Fram till dess insulinet upptäcktes och började användas 1923 så fanns inga andra verksamma behandlingsmetoder än kost och motion. Det innebar att man var tvungna att förfina dessa erfarenhetsmässigt vunna kunskaper efter bästa förmåga. Efter 1923 förändrades förutsättningarna drastiskt och de "beprövade erfarenheterna" ersattes snart med "vetenskap" i form av insulin. 

Med tiden tog insulinet över närapå helt och de tidigare kostråden föll ur mode, dels för att man kunde förespegla patienterna att de kunde äta närapå som friska, dels medicinproducenternas massiva information via kanaler som t.ex. Diabetesförbundet.

Detta innebär att i princip all kunskap om kost som signifikant terapiform hade reducerats till närapå intet redan årtionden före 1980, det år som SBU anger som det första att studera i sitt sökande efter kunskap.

I min värld är det därför självklart att nyare studier görs med felaktiga förutsättningar, nämligen att diabetiker skall kunna äta närapå allt och medicinera konsekvenserna så gott det går.

"Med tanke på det vetenskapliga underlaget för kostråd vid diabetes är så bräckligt, finns det skäl att vara försiktig med tolkningarna när det gäller val av kostregim vid diabetes. Det pågår nu ett stort antal studier som förmodligen håller högre kvalitet än många av de studier som ingår i denna rapport."

"Resultaten från ett fåtal välgjorda studier skulle mycket väl kunna förändra våra slutsatser. Därför måste det finnas en beredskap att ompröva slutsatserna i denna rapport."

Detta är nyckelmeningar i rapporten och jag förväntar mig studier som kommer att ge resultat som tillfredsställer både SBU:s krav och våra intressen. Min tolkning är att SBU-gruppen förutser och förväntar att så kommer att ske och vill därför inte måla in sig i skamvrån tillsammans med SvartePetter (de nuvarande kostråden). Å andra sidan vill man inte heller smiska sina kollegor offentligt.