"Det ständigt hoppande blodsockret stör givetvis mitt liv väldigt mycket och jag får planera och trixa mer än de flesta för att få ihop min vardag. Ibland önskar jag att diabetesen kunde ta semester från mig. Jag kan ju aldrig koppla bort sjukdomen helt och det kan vara otroligt påfrestande.
Jag hör fördomar om diabetes nästan varje dag. Det vanligaste är sådant som att jag åt för mycket godis när jag var liten eller att sjukdomen kommer att växa bort med tiden. Folk lägger sig ofta i om jag äter något sött och fäller kommentarer som: ’Den där får du väl inte äta?’ Det gör mig ledsen, jag lägger mig ju inte i hur någon annan äter eller lever sitt liv. Men det betyder helt enkelt att okunskapen är otroligt stor i samhället. Folk menar ju aldrig något illa, det är bara ren och skär okunnighet."
Källa: Aftonbladet
Jo, jag kan nog hålla med om att okunskapen är stor i samhället. Men det som kallas "kunskap" är ofta inte värd namnet det heller.
En vanlig beskrivning av insulinets funktion är att det reglerar blodsockret i kroppen, att det "öppnar" muskelceller för glukos och släpper in varvid blodsockret sjunker. Om det vore så enkelt så borde det gå att hålla i god ordning så att det inte "hoppar". Antag att vi istället följer det naturliga insulinet hos en "frisk" person och ser vad som händer.
Redan när man känner söt smak i munnen eller strax efter börjar de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln att reagera lite lätt och när de första kolhydraterna höjer blodsockret så startar insulinutsöndringen. Men halveringstiden hos naturligt insulin är mycket kort, ungefär tre minuter. Dessutom kommer levern att absorbera mer än hälften så snart blodet passerar första gången.
Och vad beror det på? Jo, en av insulinets viktigaste uppgifter är att signalera till levern, ett organ som väger runt 1.5 kg, att sluta sin normala glukosfrisättning! Mindre än hälften av insulinet fortsätter sedan genom kroppen och gör det de vanliga beskrivningarna säger, "öppnar" muskel- och fettceller att ta in glukos. Men fundera gärna på hur många kilo de väger! Mycket insulin per sådan cell blir det inte. När blodsockret regleras/sjunker efter att insulinet utsöndras så beror det därför till större delen på att det "ber" levern att inte längre frisätta energi via fettsyror samt glukos från sitt glykogenlager.
Så länge vi talar om en "frisk" (ickediabetiker) så sker denna reglering med god precision och dessutom finns kompensationsåtgärder om det inte räcker till. Men hos en insulinbehandlad diabetiker är det betydligt känsligare. Där gäller det att balansera insulinet, dels mot den mängd och typ av kolhydrater man äter ("snabba eller långsamma") samt mot leverns egenskaper. Dessutom måste man räkna in stresshormoner som adrenalin och kortisol som kan frisätta glukos ur levern helt oberoende av insulin och blodsocker.
Summan av kardemumman blir lätt "hoppande blodsocker", lite som att styra en bil med gummisnören mellan ratt och händer. I teorin borde det gå, men i praktiken?
"Kvällen före min 18-årsdag var jag ute och festade på krogen för första gången. Jag och mina kompisar hade planerat för det länge, vi var på ett ställe i stan där vi dansade och drack vin. Jag hade så himla roligt! När jag kom hem var jag både lite berusad och väldigt, väldigt trött – så jag gick och la mig utan att äta. Trots att jag vet att jag inte ska. Jag har diabetes, och det är jätteviktigt att jag äter regelbundet för att hålla blodsockret på en jämn nivå. Inte minst när jag har druckit alkohol."
Läs resten också för att förstå allvaret i det som hände.
Detta är ett mycket tydligt exempel på varför leverns funktion är så oerhört viktig i balanseringen av blodsockret. När en diabetiker, främst de insulinberoende, dricker alkohol så reagerar den genom att ägna hela sin arbetskapacitet till att eliminera giftet, etanol, ur blodet. Då finns ingen kapacitet kvar att hålla blodsockret uppe. Om man då inte lyckats förbereda sig och balansera sitt kolhydratätande med stor precision så är det lätt att det leder till insulinkoma, ett farligt lågt blodsocker.
