Hur kan man gå upp i vikt på "lite mat" och gå ner i vikt trots att man äter klart mer än man behöver? Kaloriräknare och gammeltänkare av olika schatteringar säger att det är omöjligt. Jag hävdar att det är lätt att förklara. Följ med på en tankeresa:

Först några grundkunskaper:

• Den energi som driver oss är adenosintrifosfat, ATP. Den mat vi äter och den energi som vi utvinner ur våra egna energilager blir förr eller senare ATP. Det är alltså vare sig fett, protein eller kolhydrater som driver oss framåt, de är råvaror som måste bearbetas i många steg till dess de blir användbara. Med tanke på deras olikheter är det inte konstigt att det krävs många omvägar för att komma fram till ett och samma slutresultat, den komplicerade ATP-molekylen med kemiska formeln C₁₀H₁₆N₅O₁₃P₃.

• Alla kemiska reaktioner, oavsett hur små var och en är, innebär förluster i form av värme som hjälper oss att hålla 37 graders kroppstemperatur. Det är därför vi svettas vid ansträngning eftersom ämnesomsättningen ökar. När det är tillräckligt varmt omkring oss så svettas vi även utan direkt ansträngning eftersom kroppen då måste kyla ner sig för att inte överhettas, även detta resulterar i energiförluster. Påminner om luftkonditionering, ger kyla men drar energi.
  

• Kroppen strävar efter homeostas, ett jämviktsläge, trots mycket varierande yttre förutsättningar. Vi kan bo i trakter som är täckta med snö och is större delen av året, i och nära öknar med knappa vattentillgångar och i heta djungler. En stor del av förutsättningarna att anpassa sig till så extrema skillnader ligger i människans mentala kapacitet, hennes förmåga att komplettera med kläder och att hitta vatten och föda trots att den dold eller svårtillgänglig.

Homeostas bygger på att mängder av system i kroppen samverkar till ett resultat som ökar människans förutsättningar att förbli vid liv, sätta livsduglig avkomma till världen och ta omsorg om den minst till dess den nödvändiga livscykeln är fullbordad.

Hormonet insulin är ett av de allra kraftfullaste verktygen inom homeostasen. Det avges till blodet av betaceller i bukspottkörteln, bland annat som reaktion på ett förhöjt blodsocker. Insulin anses anabolt, uppbyggande, bland annat eftersom det lotsar in glukos i muskel- och fettceller. Detta är livsavgörande eftersom redan ett par gram extra glukos i blodomloppet på sikt ger hälsoskador, varav en del kan vara dödliga.

Insulin har ytterligare effekter, en av dem är att blockera produktion av hormonet glukagon, även det från bukspottkörteln. Glukagon används för att utvinna energi ur fettväv. Eftersom insulin dominerat totalt över glukagon kommer det därför att i praktiken spärra användningen av energi från fettlager samtidigt som lagring kan pågå.

Bland de som öppet erkänner insulinets anabola, lagrande, effekter finns det mer eller mindre uttalade förbehållet att det bara sker vid "positiv energibalans". Det håller jag oförbehållsamt med om, men det gäller att löpa tankebanan ut för att inte hamna fel.

1) Kroppen anpassar sig lätt till energibegränsande förutsättningar. Äter vi rejält för lite så kommer vi förr eller senare att gå ner i vikt, men långt ifrån så mycket som energiunderskottet antyder. Det beror på homeostasens mekanismer, kroppen skyddar viktiga funktioner på bekostnad av andra, mindre viktiga.

• Den som svältbantar genom kalorireduktion under svala/kalla årstider vet att man lätt känner sig frusen. Ett energiunderskott* leder vanligen till att man känner sig kraftlös, man rör sig mindre, ämnesomsättningen och värmeproduktionen minskar. För att spara värmen till viktigare ändamål minskar blodcirkulationen i huden och de värmekänsliga nervcellerna rapporterar att "nu är det kallt". Går det för långt börjar vi huttra av kylan, en slags "meningslös verksamhet" som dels ökar värmeproduktionen och dels stimulerar hudens blodcirkulation.

• Det finns många mekanismer där kroppen drar ner på mindre viktiga verksamheter för att underhålla de livsnödvändiga. Resultatet blir ibland att stimulera oss att skaffa resurser som skall ta oss ur knipan. Hunger är en sådan evolutionärt välmotiverad signal. Jaga eller leta fram något att äta så slipper du hunger, kraftlöshet och kyla. Dagens jaktmarker, matbutikerna, innehåller tyvärr till största delen sådant vi inte mår optimalt av.

