Carbon Fields - Graham HarveyDagens storskaliga odling av säd i monokulturer är inte långsiktigt hållbar. Sädesslagen är ursprungligen annuella (ettåriga) gräs som utnyttjade platser där det uppstått en störning i växttäcket, de satsade på att producera stora energirika frön på sin tillfälliga växtplats. I människans tjänst drar de nytta av att odlaren bereder marken, skördar och sår. På en naturlig gräsvall växer perenner (fleråriga) som lagrar energi i ett stort rotsystem så att de kan överleva år från år. Tack vare det nyligen upptäckta ämnet glomalin, som bildas av jordens mykorrhiza-svampar, kan vallen lagra upp till ett ton koldioxid i jorden varje år.Om man år efter år skördar frön från anueller utarmas jordens kolförråd. Marken avger kol i form av koldioxid och andra växthusgaser.. Omkring hälften av säden används till djurfoder.i storskalig produktion av animalier. Det ger stora förluster av växtnäring och omfattande utsläpp av koldioxid och metan till atmosfären. Man har beräknat att jordbruket i dag svarar för 18% av ökningen av atmosfärens växthusgaser. Samtidigt utarmas jordens naturliga ekosystem så att den förvandlas till ett nära nog sterilt substrat som måste tillföras växtnäring i form av oljeproducerad konstgödsel.Många civilisationer har under tidernas lopp gått under på grund av utarmning och förlust av matjorden. Två tredjedelar av den bördiga präriejorden i USA blåste ut i havet under några torrår i mitten av 1930-tlet och där är nu massproduktionen av majs och soya helt beroende av stora tillsatser av konstgödsel och bekämpningsmedel. Det finns inte många naturliga matjordar kvar på jorden. Den svarta jorden i Ryssland är ganska unik och den håller nu på att exploateras av ett svenskt företag. Kina, Sydkorea, Japan och Förenade arabemiraten och Saudarabien köper nu upp de sista brukbara jordarna runt om i världen.Förlusten av naturlig matjord är kanske det största hotet mot mänsklig civilisation i dag. Ett livskraftigt jordbruk skulle nog kunna anpassa sig till eventuella klimatförändringar.Om man återgår till en mer småskalig kretsloppsanpassad livsmedelsproduktion går det att återskapa åkerjorden. Då måste man utgå från gräsvallar där perenna växters förmåga att lagra kol i marken utnyttjas. Studier har visat att ett sådant jordbruk kan producera mer energi och näring per ha än dagens ensidiga och storskaliga sädesproduktion.Det finns stora arealer på jorden som inte är lämpliga för sädesodling och de skulle i stor utsträckning kunna användas som betesmarker. På åkermark skulle man kunna återgå till växelbruk, djurhållning och träda. Det finns stora möjlighter att öka produktionen av livsmedel och samtidigt höja deras näringsmässiga kvalitet. Ett sådant jordbruk är en kolsänka och ger låga utsläpp av metan. Men det kräver en betydande insats av manuellt arbete och mänsklig kunskap.
Referat av Lars Wilsson, författare till Välfärdens Ohälsa, Naturlig mat och Om människan
Grass Roots Food, ytterligare en anmälan
Just nu läser jag på nytt Lierre Keiths nyutkomna bok Vegomyten från Optimal förlag. Den behandlar samma problem ur en tidigare vegans perspektiv. När chocken inför bokens histioriska bilder, nutidsbeskrivning och framtidsperspektiv har lagt sig skall jag försöka referera ur den.
Böcker för alla som vill äta. Oavsett hur.
Postat i: Allmänt Permalink Kommentarer [10]
Tack för att du tar upp den här frågan, vår framtid hänger på att vi förstår det här och gör något åt det - utan tvekan. Lierre Keiths bok är en riktig ögonöppnare för alla, inte bara för veganer och vegetarianer. Medan vi väntar på din recension kan jag hänvisa till några andra recensioner från andra bloggare.
Skrivet av paleofriend den 07 mars, 2010 kl. 20:32 #
Ojsan, är Lierre Keiths bok översatt till svenska? Det tänkte jag inte ens på att kolla innan jag köpte den. Synd, inte för egen del, utan för chansen att få andra att läsa den efter mig...
