Högt blodsocker skadar proteiner
Postat i: Diabetes Permalink Kommentarer [2]
8 februari
kl. 17:50
Proteiner är mycket avancerade konstruktioner som främst byggs av aminosyror. Man har dragit en slags "administrativ gräns" vid 50 aminosyror, de som är mindre kallas peptider eller peptidkedjor. Det minsta är insulin och de allra största innehåller upp till 27000 aminosyror.
Våra muskler, hormoner, enzymer och kroppsstrukturer består av proteiner och det är viktigt att de blir rätt uppbyggda. Vårt DNA innehåller information om hur ett protein är sammansatt och beroende på storlek och komplexitet tar det från några mikrosekunder upp till storleksordningen någon sekund att bygga samman samt vika ihop aminosyrorna till den slutliga formen.
Detta är processer som ständigt pågår och en förutsättning för att vi skall få ett långt och friskt liv. Proteiner som inte byggs korrekt och därför inte passar ihop ger en ökad risk för felfunktion, eventuellt sjukdom och förtida död.
Idag översköljs vi av information om ärftliga sjukdomar eller att DNA skadas av miljöfaktorer som strålning och kemikalier. Något som däremot hamnar i skymundan är att även om DNA fungerar precis som det ska så kan uppbyggnaden av proteinet samt dess slutliga funktion störas av diverse miljöfaktorer, en av de tydligaste, lättaste att mäta och observera gäller ett protein i de röda blodkropparna, A1c.
Röda blodkroppar har en livslängd av cirka 120 dagar innan de är uttjänta, återgår för destruktion och ersätts med nya från benmärgen. Under hela sin tid i blodet omges de med blodsocker, glukos. Ett par av glukosens egenskaper är att vara hygroskopiskt, vattensugande, och "klibbigt". Det senare blir ett påtagligt problem för personer med diabetes där blodsockret kan vara långt över normala nivåer. Eftersom glukos i vattenlösning (=blodet) gärna klibbar fast vid proteiner så kommer det att ske i förhållande till koncentrationen.
Det finns två typer av "sammanklibbning", dels den som styrs av enzymer och där glukosen hamnar på en alldeles bestämd plats, detta kallas glykosylering. Då det är enzymer som gör arbetet kan vi utgå från att merparten av detta ingår i kroppens normala funktion.
Hos en "frisk" människa utan påtagliga störningar i glukosanvändningen och med normal insulinproduktion kommer i genomsnitt 4.5-4.7 % av blodkropparna i varje givet ögonblick att bära på "parasitiskt" glukos. Detta är ett normalläge som vi får leva med och inte gärna kan göra så mycket åt utan mediciner.
Vid högre koncentrationen av blodsocker kommer sannolikheten att glukos och blodproteinet klibbar samman att öka. Man mäter detta som glykerat hemoglobin, HbA1c, som felaktigt kallas "långtidsblodsocker".
Den slumpmässiga glykeringen är med största sannolikhet skadlig då ett högt HbA1c är fast förknippat med diabetesens följdsjukdomar. Blodprotein med dessa påhäng fungerar inte som de ska, de kan klibba samman med sig själva eller vilka andra proteiner som helst. Vad som nästan aldrig framgår är att denna glykering kan drabba alla proteiner som finns där blodsockret är förhöjt.
För att blodet skall kunna fördela näringsämnen, syre och annat samt transportera bort förbränningsrodukter som t.ex. koldioxid så har vi ett mycket omfattande nätverk av blodkärl. Den totala blodvolymen är i storleksordningen 5 liter, med 2-3 liter fördelade på hjärtat och tämligen grova blodkärl, kanske i storleksordningen >0.1 mm. Men den alldeles överskuggande delen har dimensioner som ligger i samma storleksordning som de röda blodkropparna och i de allra minsta är det närmast "klaustrofobiskt" trångt. Lägger man alla människans blodkärl till varandra så räcker de 2.5 gånger runt jorden, 100 000 km! (Wikipedia)
En stor del av kroppens celler har därför direktkontakt med blod och om glukoshalten är förhöjd ökar risken för slumpmässig glykering och därmed felfungerande proteiner i största allmänhet, alltså inte bara det nyss nämnda blodproteinet.
De röda blodkropparna har kort livslängd, 120 dagar, och ersätts därför kontinuerligt med nya. Detta är ett av de mer snabbomsatta proteinerna i kroppen och skador som vi får i andra delar med långsammare proteinomsättning blir mycket mer varaktiga.
Det jag beskriver ovan är välkänt och accepterat och de produkter som bildas kallas AGE, Advanced Glycosylation End Products.
"Formation of AGEs is a normal physiological process, which is accelerated under the hyperglycaemic condition in diabetes. Under normal conditions, AGEs build up slowly and accumulate as one ages. Numerous studies have indicated that AGEs contribute to the pathological events leading to diabetic complications, such as age-related diseases, including nephropathy, retinopathy, vasculopathy and neuropathy."
Orden i fetstil innebär sjukdomar och skador i njurar, ögon, kärl samt nerver.
Under många år har en ledstjärna för diabetesbehandling varit "aggressiv blodsockerkontroll". Detta innebär vanligen att man med mediciner. inklusive insulin, försöker driva ner blodsockret, helst till "friska värden". På senare tid har studier visat på allvarliga negativa konsekvenser och de tidigare ambitionerna har tonats ner kraftigt.
Insulinbehandling kan leda till mycket låga blodsockernivåer, hypoglykemi, som är farliga och i extrema fall kan vara livshotande. Samtidigt kan de påverka HbA1c så att värdena ger "falskt friska" värden. Inverkan av höga blodsockervärden på andra, mer långsamomsatta vävnader, kvarstår som tidigare. Till dessa hör bland annat njurar, ögon, kärl samt nerver.
Detta gäller skador beroende på glykosens proteinförstörande inverkan men det finns andra som är mer kopplade till dess fysiska effekter på vävnaderna. Jag återkommer till dessa i ett senare inlägg.
Ett effektivt sätt att hålla sitt blodsocker under kontroll är att äta mat som innebär mycket begränsat kolhydratinnehåll, LCHF.
Postat i: Diabetes Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/matfrisk/entry/h%C3%B6gt_blodsocker_skadar_proteiner
Skriv en kommentar:
Tack för intressant inlägg!
Skrivet av Stefan S den 09 februari, 2010 kl. 09:59 #
Man har visserligen gjort en del (misslyckade) försök med att med hjälp av medicinering "normalisera" blodsockervärdena men diabetesbehandlingen i stort har varit starkt inriktad på att i stället normalisera blodfetterna. (Ät inte fett, ät kolhydrater istället. Alla diabetiker bör äta statiner.)
Skrivet av Bert den 14 februari, 2010 kl. 11:03 #