Alla de processer som ingår i insulin - glukagon - adrenalin - kortisol - tillväxthormonsystemet är alldeles för komplext att försöka beskriva i ett blogginlägg, men en kort sammanfattning är att det blir bra mycket färre parametrar att behärska om man, som diabetiker av vilken typ det vara må, minskar sitt kolhydratintag och därmed sitt insulinbehov.
Det är för mycket kolhydrater i maten som ger de höga värdena och det (över)kompenserande insulinet som ger de låga och farliga glukosnivåerna.
Flickan i artikeln gör som hon blivit lärd och får de effekter man kan vänta sig.
Postat i: Diabetes Permalink Kommentarer [4]
En annan lärdom är väl att diabetiker bör avstå från alkohol?
Skrivet av Annika D den 14 augusti, 2010 kl. 10:55 #
Är du kreationist eller tror du på evolutionen? Den frågan ställer jag ibland till skribenter inom kostområdet, även till läkare och andra "kunskapare". Anledningen är att jag noterar att man i sin pedagogik använder en föreställningsram som förutsätter mening, mål och vilja.
Exempel från senaste inläggen:
"de verktyg kroppen använder"
"Glukos har större värde för kroppen som därför lägger energi"
"insulinets viktigaste uppgifter"
"det "ber" levern"
Jag har en vilja men jag har svårt att pådyvla ens min egen kropp min vilja och mina mål. Den bryr sig vanligtvis inte. Nu består ju inte min kropp enbart av mig utan hyser miljontals organismer som i viss mån har ett eget liv och en egen vilja och ofta har lite svårt att samarbeta.
Jag har inte ägnat mig åt att fundera så värst mycket åt att särskilja vilka autonoma system jag kan påverka men jag har konstaterat att mitt inflytande, liksom läkarnas, vanligtvis är begränsat till vad jag äter, vad jag gör, hur jag reagerar på det som är ont och det som är skönt.
Min kropp har sådana reaktioner som fungerat bra överlevnadsmässigt och andra som inte haft så stor betydelse för överlevnad och ytterligare andra som är kritiska. Ser det som en slumpmässig samling utan mening, mål eller vilja.
Jag brukar försöka få bort alla "kroppen vill, därför" i resonemangen. Jag brukar föreslå att man i första hand byter "därför" och "för att" till "eftersom". Meningen "kroppen gör si och så för att..." blir då "eftersom si och så inträffar kommer..."
Varför dra upp sådana här spetsfundigheter. Jo, om man inte utgår från att det finns mening, mål och vilja så kan det vara lättare att tolka vissa underligheter vi drabbas av i livet. Shit happens.
Skrivet av Anders S den 16 augusti, 2010 kl. 02:57 #
Jag förstår hur du menar och har föga att invända mot grundsynen.
Men inkonsekvent nog skriver du "...miljontals organismer som i viss mån har ett eget liv och en egen vilja och ofta har lite svårt att samarbeta."
Har dom, till skillnad från oss, egna viljor? Vad säger att "dom" vill/väljer att samarbeta!
Om man övergår till "eftersom"-logiken så känns det oöverstigligt svårt att beskriva komplicerade och ännu ofullständigt kända (närapå alla) samband, även om utgångsläge och konsekvenser är tillräckligt kända.
Det är klar risk att jag, med min begränsade kunskap, fortsätter att argumentera som tidigare då jag inte klarar att beskriva ett helt händelsemönster oavsett hur väl känd den kan vara för någon annan. Många av dem innehåller i sin utveckling "händelseval" som styrs av sannolikheter kryddade med ett mått extra slump. Redan när det finns ett sådant blir det tillräckligt komplicerat för mig att hantera.
Typ.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 16 augusti, 2010 kl. 06:59 #
Nu är detta sätt att uttrycka sig så vanligt att jag ofta önskar mig en Google översätt funktion från "kreationism" till "evolutionärt" språk. Jag låser mig nämligen när jag läser alla dessa sagoberättelser om vad kroppen och dess organ vill och varför och har svårt att ta till mig det man egentligen menar.
Skrivet av Anders S den 16 augusti, 2010 kl. 09:38 #