Låt mig genast förtydliga att jag inte tror på paradoxer i kostsammanhang. Den "Franska paradoxen", att fransmän både äter (åt) mer fett och är (var) friskare, är en paradox bara för de som förutsätter lågfett- och lågkalorikost.

Så dyker det upp ett abstract: "Glycemic index, cholecystokinin, satiety and disinhibition: is there an unappreciated paradox for overweight women?" av  Burton-Freeman och Keim, vid Department of Nutrition, University of California, Davis, CA, USA.

The clinical utility of a low glycemic index (LGI) diet for appetite and food intake control is controversial. Complicating the issue are psychological and behavioral influences related to eating.

Användbarheten av kost med lågt GI för att kontrollera aptit och matintag är kontroversiellt. Något som komplicerar bilden är psykologiska och invanda beteenden som rör ätandet. Jojo, redan här lägger man in brasklappen: psykologi och vanor.

The aim of this study was to investigate the satiety and glycemic response to high GI (HGI) and LGI meals in overweight restrained (R, n=12) and unrestrained (UR, n=10) women.

Man studerade inverkan av låg- och hög-GI-kost på 22 överviktiga kvinnor varav 12 åt  "restrained" och 10 "unrestrained". Detta tolkar jag som begränsad resp. ej begränsad tillgång till mat. Sammansättningen av maten var matchad så när som kolhydratkällorna: Raffinerad spannmål (vitt mjöl?) och fullkorn.

Och här kommer det som åtminstone GI-anhängarna troligtvis inte gillar: Hög-GI gav högre mättnad och bättre hungerdämpning! Men i relation till vad? Var man verkligt ohungriga som du och jag menar, eller bara jämfört med den andra gruppen?

A LGI diet may not be suitable for optimal satiety and appetite control in overweight women. The relationship between cognitive influences of eating and biobehavioral outcomes requires further investigation.

Utfallet av försöket stämmer inte med förväntningarna och därför drar man slutsatsen att det "kognitiva inflytandet" av ätandet kräver ytterligare studier. Man antyder att överviktiga kvinnor inte styr sitt ätande.

När det uppkommer en sådan situation bör det vara naturligt att tänka över om förutsättningarna och förväntningarna alls hör ihop. Det kan inte vara rimligt att gruppen överviktiga kvinnor på något särskilt sätt fungerar annorlunda än andra.

Om mätresultaten är korrekta måste det betyda att förväntningarna, och därmed teorin där bakom, är fel.

Men jag har inte tillgång till hela studien och skulle kanske justera mina åsikter om så vore. Det är tyvärr mycket vanligt att abstract dåligt avspeglar hela texten som ibland inte matchar data.

Ibland gör man spik av en soppa för att slå fast något