Skrivet av Amiechan den 08 mars, 2010 kl. 08:04 #
Skrämmande kunskapsunderskott. Anledningen till att vi odlar ettåriga grödor är just att de producerar stor mängd frö (10 ton och mer per hektar). Perenna växter producerar betydligt mindre mängd frö, ex fleråriga gräsarter, några hundra kg till cirka ett ton per hektar. Det skulle alltså gå åt minst tio gånger så stor areal för att producera samma mängd livsmedel. Det finns en teoretisk möjlighet att bryta detta förhållande, men det kräver bl a användande av GM-teknik.
Skrivet av Didrik Humbug den 08 mars, 2010 kl. 08:52 #
Didrik Humbug, vad ska du med alla frön till?
Skrivet av 85.229.202.3 den 08 mars, 2010 kl. 11:13 #
Idag kom mitt ex av Vegomyten. Den verkar mycket lovande. Härligt att den tar upp hållbarhet, klimat och energi samtidigt som den belyser evolution, artriktig föda och hälsa. Det känns som att den här boken är en mycket bra fortsättning/fördjupning till Lars Wilsons böcker. Precis som du är inne på.
Jag gillar speciellt bokens delar som så tydligt belyser varför och hur vi måste leva för att vända förstörelsen av vår planet. Och det faktum att vi till stor del kan åstadkomma detta genom att äta artriktigt. Alltså tvärt mot den politiskt korrekta uppfattningen.
Utan att ha läst boken på riktigt så känns det som att det här är en bok som alla borde läsa. Framför allt våra politiker och tjänstemän inom kommun, landsting och stat.
Skrivet av JOW den 08 mars, 2010 kl. 14:09 #
De här småbrukarteorierna kräver nog en kraftig reducering av mängden människor i folkrika länder. Fast det vill man inte säga högt.
Skrivet av Q den 10 mars, 2010 kl. 10:13 #
Q: Min spaning är att när människan inte längre klarade att själv "hämta hem" sin föda med muskelkraft så inleddes utförsbacken.
Det var för många år och miljarder människor sedan. Men den skedde naturligtvis inte samtidigt överallt. Gränsen har eventuellt ännu inte passerats på enstaka, ytterst begränsade, platser.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 10 mars, 2010 kl. 10:48 #
Lierre Keiths för ju ett resonemang i sin bok kring hur många människor vår planet kan försörja på ett hållbart sätt. Allt från 8 miljoner upp till 600 miljoner har jag för mig att hon nämner. Oavsett siffran så är det helt klart att vi inte klarar dagens 6 miljarder och ännu mindre de 9 miljarder som väntas bli människans toppnotering enligt tex Hans Rosling.
Frågan som infinner sig är om vi ska ha så skoj det går under de årtionden som vi har kvar och strunta i våra barns framtid. Eller om det är idé att kämpa för en radikal förändring av hela vår civilisations system. Om det ö.h.t finns en väg tillbaka till ett uthålligt sätt för människan att leva.
Skrivet av JOW den 10 mars, 2010 kl. 11:12 #
Förr eller senare kommer vi nog till en punkt där Kinas enbarnspolitik kommer att bli nödvändig globalt. Egentligen ganska logiskt då vi mer eller mindre har satt oss över naturen. Ska människan överleva som art utan att vi helt förstör moder jord så måste vårat antal nog minskas ganska mycket.
Skrivet av Kärnfrisk den 11 mars, 2010 kl. 12:04 #
Didrik Humbug: De båda böckerna handlar om just detta, nämligen Vad äter din mat?
En gröda som växer snabbt och levererar megamycket innebär att den hämtar resurser ur jorden i motsvarande omfattning. Det tillhör "teorijordbrukarnas" svagheter att inte inse att när marken är utsugen så hjälper inte GMO. Den svälter och kan inte leverera. Vad gör du för att "mata din mat"?
Sorry, Didrik Humbug, utan en ny inställning till verkligheten så överlever vi inte många generationer förrän "vi" stryps till en rännil. Till dess du läst Vegomyten eller andra böcker med samma insikter så finns ett kunskapsunderskott djupt och brett som ett krondike.
Mänskligheten beter sig för närvarande som jästsvamp i ett vinfat, vi förbrukar de resurser som finns, förökar oss i orimlig takt.
Snart nog dör vi av näringsbrist och i vårt avfall. Ungefär samtidigt som vi når maximalt antal.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 26 mars, 2010 kl. 21:35 #