bosse: Jag vet - kunde bara inte låta bli att raljera lite. Larhammar är ju en lite speciell man med skygglappar som bara tror på pillervetenskapen, vad jag förstått! Inskränkt man i mina ögon.
Visst, du har rätt Erik. Marcus är nog mer en förvirrare och sen Bruce kanske en förvillare ibland! Han som inte såg några som helst problem med att ha fettexperten Wessby i SLV tjänst fastän han avlönas av Unilever!
Först när ny chef kom så blev det "lite" annan ton, men förmodligen mest beroende på trycket "utifrån"!
Skrivet av Zonen den 06 maj, 2008 kl. 22:21 #
Att man "ärver" sina föräldrars kostvanor är något som jag länge hävdat, och som i framför allt epidemiologiska studier ofta förväxlas med genetiskt arv.
Och epidemiologi är ju basen för eminensernas vetenskapliga referenser så till den milda grad att de gärna utesluter studier med högre evidensvärde ifall de motsäger deras tro.
Skrivet av Kenneth Ekdahl den 06 maj, 2008 kl. 23:00 #
Håller med till 110%, Kenneth.
"Att man "ärver" sina föräldrars kostvanor är något som jag länge hävdat, och som i framför allt epidemiologiska studier ofta förväxlas med genetiskt arv."
Skrivet av Zonen den 07 maj, 2008 kl. 10:09 #
När jag flyttade hemifrån (far och mitt) så var min far stor på grötfrukost, icke jag. Jag levde många år på snabbmakaroner, fiskpinnar och liknande kost. Och led inte på den tiden av övervikt, snarare var jag på väg neråt, bottnade nånstans i trakten 62 kilo vid 21-22 års ålder. Min övervikt började komma först 10 år senare.
Jag äter fortfarande ingen gröt (och min far äter defintivt inte snabbmakaroner och fiskpinnar). Så långt räcker min kostvaneärftlighet. Även om jag också kan förstå att det kan ligga något i tanken. Det verkar inte förunnat alla löss att fastna i den luskammen.
Skrivet av BadGEAR den 07 maj, 2008 kl. 12:29 #
Vår son är normalviktig. Han är 2 år. Jag har varit underviktig hela min barndom, tills jag fick barn. Nu är jag normalviktig. Min sambo, vår sons pappa är överviktig sedan barnsben. Men sedan vi fick barn har vi sett över våra kostvanor, en självklarhet tycker vi! Verkar inte vara genetiskt betingat alls! Min sambos ena bror är normalviktig och som sagt så är vår son också det! Skräpmat och för mycket stillasittande är nog boven i dramat!
Skrivet av Bettan den 11 maj, 2008 kl. 19:34 #