2) Antag att vi har en rimlig homeostas att börja med. Om vi nu äter en föda som inte stimulerar insulin mer än nödvändigt så finns mindre anledning att behålla ett eventuellt energiöverskott för framtiden. Vi har tillräckligt med energi för att göra det vi behöver, kroppen bibehåller sin blodcirkulation till huden, vi känner oss varma och tillfreds. Kort sagt, vi blir lite slösaktiga.   

3) Ett dagligt energiöverskott om 40 kcal** som lagras till kroppens fettväv (OBS, det fetmarkerade är avgörande!) ger en årlig viktökning på nära 2 kilo.

4) Ett dagligt energiunderskott om 40 kcal som tas ur fettväv (OBS, det fetmarkerade är fortfarande avgörande!) ger en årlig viktminskning på nära 2 kilo.

Men eftersom kroppens anpassning genom att minska på mindre viktig användning av energi när det råder brist (se punkt 1) och förmåga att slösa bort energi när det finns överskott (se punkt 2) så finns en stor spännvidd där kroppen reglerar sig själv. I praktiken krävs ett rejält energiunderskott för att ta bort 40 kcal/dag. På samma sätt krävs ett rejält energiöverskott för att lagra 40 kcal/dag.

Det finns ytterligare aktörer att ta med i beräkningen, hormoner, speciellt insulinet!

Om det finns ett par gram extra glukos i blodet med motsvarande insulin i omlopp samtidigt så kan en del av detta lagras till fettväväven även om man äter väldigt lite sett över dygnet!

Kroppen kan inte känna till dina planer för hela dygnet även om du själv tror dig veta vad du tänker göra. Äter du några gram kolhydrater som på kort sikt ger lite extra blodsocker så startar insulinfrisättningen direkt och eventuell fettanvändning går i stå eftersom glukagonet tar slut och inte nyproduceras då insulinet blockerar. Totalt sett så kan detta innebära detta en viss nettofettlagring.

Det går fort att starta insulinfrisättning, men betydligt längre att återfå glukagonets fettförbrännande funktioner. Av det skälet är småskvättar mat i form av mellanmål direkt kontraproduktivt, i vart fall om de innehåller insulinkrävande kolhydrater som bröd och frukt, två vanliga förslag.

Vi människor ser gärna på en hel måltid, ett helt dygn eller ännu längre tid. Kroppen, däremot, justerar sin homeostas i varje givet ögonblick. Går du på en restaurang där man ställer fram ett brödfat att äta från till dess maten serveras så kan du vara rökt från start. Äter du då onödigt stora mängder av detta stärkelserika (byggt av glukos) bröd så stiger blodsockret, insulin frisätts, glukagon hämmas och fettanvändningen går i stå. Du går in i "lagra- och sparamode" mycket lättare än du tror.

Det finns ingen enkel koppling mellan att lite lite mindre och viktnedgång. Även den som äter långt mindre än normala behov kan bibehålla eller öka i vikt om man väljer en insulinstimulerande kost! Det som händer är att man känner ständigt obehag av t.ex. frusenhet, energibrist och hunger. Samtidigt kan andelen fettväv i kroppen öka vilket även det minskar energiförbrukningen då administration av fettväv är "billigt".

En bieffekt av fettväv är att den isolerar mot värmeförluster vilket tillåter homeostasen att sänka ämnesomsättningen ytterligare utan att kroppstemperaturen sjunker så lågt att den blir farlig.

Summan är att kroppen själv reglerar sin homeostas, jämvikt, trots stora variationer i förutsättningarna, men att insulinstimulerande mat mycket lätt kan ställa allt på ända.

Är ni med på hur jag menar, eller har jag uttryckt mig otydligt?

Alla människor är olika i den bemärkelsen att vi reagerar mer eller mindre på diverse stimuli. Varje sådan skillnad kan vara liten, men när hundra- eller tusentals sådana signaler och responser läggs tillsammans så uppstår individuella skillnader. Men vi lyder fortfarande under samma huvudsakliga biologiska förutsättningar.

*) Skilj på att äta mindre än man faktiskt använder och energibrist! Har vi en aktiv och dynamiskt fungerande fettanvändning som tappar ur befintliga förråd så lider man ingen energibrist trots ett underskott från maten. Man blir inte lika hungrig som med kostmodeller som försöker balansera mat mot omedelbar förbrukning.

**) 1 kilowattimme motsvarar cirka 860kcal, 40kcal motsvarar då cirka 47Wh, ungefär vad två vanliga ficklampor förbrukar på ett dygn eller en 100W bildskärm på en halvtimme.