Jag antar att du känner till ordet trans-fetter, om än inte vad det innebär. Under lång tid, intill helt nyligen, har SLV och dess uppbackare buntat samman mättade fetter med misstänkt hälsoskadliga transfetter. De senare kan komma från industriella processer men även från bakterier.

Först något om fysiken bakom kemin: Alla dubbelbindningar i fettsyrornas kolkedjor gör att de böjs. Kedjan kan rotera ett halvt varv i bindningen och får då trans-form (trans = "andra sidan"). Med den betydligt vanligare, oroterade, cis-formen (cis = "på samma sida") så böjs kedjan kraftigt, men med trans-formen blir det två små böjningar på rad, men åt vardera hållet.

Sett på lite håll har man då en "rak" kolkedja med en förskjutning, en knick. Den blir "stelopererad" i fel läge. Kedjan påminner ytligt om en mättad fettsyra men är kortare p.g.a. att dubbelbindningen drar ihop den men även knicken bidrar.

Summerar man dessa effekter så har man fortfarande en dubbelbindning, kedjan blir stelare på grund av att två samtidiga bindningar är styvare än en enkel samt att kedjelängden är kortare än den borde vara vid detta antal kolatomer i kedjan.

Industriellt framställda trans-fettsyror blir helt enkelt "misslagom".

Kroppen "städar upp" bland vanliga, överflödiga och känsliga fleromättade fetter (1) men trans-missfostren upptäcks uppenbarligen inte tillräckligt effektivt. Om de hamnar i kroppsstrukturer (cellmembran etc.) så innebär de en dold svaghet.

Så finns de som bakterier tillverkar, där hamnar trans-formerna på fasta ställen, något som kroppen använder till sin fördel. Se följande om CLA, en trans-fettsyra som idisslare producerar.

"Although CLA is best known for its anti-cancer properties, researchers have also found that the cis-9, trans-11 form of CLA can reduce the risk for cardiovascular disease and help fight inflammation."

Industriell framställning av transfetter beror på att man vill processa vegetabiliska oljor med lågt ekonomiskt värde till det kunder efterfrågar, nämligen bredbara "matfetter". I teorin är det enkelt, knö in vätemolekyler i dubbelbindningar så raknar fettsyrorna, de packas samman effektivare och fettet hårdnar. Samtidigt stiger det ekonomiska utfallet avsevärt.

För att genomföra detta krävs hög temperatur, högt tryck och vätgas. Men det går fortfarande för långsamt så man använder en katalysator, nickelspån. Värmen och trycket gör att reaktionshastigheten ökar (2). Man når energinivåer som gör att dubbelbindningarna börjar brytas upp. När en tidigare styv dubbelbindning plötsligt blir enkel raknar kolkedjan och när den då "vispar till" kan den börja rotera i sin längsaxel.

När nickelspånet katalyserar väteatomer att ta de lediga platser där dubbelbindningen fanns så upphör rotationen och man får en mättad bindning. Men detta sker inte alltid, katalyseringen kan misslyckas och dubbelbindningen återställs. Av ren slump kan kolkedjan då vara "felroterad" och dubbelbindningen får trans-form.

Om härdningsprocessen drivs till vägs ände finns inga dubbelbindningar kvar och därför inte heller några transfettsyror. Vad som däremot med visshet finns i "hitte-på-fetter" är större eller mindre spår av föroreningar (kontamineringar (3)) och diverse behandlingsmedel (4) som används före, under och efter härdningen, inget du önskar äta om du står inför ett fritt val.

Fetter som framställs enligt dessa metoder med i förtid avbruten härdning är sedan en tid inte längre tillåtna i "hitte-på-fetter" som du som konsument kan köpa i butik. Däremot är de märkligt nog fortfarande tillåtna som råvaror i t.ex. konditoriprodukter, detta på grund av en oförklarlig flathet från Livsmedelsverkets sida.

På innehållsförteckningar bör du spana efter "delvis härdade fetter" samt om fettråvaran är vegetabilisk. De senare är nästan genomgående flytande i sin naturliga form och ingen metod eller produkt som av detta råmaterial gör fasta och bredbara fetter är entydigt visade vara riskfria på lång sikt.

1) Du har säkert hört att "fleromättade fetter bränns snabbare". Helt logiskt att kroppen städar upp överskott, då fleromättade fetter är känsligare för angrepp från fria radikaler.

2) Jämför med att bensin i en högkomprimerad bilmotor förbränns effektivare än i en med låg kompression.

3) Kontamineringar. Det är ingen tillsats eller behandlingsmedel. Här rör det sig om ofrivilliga försmutsningar som kommit in i livsmedlet genom mänsklig hantering. Är dessa kontamineringar kända så har myndigheterna satt upp maxvärden. Överskrids dessa så ska livsmedlet kasseras och får inte användas som människoföda. 

4) Behandlingsmedel. Sådant som kommer i kontakt med livsmedlet. Gör sin verkan och som sedan avlägsnas från livsmedlet. T.ex. aktivt kol för att ta bort dålig lukt. Förekommer rester så finns dessa angivna och med tillåtna maxvärden.  

De två sista definitionerna har jag fått av en livsmedelsteknolog, utbildad i Tyskland, Frankrike och USA.