mats-strandbergs blogg

Var på smygläsningen av QX nya nummer igår. Minns ni den där plåtningen jag skrev om förra veckan? Det var för QX omslag och för ovanlighetens skull tycker jag själv att jag blev rätt så het. Visst ser vi lite ut som ett väldigt spretigt dansband?

Nu är det alltså officiellt att jag blivit nominerad i kategorin Årets bok på Gaygalan! Nu behöver jag era röster för att VINNA också. Själva röstningen är enklare nu när alternativen är klara. Sen kostar det typ tre spänn att bekräfta sin röst med ett sms. Så för att citera Caroline af Ugglas: Snälla, snälla.... Här röstar man!

Träff med vår finfina bokklubb Kulturkoftorna ikväll. Vi träffades på V4 och drack smarriga drinkar. Den här gången hade vi läst Montecore av Jonas Hassen Khemiri. Rådde ganska blandade meningar om den. Jag gillar, såtillvida att det är sjukt språkligt begåvat och smart uppbyggt. Men det var inget som tog tag i mig. Och jag behöver något som tar tag om jag ska älska. Men Kulturkoftorna älskar jag ALLTID. Åsa sammanfattade det bäst, när hon sa att hon ser fram emot att läsa den bok som han kommer att skriva när han släppt sin egen spegelbild.

Anna Larsson, som plåtade mig för en intervju idag, var riktigt kul att umgås med ett par timmar. Bra med personkemi som funkar, då är det inte lika jobbigt att stå framför kameran. Mardrömmen är ju när man inte känner förtroende för den som tar bilderna. Eller värst, har varit med om det ett par gånger, när den som tar bilden helt uppenbart bara är ute på ett rutinuppdrag och tycker det är urtråkigt och vill hem snarast möjligt, och inte ger en några direktiv, så att man står där med samma feedback som från en passfotoautomat och försöker göra nån okej pose samtidigt som man känner sig som världens fånigaste person.

Blev otroligt glad av att läsa den här recensionen av Halva liv på Krisims blogg.

Min BFF ska flytta till Norrland. Till norraste, ensligaste, längst-bort-aste delen av Norrland. Till en stuga i en by som ligger utanför en annan by som ligger utanför nåt som kan kallas liten stad.

Och hon flyttar helt snart! Bara nån vecka! Har redan separationsångest. Och hon har migrän. Har haft det i över en vecka i sträck. Så nu är min supersmarta avskedsfest för henne nästa helg inställd för att hon ska hinna packa klart. Packa ihop sitt liv. Jag sa "Vi får ta det när du kommer på besök sen" och sen fick jag panik för jag insåg att nästa gång hon är i Stockholm så är hon på BESÖK.

Det här är den BFF som jag baserade Melinda i min fösta bok Jaktsäsong på. I boken träffar ju Melinda en kille från Norrland och det är precis vad min BFF också gjorde, efter att boken kommit ut.

Min enda tröst är att jag kanske en dag kan skriva en uppföljare till Jaktsäsong, när min BFF bott i Norrland ett par år. Jag tänker mig att det skulle kunna bli lite som gamla Goldie Hawn-filmen Tjejen som föll överbord...

Hörni kära läsare. Nu kan ni vinna min bok i Passagens julkalendertävling. Men passa på nu genast för det är bara idag. Här är tävlingen!

Jag kan ge er en ledtråd till det rätta svaret: Kolla på kategorin DET HÄR ÄR JAG.

För er som inte vet vad boken handlar om, så klistrar jag helt enkelt in baksidestexten här:

Jessica kan inte släppa tanken på sitt livs stora kärlek Jakob. Varför försvann han plötsligt utan närmare förklaring än ett kortfattat brev? Efter en längre tids depression försöker hon gå vidare och engagera sig i sitt arbete och en ny relation. Men ovissheten plågar henne.

När Jessicas farmor Viola dör får hon annat att tänka på. En handskriven bok som Viola efterlämnat avslöjar stora familjehemligheter, och Jessica tvingas omvärdera hela sin tillvaro.

I farmoderns hem på Österlen hinner det förflutna ikapp henne på flera olika plan och mysteriet med Jakob får en dramatisk upplösning.

Halva liv är en roman om hemligheter och lögner i såväl dagens som 1950-talets Sverige.

Och så lite skrytcitat från olika recensioner:

"Med Viola har Strandberg skapat ett inlevelsefullt och känsligt porträtt av en stark och komplicerad kvinna, och berättar genom henne om en repressiv och fördömande tid ... då lögner och hemlighetsmakerier inte sällan var enda utvägen för den som inte passade in i mallen." (Aftonbladet)

"Mats Strandberg låter kontrasterna mötas i sin tredje roman Halva liv. Han gör det med känsla för de språkliga valörernas förskjutningar mellan då och nu." (Expressen)

"Mats Strandbergs tredje roman är ett starkt relationsdrama om familjehemligheter som utspelar sig både i nutid och under 50-talet. Precis som hans tidigare böcker Jaktsäsong och Bekantas bekanta rycks man in i en både underhållande och spännande värld." (Mama, betyg 4)

"Sträckläsning ... framför allt är det berättelsen om livslögner och stark kärlek ... spännande och tankeväckande." (Tara, betyg 4)

"Mats Strandberg behärskar det historiska materialet lika väl som han tidigare handskats med samtiden, och han låter följsamt språket spegla den tid han beskriver – farmoderns öde är tecknat på ett både påläst och trovärdigt sätt … Mats Strandbergs beskrivning av hur den stigmatiserade bilden av vad en familj är faktiskt drabbar individer i generationer är insiktsfull och drabbande." (Helsingborgs Dagblad)

