Heja, Norge, friskt humör, det är det som renen gör! Heja, heja, heja....

Norge, vårt grannland i väster, har sin beskärda del av stofiler i politiken. I tider då "klimatsmart" och liknande är politiskt überkorrekta ord så dyker ett och annat stolleförslag upp även där.

Klimamelding
Men noe har i hvert fall regjeringen gjort. I landbrukets klimamelding, som ble lagt fram denne uka, kommer det fram flere nye tiltak for å gjøre det norske landbruket mer miljøvennlig og tilpasset moderne krav.

Et av tiltakene som foreslås, er å kutte antall tamrein med 30.000 dyr. Det skal redusere fisinga fra dyra, som inneholder klimafarlig metangass, melder finnmarksavisa Sagat.

I klimameldingen står det at et slikt kutt vil medføre en reduksjon i utslippene på 0,01 prosent.

Men, antag att vi i Sverige skulle ta oss samman och påverka ännu mera. Låt oss tänka positivt istället och försöka se renen som en förnyelsebar resurs och en riktig metansänka.

• Metan bildas hos alla idisslande djur, men ingår i ett naturligt kretslopp som "återanvänder" metanen med en cykeltid på något eller några årtionden. Ironiskt nog sker det oavsett om renen äter födan eller om den ligger kvar på marken och förfars när vintern kommer.

• Metan bildas således även där vegetation förmultnar och förnyas. I princip är all förmultning av ondo och öppen kompostering av vegetabiliskt avfall kan komma att bli licenspliktigt.Metan är brännbart. Det är en av råvarorna till de fossila lagren av olja och gas som vi (läs gärna "dom") drar upp ur jordskorpan och gör pengar av. Ett tag till.
  

• Mycket av svårutnyttjad vegetation är utspridd i trakter där framkomligheten av olika skäl är begränsad. I fjälltrakter, på den ryska tundran, merparten av Kina som inte täcks av öken etc.

• Antag att vi kunde uppfinna ett sätt att samla in denna vegetation och koncentrera metangasproduktionen till mindre, gärna mobila, enheter.

• Nästan all produktion ger upphov till biprodukter som även de kan användas om man tänker till. Grisars trynen, knorrar och öron t.ex. används som hundgodis.

Antag att man producerar en storleksanpassad "koballong":

Den samlar upp pruttarna och kan tömmas vid särskilda stationer. Renar är inte kända för att låta sig domesticeras lika lätt som kor, men genom att utnyttja deras basala behov har vi ett styrmedel. Renar har, som alla andra, ett behov av salt. Detta känner framför allt norrlandsbilister till då renar gärna uppehåller sig vid vägarna för att slicka i sig vägsalt.

Lämpligt placerade saltstenar skulle på så sätt kunna locka till sig renarna för tömning av metan samt annat resursutnyttjande. För att förstärka effekten måste vi naturligtvis upphöra med vägsaltning. För riktiga glesbygdsbilister, t.ex. de som bor i byn Avliden, kan det vara idé att placera saltstenen direkt invid tanklocket på den egna bilen. Då kan metanen tankas över direkt, ungefär som vid lufttankning av militära flygplan. Under tankningsprocessen måste naturligtvis renen tjudras till fordonet och hastigheten anpassas till renens.

En stor del av de s.k. växthusgaserna kommer från transportsektorn. Den ovan skissade idén har fördelen att kombinera såväl insamling, processning, uppsamling och transport till en enda autonom enhet som är klimatpositiv. Vissa av handjuren låter sig dessutom tämjas till att nödtorftigt fungera för externa transporter, typ klövjning och körning med ackja, ett släpfordon avsett för vinterbruk. Så länge vi har snö, vill säga.

Till framför allt tyska turister kan man sälja ett helt "partykit" med ren "på rot" komplett med grillgas. Renen räknas traditionellt inte som ett jaktbyte här i Skandinavien, men med en förändrad attityd och rejäl förstoring i kikarsiktena kan de av oerfarna jägare uppfattas som älgar, i vart fall av de som annars skjuter kor. Dock bör de som avsätts för jaktändamål förses med pansrade metanballonger då annars klimateffekten skulle kunna äventyras om träffarna hamnar lite högt.

Så till biprodukterna:
Av klövarna kan man göra gelatin, lim och proteintillskott till styrketränare. Renhornen kan säljas till kontinentala turister och i nermalt skick till asiater. Köttet kan, i den mån det inte är självlysande av cesium, användas som tillskott i s.k. "renskav".

Vid slutavvecklingen av den enskilda renen har den inte längre behov av vare sig hud eller päls. Dessa har i gångna tider varit uppskattade delar och använts till klädesändamål samt i samiska silverarbeten.

Naturligtvis finns komplikationer att ta hänsyn till. Det är välkänt att varg av och till river renar i avsikt att äta. Till dess man finner ett verksamt sätt att skydda metanballongen får vi nog räkna med att utrota vargstammen. Detta för att förhindra koncentrerade metanutsläpp då det känns orealistiskt att pansra (se ovan om jaktbara renar) alla ballonger. Om och när metanballongerna utvecklats att stå emot vargklor och -tänder, så kan det bli fråga om att introducera dem i den svenska faunan igen.

Även andra djur producerar metan även om de av någon anledning hamnat utanför debatten. Hästar är ett sådant exempel. Det kan initialt uppfattas lite löjligt med en gasballong på en ridhäst, men med tiden kommer nog dess förmåga att skydda ryttaren vid fall att uppskattas. Vid tävlingar kan åtminstone jag tänka mig dispenser att genomföra tävlingsmomentet utan ballong. Sker tävlingarna i slutna utrymmen som t.ex. Scandinavium, blir det inget problem. Då kan man dessutom utnyttja även åskådarnas gasproduktion i en central uppsamlingsanläggning kopplad till ventilationssystemet.

När vi behärskar "klimatförsämringen" kan dispensen utsträckas att gälla hela tävlingsdagen.

Ett speciellt fall av nationell betydelse: Om prins Carl Filip lovar att avstå från sitt biltävlande så kan Vaktparaden få generell dispens från metanballongerna. Åtminstone då och då.

Postat i: Kors i taket!  Permalink   Kommentarer [4]