Vid NUS, Norrlands Universitetssjukhus här i Umeå, håller man för närvarande på att rekrytera till en studie om blodsockernivåer och dess inverkan på hjärnfunktionen.

Det är välbekant att man vid lågt eller hastigt sjunkande blodsocker upplever sig avslagen och förvirrad. Flera anledningar finnas, men en av dem kan vara att blodsockret passerar in i hjärnan via det icke insulinberoende transportproteinet GLUT1. Regleringen av inpassagen sker helt enkelt så att antalet aktiva GLUT1 är omvänt beroende av blodsockerhalten.

Det innebär att när blodsockret stiger så sjunker antalet GLUT1 och omvänt. Denna reglering går emellertid rätt långsamt och när blodsockret sjunker snabbt så blir det en relativ glukosbrist i hjärnan, man upplever de vanliga symtomen på "lågt blodsocker" trots att det fortfarande kan vara normalt eller till och med förhöjt!

Vi som ätit LCHF under en längre tid upplever vanligen inte detta eftersom vår energiförsörjning till hjärnan förlitar sig huvudsakligen på ketoner som bildas vid fettmetabolismen. Ketoner är vattenlösliga och transporteras via blodet överallt i kroppen. Att de dessutom har 25 % högre verkningsgrad än glukos bidrar till att man känner sig piggare.

Det finns en utbredd uppfattning att hjärnan är oerhört glukosberoende. Googla gärna på brain energy consumption och läs. Ett "vetenskapligt" sätt att undersöka hjärnans energiförbrukning sker med en PET-scanner som kan leverera en bild som den nedan.

Ur denna kan forskarna avläsa energiomsättningen i detalj. Men det finns en hake i detta. Vad man egentligen mäter är en svag radioaktivitet och den är beroende av vilket ämne som används för att skapa den. Av olika skäl är fluorodeoxyglucose (FDG) ett populärt val. 

Men vänta nu, glucose ingår i namnet! Det man mäter är alltså den glukosberoende delen av hjärnans energiomsättning. 

Det är lite som att montera en mätare för bensin i en dieselbil och konstatera att den har noll bränsleförbrukning.