"Halva liv är mer än så. Här finns ett allvar och en historia som är både lärorik och intressant ... Porträttet av Jessica är psykologiskt mångbottnat ..." (QX)

"Jag fullkomligen älskar femtiotalsberättelsen ... Jessica är också bra beskriven, i synnerhet hennes psykiska mående och hur hon handskas med detta - mycket trovärdigt ... Det är också väldigt väl researchat, ingenting känns konstlat och tillgjort och det är lätt för mig att förflytta mig bakåt i tiden, se miljöerna och rummen från förr." (Bokhora)

Jag var plågsamt bakis men det var en trevlig pratstund i bokhandeln i Skrapan. Jag, Augustin Erba och Moa Herngren tipsade om julklappsböcker.

Sköna Annika och Nina som driver bokcirklar.se och arrangerade träffen.

Annika och Nina tipsade också om böcker, och den bok jag blev absolut mest nyfiken på (och som både de och Augustin hade med sig!) är Våtmarker av Charlotte Roche. Om en självdestruktiv kvinna som istället för att skära sig äter saker. Som pormaskar. Och andra äckliga saker. Och sen gör ett självmordsförsök som börjar med en hemorrojd. Man känner ju genast att man blir nyfiken.

Har redan lagt ut den här länken på min vanliga blogg, men här är den igen för er nytillkomna Passagen-läsare:

De första 20-nånting sidorna i min bok, Halva liv.

Jag har varit nominerad till Årets bok (Jaktsäsong) och Årets homo men aldrig vunnit nåt på Gaygalan.

Och jag vill inte bli den svenska bögmotsvarigheten till Susan Lucci. Så i år röstfiskar jag skamlöst igen. Please nominera Halva liv till Årets bok.

Här gör du mig lycklig på en halv minut.

*bönar och ber och trugar och ler*

...tillsammans med bl a Moa Herngren, på Akademibokhandeln i Skrapan (Götgatan, Stockholm). Bra julklappstips ska det bli.

Klockan 15.00.

Kom förbi vetja! Det kommer dessutom att vara premiärdagen för nya vintagemarknaden i Skrapan.

Har varit på långt möte idag om det som jag hoppas ska bli mitt nästa bokprojekt. Kan förstås inte berätta vad det är... men det skulle vara något helt nytt för mig. Det är just det jag gillar också. Jag har försökt ge mig själv nya sorters utmaningar med varje bok. Och jag längtar efter att ta tag i ett nytt stort projekt.

Det tog nästan två år att skriva Halva liv, inräknat research. När den var klar gick luften bara ur mig. Under de där två åren hade ett långt förhållande tagit slut, och min mamma låg på sjukhus och var mycket, mycket nära att dö.

Det var en vidrig tid. Ni som läste min blogg redan då minns säkert. Jag kan knappt läsa inläggen från den tiden. (Men jag måste säga: ert stöd hjälpte verkligen. Att få veta att andra upplevt liknande saker och faktiskt överlevt, det var tröstande.)

Just då var Halva liv en verklighetsflykt. Jag kunde gå in i bokskrivandet och glömma allt det hemska några korta stunder i taget. Men sen, när boken var klar och mamma mirakulöst återställd, då kom Den Stora Tröttheten.

Nu längtar jag äntligen efter att få kasta mig in i nästa stora jobb. Längtar efter den där enorma kicken som jag kan få av skrivandet, när det funkar, när jag har flow, det finns ingen bättre känsla. Och jag gillar att jag längtar, för nu känner jag igen mig själv.

Forum, förlaget som ger ut mina böcker, hade fest ikväll. Som alltid riktigt bra fest. Av de stora förlagen tror jag faktiskt att Forum ligger i en klass för sig när det gäller party.

Jag och Maria Ernestam, som är en av mina absoluta favoriter bland svenska författare.

Till vänster: Anders Timrén, som gjort de snygga omslagen till de inbundna utgåvorna av alla mina böcker. I mitten: Tove Kullenberg, redaktör på Månpocket, gillar.

Jag, min uppfattning om en bra foto-pose, och Mian Lodalen. 

Min bok Halva liv har blivit såld till Tyskland, som ni som läst min blogg tidigare redan vet. Mina agenter ringde från bokmässan i Frankfurt för nån månad sen och berättade att försäljningen var klar.

Alla frågar hur det känns. Och det ärligaste svarer är att det har varit jätteroligt att BERÄTTA om det för vänner. För att just då, medan jag sagt orden, har det också känts verkligt. Men hela tiden däremellan har jag inte riktigt kunnat ta in det. Sådär funkar jag alltid när stora oväntade saker händer. Jag behöver nån att spegla mig i för att kunna förstå det känslomässigt.

Men nu finns det papper jag ska skriva på, och idag ska jag ringa Skatteverket, och snabbt säga en paragraf eftersom jag har en ganska diffus uppfattning om vad mitt eget ärende egentligen är, och först nu börjar det faktiskt kännas som nåt som har med verkligheten, och mig, att göra.

På väg till Linköping för att vara med under en författarträff. 

Gillar verkligen att träffa läsare, det är först då det känns på riktigt att de där böckerna man ägnat så mycket tid åt faktiskt hamnar ute i verkligheten sen. Och det är ju det som är hela poängen med skrivandet.