Ur Dagens Medicin:

"Långtidsblodsockret bland svenska barn och ungdomar med diabetes ökade förra året. Därmed stärks en negativ trend, enligt en ny rapport.

De nedslående siffrorna är hämtade ur 2009 års rapport från nationella registret för barn- och ungdomsdiabetes, Swediab kids. Från det att registret startade år 2000 minskade snittvärdet för långtidsblodsocker, HbA1c, stadigt varje år fram till 2007, då det var nere på 7,18 procent. Sedan vände trenden och 2009 års siffra landade på 7,24 procent."

HbA1c är ett mått på glykering (försockring) av ett blodprotein. Med högre blodsockernivå får man en ökande andel av slumpmässig pålagring av glukos vilket förstör funktionen. Denna negativa effekt är inte begränsad till blodet utan kan inträffa överallt där glukos förekommer. HbA1c är lätt att mäta och samvarierar någorlunda väl med ett genomsnitt av blodsockret under de senaste 1-6 veckorna, därav den populära benämningen "långtidsblodsocker". Kombinationen av en väl avvägd diabetesbehandling och livsstil sänker blodsockret och därmed HbA1c.

Ulf Samuelsson, registerhållare och överläkare vid barn- och ungdomskliniken på Universitetssjukhuset i Linköping:

"– Det är tråkigt. Vi vet inte varför det ökar, men jobbar på hårt för att vända trenden. Bland annat har vi startat utbildningar och arbetar för att förmedla kunskaper om hur kliniker som ligger bra till har gjort."

Diabetes typ 1, den variant som nästan uteslutande drabbar barn och unga vuxna, beror på brist i produktionen av insulin och måste alltid behandlas med tillförsel av insulin. Den mest påtagliga effekten av en obalanserad behandling märks i en varierande blodsockernivå.

Den akut livsviktiga funktionen hos insulinsystemet är inte blodsockerkontrollen i sig utan att det styr produktionen av hormonet glukagon som styr fettmetabolismen och frisättning av glukos från leverglykogenet.

Betacellerna i bukspottkörtelns Langerhanska öar kan dels mäta blodsockret och dels producera och frisätta insulin vid behov. Som en "bieffekt" kommer insulinet att "knacka på" hos de glukagonproducerande alfacellerna i samma cellkluster och berätta att deras tjänster inte behövs, varvid de minskar sin produktion ett tag.

Om insulin saknas eller finns för lite av så sker en ostyrd frisättning av energi från fett i form av ketoner samt, till en mindre del, glukos. Till detta kommer en betydligt större mängd glukos från leverglykogenet. Detta tillstånd kallas diabetisk ketoacidos som, om det inte åtgärdas, är akut livshotande. Diabetisk ketoacidos kännetecknas av mycket höga ketonhalter i kombination med högt blodsocker. De olika ingående processerna är alla helt naturliga men hos diabetiker typ 1 saknas den fungerande reglermekanismen.

"Rapporten pekar på fler områden där det finns tydliga olikheter i uppföljning och behandling mellan klinikerna. Bland annat gäller det antalet insulindoser som administreras per dag, storleken på doserna och besöksfrekvensen på diabetesmottagningarna."

Hela resonemanget fokuserar på medicinsk behandling, inte ett ord om livsstil inklusive mat och andra viktiga parametrar.

"Andelen patienter som får insulinpump är ytterligare en stor skillnad mellan klinikerna. Men det finns inget samband mellan användningen av insulinpumpar och snittvärdet för långtidsblodsocker på kliniknivå, enligt registret.

– Vilken effekt pumparna har på HbA1c verkar bero på vilken infallsvinkel klinikerna har för hur de använder dem, säger Ulf Samuelsson."

En fördel med insulinpumpar är att de avger förhållandevis snabbverkande insulin där avsikten är att, inom någon kvart, kompensera för ett svängande blodsocker. Denna funktion är en möjlig nackdel när det gäller att styra alfacellernas glukagonproduktion effektivt.

Mänskligt insulin har en halveringstid i kroppen på bara några få minuter, och när det produceras och frisätts på naturligt sätt i bukspottkörteln så påverkar och sänker det omedelbart glukagonmängden, vilket ger god precision i regleringen.

Med en pump blir effekten på blodsockret rätt snabb, men eftersom injiceringen sker i huden, långt från bukspottkörteln, kommer styrningen av alfacellerna på efterkälken och totaleffekten blir betydligt mer oförutsägbar.

För att utnyttja pumpens påtagliga fördelar samtidigt som man söker undvika nackdelarna så kombineras den med ett så kallat "långtidsverkande" insulin som injiceras under huden en gång per dygn. Genom en speciell sammansättning så avges ständigt små mängder insulin vars primära funktion är att dämpa frisättningen av glukagon.

Jag funderar över "…det finns inget samband mellan användningen av insulinpumpar och snittvärdet för långtidsblodsocker på kliniknivå…" (Min fetstil) Hur är det sett över hela den rapporterade gruppen diabetiker? 

Kan en "generös slapphet" i kostråd till unga diabetiker för att de skall kunna "leva som alla andra" bidra till ökningen av HbA1c?

Beskrivningen ovan är inte komplett utan koncentrerad till några viktiga ömsesidiga beroenden.