Jag snubblade över begreppet "respiratorisk kvot" på sidan 15 i "Klinisk fysiologi" (Liber 2005, andra upplagan, ISBN 91-47-05244-9). Begreppet är tämligen specialiserat och känns abstrakt, men tände en nyfikenhetens gnista.

En formel för hur kroppen utvinner energi ur enkla sockerarter, oxideras, kan skrivas:

C₆H₁₂O₆ + 6O₂ -> 6CO₂ + 6H₂O + energi.

Observera att det bildas precis lika många koldioxidmolekyler (CO₂) som det antal förbrukade syret (O₂)! Den Respiratoriska kvoten definieras som förhållandet mellan antal molekyler producerad CO₂ och förbrukad O₂:

RQ = CO₂/O₂

RQ varierar beroende på födoämne och är för "ren" förbränning av sockerkedjor (kolhydrater) lika med 1. Om man däremot bygger upp fettlager från främst sockerkedjor blir RQ > 1. Ett välkänt exempel, utöver människan, är björnens fettlagring på hösten.

Enligt boken ger förbränning av fett och protein en RQ < 1, man skriver: "Vid förbränning av fett och äggviteämnen går det åt förhållandevis mer syre, varför den respiratoriska kvoten blir mindre än 1."

När man beskriver en olikhet kan ordningsföljd och ordval spela en avgörande roll i hur man uppfattar ett påstående. I den här formen ger man känslan av att fett- och proteinkonsumtion förbrukar mer syre, men vad händer om man gör tolkningen med fokus på ett par andra parametrar?

Vi tar det stegvis (hela tiden jämför vi antalet molekyler):

1) RQ för sockerkedjor (kolhydrater) = 1 => CO₂ = O₂

2) RQ för fett- och proteinförbrännare < 1 => CO₂/0₂ < 1 => CO₂ < O₂

3) RQ för "fettlagrare" (från sockerkedjor) > 1 => CO₂/O₂ > 1 => CO₂ > O₂

Ta dessutom med i beräkningen att RQ för fett alla ligger samlade nära 0.7 medan RQ för proteiner finns spridda i intervallet 0.8-0.9. Detta beroende på att proteinernas beståndsdelar, aminosyrorna, följer olika kemiska nedbrytningsvägar och att energiöverskott från överflödiga aminosyror leds in i sockerkedjeförbränningen som har RQ = 1.

Hur intressant är detta? Ungefär som att se cement stelna, eller?

Så här kan alltså bokens beskrivning också formuleras: "Vid förbränning av sockerkedjor produceras förhållandevis mer koldioxid, den respiratoriska kvoten blir 1, alltså upp till 40% högre än vid fettförbränning."

Anta att vi tolkar det ur en av dagens politiskt korrekta synvinklar, nämligen växthusgasen koldioxid.

Samband 2 säger att fett- och proteinätare producerar färre koldioxidmolekyler än antalet förbrukade syremolekyler relativt sockerdrivna. Är det då klimatsmart att följa SLV:s sockerkedjerika kostråd? Har vegetarianer och framför allt veganer räknat med att deras kost kan göra dem till större producenter av växthusgaser?

Samband 3 säger att de som lagrar fett ökar andelen CO₂. De som går ner i vikt genom att minska sin fettandel skall ha gott samvete, eftersom de då följer samband 2. Detta gäller LCHF:are men inte alltid kaloribantare eftersom de kan nettolagra fett på bekostnad av muskler.

Så har vi också den politiskt korrekta motionen som medför ökad förbränning, förbrukar syre och producerar växthusgasen CO₂. I en värld där vi med tiden närmar oss den yttersta marginalen för mänsklighetens överlevnad måste vi nog inte bara dra ner på resande, transporter och andra förhållandevis onödiga energiförbrukare. Med tiden kan marginalerna bli så knappa att den extra motion som dagens kostråd förutsätter (som kompensation för ett felaktigt ätande) måste minska. Detta för att fler skall få tillgång till ett minimum av föda.

Hur många svältande människor skulle kunna mättas om t.ex. fotbollens totala energiförbrukning upphörde? Där räknar jag inte med spelarnas energiförbrukning under träning och match utan framförallt med infrastruktur och åskådartransporter.

Observera att detta inlägg är medvetet vinklat men baserat på fakta, bl.a. ur den nämnda boken. Men allvaret finns där.