mats-strandbergs blogg

Hej alla sköna fina läsare, gamla som nya. Nu återvänder jag till min vanliga blogg. Har varit en rolig utflykt i passagen-världen. Hoppas några av er nykomlingar följer med mig hem! Vi ses hos mig.

Har en skön ensamkväll. Har käkat snask och sovit en stund i soffan. Lämnade sista texten till Aftonbladet tidigt i morse och julledigheten har officiellt börjat. Ligger och läser vänners Facebook-statusar. Roligast hittills:

1) Johannas barn har gnagt på glittrigt julpynt och och bajsar nu ur sig glamourösa guldgregn.

2) Martins kompisar skulle resa till Jamaica. Köpte *o-ombokningsbara* biljetter till Kingston i Kanada!

3) Annas beskrivning av ett Friskis & Svettis-pass: ledaren börjar med att berätta att hon precis smällt i sig två skålar godis. sen följer vad som bäst beskrivs som den mest patetiska So You Think You Can Dance-audition världen någonsin skådat. och hon juckade så mycket att till och med JAG blev generad.

Miss Piggy, som beter sig som en kolahög drag queen. Och homosexuelle balettdansören Nurejev. I en bastu.

Så roligt att det förmodligen gick allmänheten totalt förbi, vilken gayfest det här inslaget var. I ett barnprogram, dessutom. Hade man inte koderna kunde man förstås inte tolka dem.

Skitsnygg i nya kampanjen för Dolce & Gabbana. Men hon ser inte ut som Madonna längre. Mer som Lourdes i blond peruk. Målet verkar vara att åldras baklänges. 2020: ett foster!

Fin kväll med min syrra och systerson. Vi gick på krogen ihop. Inte bara en släktgrej alltså, vi gillar varandra på riktigt. Känns lite häftigt.

Var på smygläsningen av QX nya nummer igår. Minns ni den där plåtningen jag skrev om förra veckan? Det var för QX omslag och för ovanlighetens skull tycker jag själv att jag blev rätt så het. Visst ser vi lite ut som ett väldigt spretigt dansband?

Nu är det alltså officiellt att jag blivit nominerad i kategorin Årets bok på Gaygalan! Nu behöver jag era röster för att VINNA också. Själva röstningen är enklare nu när alternativen är klara. Sen kostar det typ tre spänn att bekräfta sin röst med ett sms. Så för att citera Caroline af Ugglas: Snälla, snälla.... Här röstar man!

Utsikt från mitt fönster, mitt på dagen. Jag menar, allvarligt?

Någonstans på Manhattan har Nina Persson förmodligen fastnat i en grimas.

 UPPDATERING: Tydligen släpptes den här låten redan 2008. Nåja, den var ny för mig i alla fall. Och förmodligen större delen av jordens befolkning.

Älskar snöovädret. Pulsade ut i snödrivorna som ett av barna från Frostmofjället (eller kanske självaste Gullspira) för att möta upp Patsy och Pär på Torget.

Där inne visades Trolltider på storbildsskärmar. Det framstod som mer psykotiskt än någonsin i barmiljö.

Åh, det är nästan dokusåpanostalgi över det uttrycket nu, "röra om i grytan". Men det är ju det nykomlingen Rami gör så himla bra. Paradise Hotel håller på att nå kokpunkten och jag älskar det.

Patsy sa en bra grej idag. Om onsdagar är lillördag, så måste väl tisdagar vara lilltfredag?

Mmmm. Bra anledning att ta ett par öl efter jobbet.

En god vän har hamnat mitt i en mardröm av den där sorten som i min värld annars bara tillhör serier som Grey's anatomy. Stora livsval och svåra frågor. Men här utan prydliga akter och insiktsfulla voiceovers.

Jag lyssnar så gärna. Jag har inget emot det alls. Jag är inte typen som mår dåligt själv å andras vägnar, man får ösa ur sig på mig om man är min vän. Däremot brottas jag alltid mot mig själv, för jag har en förmåga att bli sådär konstruktiv i överkant. Ibland behöver man ju bara prata - det vet jag ju själv av erfarenhet efter den vidriga hösten 2008 - men jag har så svårt att låta bli att börja meningar med "Kan du inte göra såhär, att du..." eller "Tänk såhär: ...".

Det gäller alltifrån vänner som mår dåligt på riktigt, till (för att ta ett aktuellt exempel) vänner som haft stopp i avloppet och fått sina grannars bajs över hela badrumsgolvet.

Måste bli bättre på att bara hålla käften ibland. Det är lättare än vanligt när det gäller vännen som hela det här inlägget började med, för nu inser till och med jag att jag faktiskt inte har en aning om vad som är rätt och fel.

Älskar att få tips om böcker av smarta personer vars smak jag litar på. De har nästan alltid rätt. Och när man läst ut boken så delar man en fantastisk upplevelse med dem. Som att ha gemensamma livserfarenheter.

Inatt började jag på Asta's Book av Barbara Vine, som jag fick skickad till mig av Elisabeth (eftersom hon älskar den, och tycker att jag skriver ganska likt Vine, och därför måste läsa en bok av henne. Jag är redan fångad och anser därmed jämförelsen vara en stor komplimang).

Elisabeth och jag satt och ciggade i rökrummet på Poppius och pratade om Donna Tartt och poppojkar. Och på den tiden skrev vi våra uppgifter på SKRIVMASKINER. Det är länge sen nu. Uråldrigt.

Det är inget sexuellt. Men kolla ändå här på egen risk.